Och hon glömmer sin bok i sanden, en övergiven rosa pappersruta om förlorad kärlek i havskanten. Vinden vänder bladen i den några gånger, stjärnorna läser i den en natt innan den försvinner i havet.
s 89 ur Drömfakulteten av Sara Stridsberg
Det måste vara den vackraste text om en boks sista andetag som jag nånsin läst.
9 kommentarer:
Åh!
Säger jag och tänker att jag helt klart måste läsa den Stridsberg-bok jag ännu inte läst
Ja, jag kände som Bokbabbel. så himla vackert!
Bokomatobabbel: Det är en ganska äcklig (men bra!) bok annars tycker jag. Det är möjligt att det här är den vackraste passagen.
Men den å andra sidan är oerhört vacker.
(Dessutom är jag väldigt nöjd med rubriken.)
Den ska ju vi bokcirkla om om ett par veckor. Ska snart ta tag i den :) PEPP
Drömfakulteten är nog den vackraste och bästa boken jag har läst. Måste jag välja en absolut favoritbok så blir det Drömfakulteten.
Vackert.
även jag håller Drömfakulteten mycket högt - och så sent som i natt låg jag vaken för att läsa ut Darling River
Jag har ju svårt att få ihop "vacker" med "äcklig". Hur funkar det egentligen?
Paper: Boken använder väldigt äckliga ord och beskriver ganska ofta äckliga ting och företeelser, men det är så exakt språk – ja, vackert, faktiskt.
Mind the book: Jag vill nog läsa Darling river också vad det lider, men det känns som att man lätt kan överdosera Stridsberg, så jag väntar nog lite. (Vill nog helst läsa Lolita först också, men måste man det?)
Jessica: Det verkar vara så många som har den här just som favoritbok. Det kan jag faktiskt inte alls förstå, även om den är bra.
Skicka en kommentar