Jag funderade på vad de skulle göra. Skulle mamman sticka iväg två veckor till Thailand, och det här var vad dottern skulle äta under tiden hon var ensam hemma? Skulle de jobba i hemtjänsten under julhelgerna, och det här var maten alla gamlingar skulle få att äta? Tänkte de stänga in sig fjorton dagar i sommarstugan med en spelkonsoll? Ja, ni vet såna där tankar man roar sig med när man inte har någon bok med sig att läsa.
På samma sätt är det för mig när jag hittar någon annans kvarglömda bibliotekskvitto i en bok jag lånat. Jag hittar på allt möjligt om nån som lånat Godnatt, Alfons Åberg, Populärmusik från Vittula och filmen Arn Tempelriddaren (frånskild varannanveckas pappa. Kanske snygg.). Eller nån som har lånat Mannen utan öde, Satansverserna och Isprinsessan (kulturellt intresserad prisläsande medelålders kvinna som halvskäms för sin deckarlast och sitt oanvända Friskis-kort. Och som borde klippa håret.).
Och vad tror ni egentligen om nån som har den här samlingen hemma?
16 kommentarer:
Att hon har starka armar som orkar bära hem alltihopa. Som även lånar till någon annan (yngre) familjemedlem för att a) stilla sitt samvete att hon läser så mycket själv och därmed är asocial, b) hon är lycklig över att fler i familjen gillar att läsa och c)vill bli ännu starkare i armarna.
Hon älskar kvinnliga författare, Roth ramlar med av en slump, här behöver inte kvoteras.
Jag tror det här är en kvinna mellan 30 och 40, gift, flerbarnsmamma och med ett kreativt arbete som dock inte ger så mycket intellektuell stimulans. Hon läser böcker för historiernas skull. Hon tycker sig lära sig mycket om andra människor genom det hon läser. Hon prenumererar dessutom på Lantliv och tidningen Mamma även om en skäms en smula för den första tidskriften. Drömmer om ett hus på landet, men bor i lägenhet i stan med hela familjen, dock inte centrum. Hon äter ekologiskt och har inte varit på semesterresa på flera år, om man inte räknar den där veckan förra året då hela familjen hyrde en stuga i Småland. Då köpte hon sina röda gummistövlar som nu står i garderoben och hoppas på en stuga på landet att få trampa runt vid.
Paperback: Intressant det där med kvinnliga författare. Det har jag inte ens tänkt på. Fast vad är det som lånas till de yngre i familjen, tänker du?
Bokomaten: Ja, de där röda gummistövlarna tror jag på. Snygg detalj!
Ja, eftersom jag bara gick på titlar och inte kollade upp dom så tänkte jag att:
"Nio pjäser på Unga Klara"
"Islekar"
"Norrtullsligan"
lät som titlar någon i 15-årsåldern läser. Men jag kan ju ha helt fel :-)
Jag har också outat mina biblioteksböcker: http://www.unt.se/blogg/blogg.aspx?blogg=485466&bloggentry=918813 ;)
Paperback: Aha. "Islekar". Där ser man. :-)
Maria: Outat? Vem? Jag? .-)
Jag har försökt kommentera hos dig nu i alla fall, får se om det lyckas denna gången (det lyckas inte alltid är min erfarenhet).
Ja, hoppas att ingen nitisk kommentarskontrollant klickar bort den den här gången! (Inte för att jag vet om det var det som hände förut, men det är ju möjligt.)
Låter som en kasse jag hade burit hem. En salig blandning som förhoppningsvis blir läst. Den som läser detta är med andra ord rätt förvirrad och lite lagom galen skulle jag säga.
En härlig bokblandning tycker jag. Jag brukar också försjunka i fantasier över de där kvittona som allt som oftast ligger kvarglömda i låneböckerna jag bär hem.
Helena: Jag är så rädd för vad folk ska tänka om mig, att jag anser det viktigare att länsa böckerna på alla mina bibliotekskvitton än att lämna tillbaks dem i tid. (Eller okej. Jag tycker att de är mer utlämnande än koden till mitt visakort.) :-)
Papreback: Jag tycker inte barn ska läsa Islekar. Fast jag skulle kunan tänka mig att ett åar 13-14-åringar kanske tycker den är lite spännande.
Maria: Det är alltså inte du själv som kollar på kommentarerna först? Var tar de vägen då? Jag tycker största problemet är att man ska skriva för- och efternamn, för man vill kanske fortsätta att vara typ Vixxtoria.
Lilla O: Precis exakt hur definieras "lagom galen"?
Det är ett externt företag (http://interaktivsakerhet.se/) som har hand om kommentarerna. Så om någon trycker på "anmäl" vid kommentaren blir den osynlig i bloggen och hamnar hos dem. Om kommentaren visar sig vara ok ska den dyka upp igen, men det har hänt några gånger att kommentarer har försvunnit helt. Utan anledning, enligt mig, men någon spanare kanske inte höll med. :P
Jag tycker också att efternamnskravet är tråkigt. Har påpekat det för högre makter, men jag vet inte om det hjälpte. ;)
Maria: Hm. Ja, jag kan tänka mig att de inte vill publicera kommentarer som inte har riktiga för- och efternamn. Nästa gång jag kommenterar skriver jag således ett namn som verkar riktigt men är totalt fejk, och så får jag väl underteckna inlägget med Vixxtoria...
Krångligt det där, och ett problem i bokbloggskommuniteten, för man är ju van att kunna kommentera under sitt alias om man vill...
Jag tycker det ser lite för deppigt ut, många tunga ämnen där. Melankoli och Tom är död och annat som borde vägas upp med lite vampyrporr eller åtminstone nån feelgood. Eller så får du/hon läsa Norrtullsligan flera gånger.
Jag tänkte direkt att det där måste ju vara din egen lånelista, Vixxtoria! En lite lagom eklektisk blandning - gammalt och nytt, säkert någon omläsning och något du bara vill "kolla upp". Total avsaknad av svenska slaskdeckare. Och några pjäser. Har förstått att du gärna läser dramatik mellan varven.
Är det inte så? :-)
Titti: Ja, men var det inte uppenbart :-)
Jag gillar det där med "eklektisk blandning". Och jo, jag läser gärna dramatik - just nu ville jag framför allt läsa om Ostens "Medeas barn", efter att ha läst Atwoods Penelopiaden. Den här Osten-samlingen är också alldeles ny; det har varit svårt att få tag på hennes pjäser tidigare. Jag tror jag ska köpa den.
Fast det finns faktiskt en eller två deckare med här. Det var länge sen jag lånade och läste såna, men Klackenberg fick följa med hem (hon är inte så slaskig, och har en intressant svart åklagare som heter Svea), och så Willén, som du redan kommenterat)...
Men gammalt och nytt tycker jag det ska vara. Jag vägrar tro att alla böcker som är värda att läsas skrevs 2009.
Skicka en kommentar