onsdag 20 oktober 2010

Vem kan man lita på?

Maria skriver om boktipsauktoritet. Vilka bloggares smak lyssnar man lite extra på – och vems haussande är man misstänksam mot. Där har vi väl alla våra favoriter, vars läsrapporter vi ängsligt och förhoppningsfullt följer. Gillar hon det här, så gör nog jag det också. Eller Tycker han illa om den här boken, så är det nog inte något för mig heller. 


Så där som jag brukade lära mig vilken av tidningens filmrecensenter man kunde lita på, och vems snobbiga eller vulgära smak jag kunde skita i.

Också jag har ju bloggar där jag samlar boktips lite mer noggrant. Och för all del en del andra bloggar som jag gärna läser, trots att jag inte förväntar mig att plocka upp en enda intressant titel därifrån. Det tycker jag är rätt kul, i den här bokbloggsgemenskapen – att intresset för böcker är nog; vi behöver inte nödvändigtvis gilla samma innehåll, författare eller meningslängd för att ändå dela en passion.

Men jag tänker att det finns en faktor som kan få mig att ge mig på vilken bok som helst, som jag tidigare sett på med misstänksamhet och skepsis, och det är när någon förbehållslöst älskar den. Självklart vill man gärna se hur bra någons älsklingsbok egentligen är – både i förhoppningen att själv finna en ny favorit, och för känslan av att kanske kunna dela en fantastisk upplevelse med någon annan. Lidelsefulla inlägg är de som jag har svårast att motstå. De kör över alla mina klassificeringar av boktipsauktoriteter.

Ibland hittar man en oväntad favorit på så sätt. Ibland inte. Och då är det väldigt svårt att blogga om det. För att påstå att någon har dålig boksmak, är som att... jag vet inte riktigt. Som att säga att de har fula, ouppfostrade och illiterata barn?





30 kommentarer:

Bokbabbel sa...

haha, "fula, ouppfostrade och illiterata barn", den sista beskrivningen brukar sällan vara med men här passade den ju utmärkt in!

Marias bokliv sa...

Konsten att förolämpa en bokbloggare?

När jag bokpratade för klasser brukade jag påpeka att det faktiskt är en fråga om smak och inte rätt eller fel. (men egentligen är det jag som har rätt).

Det som gör mig snopnast är när jag inte gillar sånt som boktipsauktoriteter höjt till skyarna fast jag "borde"

Vixxtoria sa...

Bokbabbel: Tja, "måtte mitt barn inte bli illitterat" är det mantra som varje bokälskare mumlar sig till sömns med under hela graviditeten. Då må barnen hellre bli fula och ouppfostrade :-D

Maria: Det finns å ena sidan smak, och å andra sidan rätt och fel. Dvs en del böcker är otvivelaktligen bättre än en del andra böcker, men det betyder inte nödvändigtvis att man gillar alla böcker som är bra eller ogillar de dåliga. Där kommer ju nån slags känsla in också – det finns något som tilltalar mig. Eller något som talar till mig just nu i alla fall, också i den här trashiga BOATS:en. Läsupplevelsen är ju endast partiellt knuten till En God Litterär Smak.

Vad gäller boktipsauktoriteter så gäller det ju att hitta nån man litar på. Och även där kan det ju gå fel. (Och jag vet ju själv att en del andra bloggare har läst böcker som jag skrivit om och tyckt om, och de har inte alls gillat. Då känner jag ju mig hemskt skyldig.)

enligt O sa...

Ronny Svensson är världens bästa filmkritiker. Sågar han vet jag att jag kommer att älska och hans femmor undviker jag alltid. När det gäller böcker så är det kul att bli tipsad av andra bloggare, ofta stämmer det men inte alltid så klart. Det gäller att kolla källorna och kanske chansa lite ibland också...

Bokomaten sa...

"Det tycker jag är rätt kul, i den här bokbloggsgemenskapen – att intresset för böcker är nog; vi behöver inte nödvändigtvis gilla samma innehåll, författare eller meningslängd för att ändå dela en passion."

Där slår du ju huvudet på spiken. Därför jag läser massor med bloggar, även om jag inte läser det de läser alltid. Men du har rätt i att den där förbehållslösa kärleken kan gå igenom allt för mig också. Oftast gillarj ag då också, även om jag kanske inte älskar.

Vixxtoria sa...

O: Ja, de där rekommendationerna kan så klart fungera omvänt också. Om du sågar en bok, så gillar nog jag den, och om jag hyllar en bok, så är det nog inget för dig – ja, du vet som det brukar vara. Att jag kan tala om vilken bok just DU kommer gillar, är ju en helt annan fråga, eller hur ;-)

Annars håller jag helt med om att man ibland måste chansa, och där spelar andras passionerade kärleksförklaringar stor roll för mig.

Bokomaten: Det är rätt. Även om man inte gillar samma (slags) böcker, så delar man kärleken till intresset att läsa, att försvinna till en annan värld, och att uppleva saker genom texten. Där finns en gemenskap (även om den inte alltid omfattar tygkassar och penguinmuggar, om jag får tala för mig själv). Men du har också rätt i att man oftast i alla fall tycker om såna böcker som nån annan älskar. Jag skriver "oftast", för jag har själv upplevt några undantag.

Anonym sa...

Är det bara jag som saknar fler argumenterande bokdiskussioner på bokbloggar?
Hur roligt det än är att läsa alla utrop och alla som säger att de älskar (eller dissar) en viss bok, berättar att de inte hinner läsa som de vill eller att de inte har läslust, inför tävlingar,köpstopp eller visar upp bokhyllor ... så saknar jag livliga diskussioner (estetiska, etiska,idelologikritiska, filosofiska, vadsomhelst ,,,) mellan bokbloggare som har läst samma bok.
Det ÄR väl inte farligt att bryta åsikter mot varandra, sprida goda citat och pröva sina egna argument?

Vi bokäsare går sällan - inte ens numera - i dialog med litterturkritiker i en tidning eller tidskrift, men på bokbloggarna så får vi ju göra det.
Varför GÖR vi det då inte oftare?
Jag längtar.
Någon mer som gör det?
(Inte heller på www.bokcirklar.se, där jag ofta skriver som signaturen Kanel, är det särskilt ofta litterära diskussioner.)
LKE

Hermia sa...

Jag lockas mest av de bokbloggar som går några steg utanför mainstream-foran, där kan jag hitta för mig nya pärlor. Ibland går jag tillbaka till andras gamla inlägg för att se min egen läsning i nytt ljus.

Angående Lenas (LKE) kommentar så är jag själv lite för långsam för att vara bra på att diskutera i bloggosfären och inte heller en så jätteaktiv bloggare. Det blir lätt bara ord som "instämmer" eller följdfrågor till inlägget. Men nog finns det bloggar där litteratur diskuteras på ett djupare plan? Här hos Vixxtoria och på en del andra ställen så som t ex (Textum textum (tror jag bloggen heter), Bernur, La bibliofille, Lyrans noblesser och On word arts. Men diskussionerna ser säkert olika ut från ställe till ställe - beroende på vad som diskuteras och på bloggarens intentioner med sitt skrivande (utifrån ett mer analytiskt perspektiv, för att förmedla läsglädje etc..).

Vixxtoria sa...

Lena: Jaa, du. Den blogg man saknar får man väl starta själv ;-)

Det pågår ju en massa diskussioner (i kommentarsfälten) på många av de bokbloggar jag läser, liksom det är mycket livligt hos mig. Jag vet ju också att många andra bokbloggare samtidigt är med i en eller flera fysiska bokcirklar, och jag förutsätter att man där stöter och blöter böcker på ett annat sätt än som alltid syns i bloggarna.

Att det handlar mycket om köpstopp, tävlingar, inköp och bokhyllevisning borde väl delvis bero på att man gärna vill blogga om något (nästan) varje dag, och det inte alltid finns tid, lust och inspiration att göra de stora analyserna varje dag. De flesta bloggar har en fin blandning där böcker, bokläsande, recensioner och tankar blandas med att man visar upp vad man längtar efter, vad man nyss köpt eller något citat man läst. Eftersom bokbloggare börjar lära känna varandra på ett plan som inte bara handlar om att diskutera innehållet i romaner, så är det ett naturligt steg att man vill visa vad som hänt i ens liv, tror jag.

Jag tror att en annan sak som ibland begränsar bokbloggare när vi diskuterar är att nätet är så öppet. Det finns saker jag aldrig skulle skriva eller debattera i min blogg utan att tänka efter väldigt väldigt noga, därför att jag är medveten om att förlag och författare enkelt kan googla sig fram till det jag skrivit. Det handlar inte om att jag inte står för åsikter i det fallet, utan att jag inte tycker att man nödvändigtvis ska såra någon. Det är till exempel väldigt svårt att diskutera den undermåliga kvaliteten i det svenska deckarundret utan att välja sina ord väldigt väl.

Personligen har jag inte särskilt mycket mer kraft att lägga på att diskutera böcker än vad jag redan gör, men jag håller med om att man i många fall skulle kunna få till bättre och mer livliga diskussioner om fler läste samma bok vid samma tillfälle – alltså som en bokcirkel. Jag är inte särskilt bokcirklig själv (bara tanken på att behöva läsa en bok till ett särskilt datum gör mig stressad och illamående), men det förekommer ju flera exempel på bokbloggar(e) som initierar läsning av samma böcker under samma period - t ex Lyrans temaresor som Hermia nämnt, eller Martina på Ett hem utan böcker som har lagt upp ett schema med svenska kvinnor. Martinas läsförslag har jag följt ett par gånger, och då fungerar ju diskussionen åtminstone på så sätt att flera bloggare skriver om en och samma bok, och på så sätt skapar perspektiv.

En sista punkt är att alla bokbloggare inte nödvändigtvis är debattglada. De kan läsa andra bokbloggar och få tankar och inspiration, men kanske inte nödvändigtvis ha något att tillägga (mer än det man kanske skrivit om boken på sin egen blogg). Det här kan ju vara "tråkigt" på sätt och vis, men här måste man ju göra som man vill.

Ett sätt att skapa den där debatten som man längtar efter är ju att själv ha en blogg som just initierar det man vill diskutera. Jag tror nämligen att debatten uppfattas lite olika beroende på om man har en egen blogg eller inte. Har man en egen blogg, så är liksom den ett inlägg i debatten i sig själv – härifrån kan man debattera, kommentera och uppmärksamma det som andra bloggar (och tidningar/kritiker för all del) skriver, och man är på det sättet delaktig även om det nätverk som man hänvisar till omöjligt kan vara lika tydligt för någon utomstående.

Det här mynnar återigen ut i att jag faktiskt tycker att du skulle pröva att blogga, Lena! :-) Jag vet att du tycker att du inte hinner, och det har jag förståelse för, men du skulle ju kunna sätta den agenda och det perspektiv som du ibland efterlyser.

Vixxtoria sa...

Hermia: Jag gillar också bloggarna off the stream. Eller över huvud taget gillar jag att få en god blandning i mitt eget läsande, både bredd och djup. Men jag gör ett väldigt medvetet val när jag inte vill läsa "det allra senaste", det gör jag.

Annars håller jag med dig om att det finns många bloggar som vrider och vänder på litteraturen och sin egen läsupplevelse på många olika sätt. Men det är klart att om en verklig debatt ska kunna uppstå, så krävs det också reaktioner på en aldrig så välskriven analys. Själv har jag inget alls emot att ibland få några "Instämmer" - det är ett trevligt sätt att få uppskattning, och veta att ens tankar slår an hos någon annan.

Titti sa...

Den som vill starta en diskussion om en viss bok har ju faktiskt möjlighet att gå in och kommentera ett blogginlägg som handlar om just den boken man vill diskutera. ;-)

Anonym sa...

Vixxtoria hej!:
Jodå, jag hinner ha en egen bokblogg, men eftersom jag sedan massor av år är en flitig bokrecensent i Västerbottens-Kuriren och numera ideligen skriver i communityn www.bokcirklar.se
så har jag redan väldigt mycket utrymme att få säga det JAG vill säga (inleda ett samtal) om det jag läser.

Det är den ivriga litteraturorienterade dialogen jag längtar efter.
Som på seminarier - men inte så akademiskt prestigeladdat.
(Om ingen annan delar min längtan, så får jag acceptera det.)
Men gissa att jag är tacksam för alla spännande och intressanta inlägg om litteratur och läsning från dig, Bernur,Hermia, Evas dröm, Kulturdelen, Ingrid och ytterligare en knapp handfull bokbloggare.
Tack!

lena k e

Anonym sa...

och där dissar du i princip resten av hela bokbloggosfären... Varför är du så jävla negativ till de flesta bokbloggare, Lena?

Petter sa...

Barn är ofta väldigt obelästa nuförtiden.

Det Maria tog upp var ju också att en bok kan bli intressantare om helt andra personer än man trodde skulle visa sej tycka om den.

Vilket är något som jag inte riktigt tycker man kan få på samma sätt från kultursidor. Där en viss sorts böcker ofta recenseras av en viss sorts kritiker.

Petter sa...

Efter att läst om Marias inlägg märker jag att jag lite läst in min egen upplevelse av att "Den drunknade" uppskattades av andra bloggar än de jag skulle trott skulle gilla en kulturkonservativ olahanssonepigon.

Men det är i vilket fall en aspekt av bloggosfären som jag tycker är givande. Kanske mer än när bloggar brukar ha samma smak som jag (vilket inga bloggar tenderar att ha i vilket fall).

Jenny B sa...

Här var en intressant diskussion! Jag har blivit mer och mer frispråkig när jag skriver om böcker (och filmer, och teater). Det är inte så att jag sneglar på yrkesrecensenter för att veta om mina åsikter är "rätt". Däremot funderar jag på om en vass dissning av ett verk kommer att såra någon annan som har det som sin älskling.

Den oron har lagt sig med tiden. Jag skriver ju faktiskt inte "den som gillar detta är kokko", så ingen borde känna sig utpekad.

Som med Stjärneborg häromdagen! Jag blev mäkta besviken när jag läste den, och funderade på om svensk bokutgivning hamnat i Kejsarens nya kläder-fällan. Var inte det här bara något som skulle föreställa djupt men misslyckades? Men hos Vixxtoria gav stämningarna större resonans. Jag blir förvånad, och jag förstår inte fullt ut att man kan tycka om den här fragmentariska stilen, men det är något jag tänker fortsätta att fundera på, för att vidga mina vyer!

Vixxtoria sa...

Titti: Smart idé. Ska prova den nån gång ;-)

Lena: Vi är nog många som delar din LÄNGTAN, men vi SAKNAR inte den diskussionen eftersom vi för den i den mån vi vill och kan, efter den förmåga och kunskap, ork och tid som vi har. Det betyder inte att en massa samtal inte skulle kunna fördjupas, men om de gör det (eller inte) beror ju på de som deltar.

Om du finner din diskussionslängtan stillad i bokcirklar.se så är det jättebra. Men jag tror att det är dödsdömt att inte ha en egen blogg och stå vid sidan av och efterlysa saker som man önskar fanns på bloggarna. Det funkar inte så. Bloggvärlden skapas av dem som är i den, och är det något som man tycker saknas så får man bidra med det själv. Att kritisera bloggvärlden inifrån kan fungera, men att stå utanför blir som att kritisera någon annans föräldrar eller barn – det är okej om man gör det själv, men ingen vill höra någon annan göra det.

Jag är glad att du tycker om min blogg, och finner saker som är spännande och intressanta här, jag vill gärna diskutera och analysera och upptäcka nya perspektiv tillsammans med dig, men ibland känner jag att jag hamnar i en svår position när min blogg (tillsammans med en handfull andra) blir framlyft och favoriserad – särskilt som här när det känns som om det blir på bekostad av andra bloggar. Du har favoritbloggar och önskar dig fler av den sorten. Gott så; alla önskar vi väl oss fler av våra favoriter, hur dessa nu än ser ut. Men jag tror inte att rätt sätt att få fler bloggar av det slag man gillar är att implicit antyda att de bokbloggare som finns diskuterar böcker på "fel" sätt, eller uppehåller sig vid ytliga ting som köpstopp, fotograferade bokhyllor i stället för att föra litteraturorienterade dialoger. Som du märker blir en del med rätta provocerade av det här. Kanske för att de flesta jag läser som bloggar om böcker gör det på sin fritid, för sitt nöjes skull, och även om några (men långt ifrån alla!) är vana vid akademiska seminarier, så är det inte det vi eftersträvar när vi diskuterar böcker i bloggform - hur prestigelöst det än kan bli.

Anonym: Jag förstår din synpunkt, och du får gärna vara anonym, men var snäll och uttryck dig lite mer nyanserat i mitt kommentarsfält.

Vixxtoria sa...

Petter: intressant med dina egna tolkningar av Marias inlägg ;-)

För det är ju också en viktig del av det där med vilken bokbloggares smak man litar på. En bok som blir älskad i alla läger blir man mer nyfiken på än om bara du, Petter, gillar böckerna. Det gäller nog inte bara mig.

Jenny: Jag skulle nog inte ha några problem med att skriva "den som gillar detta är kokko", om det inte var så att jag redan visste att det var någon som jag gillade som gillade den där boken som inte jag gillade. Då blir det ju som att säga att – ja, låt oss dra till med Petter som kommenterade här ovan - är kokko, och det känns lite för utpekande. En okänd människa får däremot vara hur kokko som helst för mig.

Angående Stjärneborg-boken så fick jag inte intrycket att den skulle föreställa djup. Men det är klart. Om man tänker på den som en djup prettobok, så lyckas den ju inget vidare. Jag tänkte nog på den mer som ett sätt att gestalta de få fragment man känner till om Tycho Brahes liv. Hmmm. Men det är verkligen intressant hur man uppfattar boken olika. Men att jag tyckte så pass bra om den kan till stora delar tillskrivas att just _du_ inte gillade den nåt vidare, och att mina förväntningar därmed var mycket lågt ställda.

Petter sa...

"En bok som blir älskad i alla läger blir man mer nyfiken på än om bara du, Petter, gillar böckerna."
Någon måste ju ändå kasta den första gillande stenen.

Jag blir nog själv minst lika intresserad av böcker som bara en rekommenderar om denne enskilde gör det på ett intresseväckande sätt.

Men när det gäller till exempel nya böcker, alltså böcker som många skriver om, så tycker jag ofta bloggars reaktion på böckerna är intressanta i sej. Och kanske inte enbart som boktips.

Vixxtoria sa...

Petter: (Jag börjar för säkerhets skull med ett förtydligande, att om även du gillar en bok, liksom många andra, så finns det ju inte så mycket val. Det är antagligen en bok man borde läsa. Men jag tror att du förstod att jag menade denna aspekt. Också.) Men annars håller jag med om att en enda person som rekommenderar en bok kan vara tillräckligt. Men kanske inte om alla andra tycker att boken är dåligt; då behövs det något annat.

Om nya böcker som många skriver om skulle man kunna skriva mycket. Oftast nöjer jag mig med att tänka på saken, men när jag kommer på ett bra sätt att formulera mina tankar så är det möjligt att jag gör det.

Anonym sa...

Jag ber om ursäkt för min hårda kommentar förut. Men jag blir bara så ledsen och arg när Lena KE i kommentar efter kommentar höjer vissa bloggar till skyarna. "Titta här vilka bra bloggar detta är! Så här skulle fler bokbloggar vara." verkar hon vilja säga. För till skillnad mot denna "elit" i LKE:s ögon är resten av oss bottenskrapet som fotograferar våra bokhyllor, har köpstopp (för att vi egentligen är beroende av att köpa böcker) och skriver ytliga blogginlägg om de böcker vi läser (eller vill läsa). Jag tycker det är lågt. Vi delar också glädjen och kärleken till böcker precis lika mycket som LKE:s "elit".

Petter sa...

"Om nya böcker som många skriver om skulle man kunna skriva mycket."
Jag har för mej att du har skrivit, eller snarare gnällt, om när väldigt många skriver om samma bok (vilket förvisso kan vara irriterande).

Jag menade snarare när det är mer än två. Vilket det sällan är om det inte är en ny bok. Om man som exempel skulle ta "Barnsliga historier" av Peter Bichsel så är knappast anledningen till att ingen skriver om den att ingen tycker om den (då alla som läst "Barnsliga historier" älskar den). Men då det är en bok med några år på nacken så blir det givetvis inte så många som vare sej tycker bu eller bra om den.

snowflake sa...

Intressant diskussion här, men jag hakar på själva inlägget. (Läste också Marias igår, men UNT har så jobbiga kommentarsregler så jag skriver här istället.)

Jag har ingen bokbloggare eller fysisk person vars tips jag ALLTID gillar. Det finns ingen som har exakt samma smak som jag. Därtill är min smak för spretig och troligen för nördig.

Men det finns många bokbloggare som ofta eller då och då skriver om sånt jag känner att jag vill läsa. Någon gillar mina älskade brittiskor, andra gillar min typ av fantasy, åter andra (de flesta, känns det som) har mycket bättre koll på det nya som skrivs i Sverige eller andra länder. Och så har vi deckarentusiasterna.

Jag plockar blommor från väldigt många håll, men gör min egen bukett.

Vissa har helt olik smak, men jag läser ändå för att jag tycker det är kul att få veta saker om sånt jag själv aldrig kommer att vilja läsa.

ps Jag är säker på att "Anonym" är en trevlig person som bara lackade ur lite. Sånt händer. Och det är också en intressant fråga; hur mycket rangordning och hyllningar och elitism tål vi (=bokbloggosfären) innan folk blir ledsna och tappar sugen?
Tappa inte sugen! Bloggandet ska vara roligt annars är det ingen vits.

Spreta på.

Vixxtoria sa...

Anonym: Tack för att du återkom, och många tack för ditt bidrag till debatten här - jag uppskattar det särskilt, för jag har svårt att själv se och förklara alla nyanser av det här. :-)

Petter: Jag har skrivit en del (mest i kommentarsfält hos andra – är det där du läser mig?!), men det finns också annat som jag inte skrivit som jag ibland funderar på hur jag ska kunna uttrycka på ett - tja, konstruktivt sätt.

Men om det gäller böcker med några (eller många) år på nacken så kan det ju vara både lättare och svårare att bedöma om den är "läsvärd" - och där spelar det mer roll vem som rekommenderar, tycker jag.

(Peter Bichsel och Barnsliga historier? Vad är det? Låter som Danielssons Sagor för barn över 18 år-stuk.)

Snowflake: Ja du, när man har spretiga intressen så måste man läsa många olika bloggar för att täcka in sitt behov av likasinnade. Jag tror att det är väldigt få som _bara_ har en eller två bloggar som de förbehållslöst och endast känner gemenskap med. (Även om jag har förstått här och där att en del har nån vars boksmak de litar väldigt mycket på, och alltid ser som ett gott tecken.) Men de flesta läser nog och inspireras här och där – hur brett det blir, och vilka boktips man tycker är oemotståndliga beror nog mest på intressen. Och tid. Och – ja, allt möjligt.

Det är väl det som gör bloggandet så praktiskt. Att man kan få kontakt med alla dessa olika intressen samtidigt, och föra parallella diskussioner :-)

Petter sa...

Jag hade för mej du skrev något om att nästan alla bloggar skrev om samma bok runt när "Darling River" var ny. Men jag kan ha fel. Så noga har jag inte memorerat dina inlägg. Och mitt minne lyckades ju helt förvanska Marias inlägg som jag då ändå hade läst för bara några timmar sen.

Peter Bichsel är en schweizisk tyskspråkig författare. Som hade en viss framgång med sina böcker i början på 70-talet. "Barnsliga historier" påminner mer om Slas än Tage D. om man ska jämföra med svenskar. Novellerna är också riktade till ungdom. Även om detta tonades ned i den svenska utgåvan.
Jag tog den mest som exempel för att om man ska vänta in en second opinion om en schweizisk novellsamling från början av 70-talet så lär det nog ta ett tag. (Jag skrev om den här en gång i tiden - varje vecka får jag nån besökare som sökt efter boken).

Anonym sa...

Jag tycker det skulle vara intressant att få höra av Lena varför hon upprepade gånger "gör ner" så många bokbloggar (i stort sett alla!) här på din blogg och på nätet överhuvudtaget. Jag tror inte jag har läst någonstans att Lena tycker att bokbloggar är bra (förutom de där få). Istället är du mycket noga med att påpeka hur få bokbloggar du faktiskt läser. Hela din syn på bokbloggosfären verkar genomsyras av detta elitistiska tänket.

Jag må vilja vara anonym nu men mina känslor är äkta. Hur tänker du Lena, när du ser ner på oss bokbloggare? Bokälskare bokstavligt talat. För det är det vi är. Vi älskar böcker så mycket att vi ägnar timtals åt att läsa och skriva om vårt intresse. Genom vårt bokbloggande har vi (äntligen!) fått möjlighet att ingå i en större gemenskap. I ett sammanhang. Jag kan bara tala för mig själv men jag tror att många bokbloggare håller med. Från att ha gått från den där ensamma bokmalen som läser instängd på sin kammare har vi helt plötsligt fått möjlighet att ingå i en härlig gemenskap med andra bokentusiaster. Varför ser du ner på det, Lena? Varför ser du ner på vår kärlek till böcker? Varför?

Överlag kan jag skönja ditt elitistiska tänk även i annat. Vilka böcker som är bra att läsa. För enligt dig är det inte bra ATT man läser utan VAD man läser. Och det samma verkar gälla även för bokloggar. Det är okej med VISSA bokbloggar men det mesta är bara SKRÄP. Eller?

Anonym sa...

Hej Anonym.
Jag ska väl svara fast jag blir så ledsen över att du har uppfattat att jag tycker att någon enda människa som intresserar sig för böcker och läsning är "skräp".
Det tycker jag inte. Har aldrig tyckt.
I hela mitt vuxna liv har jag arbetat med litteratur och läsning.
Och haft så kul! (Särskilt tillsammans med läsglada och läslata barn och ungdomar.)

Jag älskar att ha "medläsare", det var därför jag skrev här om min längtan efter diskussioner.


Det är möjligt (fast jag tror det egentligen inte)att det finns några bokbloggar som är "skräp" som du kallar det, men de bokbloggarna har jag själv inte hittat - och hade jag hittat dem skulle jag inte återvända till dem.

Med vilja nämnde jag inte i mitt inlägg här ovan vilka de "en knapp handfull" bokbloggar är som jag ibland läser.
Kanske är en av dem din?


Liksom du läser jag mycket och om min livslånga kärlek till litteratur och läsning - särskilt till ungdomsböcker - har jag berättat i flera artiklar och böcker.

Till exempel:
"Lust, längtan, läsning" "Barn- och ungdomsböcker genom tiderna" , tre böcker om kvinnliga författare eller "Godhet. I livet och i litteraturen".
Jag har försökt att göra det så gott jag kan. Liksom du säkert gör i din bokblogg.

På en punkt, i din kitik, håller jag med dig.
Jag tror att det är viktigt vad man läser (särskilt när det gäller barn), eftersom jag tror man påverkas av det man läser.
Men det är vad jag tror -
en del forskare håller med om detta, andra inte alls.

lena k e

Holly Hock sa...

Hejhej! Jag kommer kanske in lite sent i diskussionen, men jag vill gärna vara med på ett hörn. Jag älskar också att diskutera litteratur och skulle ibland önska att det vore mer av den varan på bloggarna. Men för egen del annonserar jag inte alltid ut exakt vilken bok jag har tänkt att läsa, när jag kommer att vara klar osv. Så när jag väl skriver ett inlägg blir det lite av en flaskpost. Ibland hittar det helt rätt, till andra läsare av exakt den boken som också vill diskutera. Och andra gånger får jag en mer blygsam respons. Så fungerar bokbloggosfären. När jag känner mig diskussionslysten försöker jag helt enkelt starta diskussioner, antingen på min blogg eller hos andra. Nu låter det nästan som jag är ute efter att provocera, det är inte så jag menar, utan helt enkelt ställa nyfikna frågor. Ja, ungefär så här tänker jag. /Therese

Vixxtoria sa...

Petter: Jo, jag har säkert skrivit något om Darling River. Och i samma veva skrevs det också alldeles för mycket om Ajvide Lindquists bok, och i båda fallen blev jag så mättad att jag verkligen kände att jag ville uppskjuta läsningen på rätt lång obestämd tid. Men det handlade ju också om ett enormt mediatryck kring båda böckerna...

Hos mig söker folk varje vecka efter "vändpunkten Romeo och Julia". Varje blogg har sina favoritsökningar.

Anonym och Lena: Jag tror det är bra att ni båda fick tillfälle att mötas här i fältet.

Holly: Det låter inte så provocerande, utan som ett bra sätt för att illustrera hur bloggandet oftast funkar. Jag tycker inte heller om att annonsera precis vilken bok jag läser eller när jag ska skriva om den - det stör både läsningen och skrivandet om boken lite senare. Men man kan verkligen bli förvånad över vilka böcker/inlägg som ger stor respons, och vilka som liksom blir bortglömda. Ibland tror jag att man oftare borde göra som LillaO gör just nu - att återposta en del inlägg, när tiden verkar vara mer mogen.

Anonym sa...

Lena, du anar inte vad glad jag blev över ditt svar. Tusen tack för att du tog dig tid att svara! Jag är som sagt väldigt glad att du gjorde det. Nu förstår jag bättre hur du menar. När människor känner så passionerat för goda ting här i livet, i detta fall litteraturen, kan det hända att känslorna svallar. Det har det verkligen gjort här.

Jag är ledsen om jag sårat dig. Det var bara det att jag kände mig så ifrågasatt. att mitt sätt att skriva om min kärlek till böcker inte skulle duga.

Till sist skulle jag också vilja säga att jag också, ibland, saknar en fördjupad diskussion om böcker på bloggarna. Det är dock som Vixxtoria skriver, ibland kanske den bok man just bloggat om inte har väckt några känslor hos de som läser ens blogg. Därmed initieras ingen diskussion. Det är tråkigt. Särskilt när det handlar om böcker som verkligen berört en.

Tack alla för att ni tar litteratur och läsning på så stort allvar!