Ibland vet jag inte vad jag finner mest irriterande: böcker där till synes normalt fungerande människor nästan inte har några bekanta (mer än på sin höjd en argsint pappa, en exman, en självupptagen bästis och damen i tobakshandeln på hörnet), eller böcker där till synes alldagliga och ointressanta människor har fullt med gentjänster att kräva in av gamla goda vänner som är advokater specialiserade på människosmuggling, läkare som forskar på ovanliga afrikanska virussjukdomar och astronauter vid NASA.
4 kommentarer:
Ja, verkligen! Kan de inte jämföra med sina egna liv? Eller det kanske det är det de gör. Det kanske bara är jag som inte har högstadiekompisar på SÄPO och diplomatvänner i Asien.
jag läser vanliga böcker om vanligt tråkigt liv :)
Shit vad sant det här var. Du är så himla bra på att belysa fenomen i böcker som jag aldrig tänkt på innan du sade det, men som jag på en gång känner är klockrent.
JennyB: En del kanske jämför med sina egna liv. Men oftast tror jag att det bara är ett sätt att få plotten att gå ihop. Vilket ju är kul, men det blir så osannolikt samtidigt. Framför allt reagerar jag på att folk känner så ovanligt FÅ människor i böcker jämt. Det är också osannolikt.
Hannele: Kan du tipsa? Jag tycker nämligen det skrivs för lite böcker om tråkliv! (Skulle också gärna läsa.)
Sandra W: Tack. Det var en fin komplimang! :-)
Skicka en kommentar