Jag lånar iPhonen till dottern, för att få lite extra lästid till mig själv, och sedan bloggar jag om de foton som hon tagit på våra bokhyllor hemma.
Vi börjar med några kort på hennes egen bokhylla (en Expedit från Ikea, 2x4 fack, på högkant), som står i vardagsrummet och innehåller hushållets största – men inte enda – samling av bilderböcker.
Här ser vi böckerna som huserar ovanpå bokhyllan.
Här är ett typiskt fack, där böckerna är så där lite hippt-som-happt sorterade. Verkar vara lite färgkodat också.
Och så längst ner – de röda lådorna som är själva hjärtat för den bokutgivning som pågår i vårt hus. 3-4 volymer per dag produceras i genomsnitt av Nobelpristagaren-in-spe.
Sedan har mästerfotografen tagit med sig kameran in i nästa rum – biblioteket, som går i färgerna vitt, grönt och grått, med ljusa trädetaljer. Bokhyllorna är genomgående Ikeas Billyhyllor i ljus björk.
Den första bilden ger en fin vy över ett bokhyllehörn, dörren till badrummet och täljstenskaminen till höger. Och till vänster ser vi också min gröna läsfåtölj. I och med det suddiga i bildens nederkant bryter jag min föresats att inte publicera bilder på mitt barn på bloggen.
Här ser vi en detaljbild av mattan och fårskinnet, som är så mjukt och skönt (och dammigt) att ha som underlag när man sitter framför kaminen.
Och här har vi kaminen. Och dotterns långfinger, möjligen tvättad med lavendeltvål, möjligen fortfarande med ketchupfläckar, det är lite svårt att avgöra på den här bilden.
Och här kan ni studera strukturen på den gröna textil jag valde när jag klädde om läsfåtöljen förra året. Filten är av ull och en kär gåva från min moster. I övre vänstra hörnet skymtar man även en del av ärmen på den kofta (från Gudrun Sjödén) som jag bar på Bokmässan i år.
Och här har fotografen tagit en översiktsbild åt andra hållet. Vi ser här två stolar (och en del av ett bord) med högar av ren, men ostruken tvätt. En unik inredningsdetalj som inte finns i så många bibliotek.
Och så avslutar vi detta inredningsreportage med en bild på läslampan (inköpt på Mio, tror jag) och ett annat bokhyllehörn. På denna ovanligt skarpa bild kan man till exempel beskåda min samling av Peter Pohl-böcker, samt den korg där jag förvarar mina telefonkataloger när jag inte läser dem.
10 kommentarer:
Himla roligt hemma-hos
- Avundsvärd simultan kapacitet!
Minns liknande dörrar när barnen var små. Nu är jag "bara" morfar!
Kram. Jan
Jag gillar kortet på fällen med en liten Sjödénklick i hörnet.
Underbart hemma hos reportage! Mer sånt i inredningstidningarna. Men jag undrar ändå inte om din dotter kanske kommer att få men av att få sina lavendeldoftande ketchupfläckiga fingrar publicerade på bloggen. Låt oss hoppas att det inte blir så.
Jag har också en högproducerande författare här hemma. Hon slår mig med hästlängder i antal alster.
Lysande att anlita dottern som fotograf i alla fall. Jag ska komma ihåg det sen när jag blir berömd författare. Då slipper jag ju städa innan. Jag måste kanske skynda mig en smula innan hon förlorar förmågan att ta så kreativa bilder bara. :-D
Trevligt hemma hos reportage- jag kastar mycket lystna blickar på din kamin....
JanB: Tack :-)
Det låter roligt, skönt och stimulerande att vara "bara" morfar. Jag hade också en sån morfar en gång i tiden, och dom är bäst!
Ylva: Ja, det är en av mina favoriter också. Du anar inte hur många försök dottern behövde för att få till just den bilden (42 eller 43 på bara fåtöljen, tror jag).
Titti: Jag kanske skulle försöka sälja in det till Sköna hem? Om jag stryker tvätten först? :-)
Men det är klart din dotter också ska ha en kamera. Hon kan fota ditt manus och lägga ut på Pirate Bay och tjäna storkovan. I Tyskland.
Ingrid: Kamin är bra när det är kallt. Särskilt om man har ved till den (vi börjar tyvärr få lite brist på det).
Fantastiskt roligt! Vilken blick för färg och form. Och var glad att din dotter använder Iphonen till att ta kort med. Vår använde den för att ringa till Vietnam...
härliga bilder :)
A-lo: Vietnam! Jag är imponerad! Jag har försökt ringa dit ett par gånger, men inte lyckats utan att samtalet ständigt bryts. Kanske kan hon visa mig hur man gör?!
Hannele: Jag ska hälsa fotografen det!
Tack för fint reportage. Gillar både foto och text. Ni gör ett bra reportage-team du och dottern.
Tack Paper! Vi får kanske göra om något liknande i framtiden. (Problemet är att de flesta fotosessioner brukar bestå av 54 bilder på dotterns vänsterben, 122 bilder av hennes tumme och 98 bilder som är så suddiga att det är svårt att avgöra om det är ett vänsterben eller en tumme. Men hon blir väl bättre på fotokonsten också. Eller så får jag bli mer innovativ vad gäller bildtexter.)
Skicka en kommentar