söndag 21 november 2010

And then there was almost none

Jag läser i Sydsvenskan att kongofödde Bienvenu Mbutu stämmer förlaget som har rättigheterna till Hergés seriealbum Tintin i Kongo för den koloniala bild av Kongo och kongelser som framställs i albumet.

Min första reaktion är Yes! Inte en dag för tidigt!

Och så gick mina tankar till omdöpningen av Agatha Christies Tio små negerpojkar (som ju heter Ten little Indians på engelska) till And then there were none (som på svenska fått titeln Och så var det bara en – titlarna är ur översättningssynpunkt rätt roliga, både i äldre och nyare variant). Och sen kommer jag ihåg att jag satt och funderade över Kurrekurreduttön när vi härom dagen såg en del av filmen Pippi på de sju haven. Hur ska man ställa sig till det där västerländskt imperialistiska i att den tjocke vite kapten Efraimsson blir kung över kurrekurredutterna? (Varför liksom? Vem var kung innan Pippis pappa kom till ön? Och om ingen var kung – hur uppstod i så fall plötsligt behovet av en kung bara för att en fet vit man flöt iland?)

Det är naturligtvis orimligt att ständiga nyutgåvor av Tintin-album (och en hel del annan litteratur) medverkar till att bekräfta och befästa föreställningar om att kongoleser (eller vilken etnisk grupp som helst) är dummare än någon annan. Jag sympatiserar mycket med en av lösningarna som Mbutu framför: att låta ett informationsblad med information om de övergrepp som Belgien begick i Kongo under kolonialtiden. Jag tycker det öppnar upp för diskussioner om hur det var då och hur det är nu – något som jag tror är förutsättningen för att vi ska förstå och förändras.

För frågan är ju var man ska dra gränsen om böcker skrivna i en annan tid ska ursäktas, dras in, döpas om eller stoppas undan i dammiga biblioteksfilialer. Vilket är det magiska datum när allt som skrivits blivit modernt och upplyst och politiskt korrekt? Och hur historielösa blir vi om vi inte kan läsa och diskutera litterära verk skrivna i en annan historisk, politisk och ideologisk kontext? Ska vi bränna alla exemplar av Robinson Crusoe? Ska vi sluta läsa Lilla huset på prärien-böckerna för våra barn, eftersom den faktiskt är rätt negativ visavi indianerna?

Och – ska vi utvidga diskussionen till böcker som riktar sig till vuxna? Var ska vi då börja? Var ska vi sluta?

9 kommentarer:

R sa...

Skrev ett inlägg om Tintin... http://enannandelavsmedby.blogspot.com/2010/11/tintin-atalas-for-rasism.html

a-lo sa...

Nej, jag tycker inte man ska begränsa/förstöra böcker som skrevs i en annan tid med en annan världsbild, men kanske baksidestexten eller förordet kan upplysa om just detta för de som inte förstår.

Annars har vi ju inte bara förlegade åsikter om andra folkslag att ta hand om; tänk på alla böcker med en nedvärderande eller ojämställd syn på kvinnor, homosexuella, barn etcetera. Och vad med alla spionromaner där kalla kriget-kommunisterna dras över en kam som bad guys. För att inte tala om Rödluvan och De tre små grisarna som båda ägnar sig åt ofördelaktig framställan av varg..

Vixxtoria sa...

A-lo: Alla andra former av ojämlikhet är minst lika förkastliga och behöver diskuteras; jag håller helt med. Men det får mig just nu att fundera över om det finns mer politisk korrekthet i fördöma just tankar i äldre litteratur om olika etniska gruppers över- eller underlägsenhet. Eller finns det exempel på att man önskat ursäkter från förlag, regering eller författare för böcker som förespråkar mannens överordning, homosexuellas omvändelse till heterosexualiteten eller barnaga? Hur ska man ställa sig till religiösa eller politiska propagandaskrifter?

Hanneles bok-paradis sa...

Intressant, världen förändras ju hela tiden, och inte samtidigt i hela världen. (Nu ska Enid Blytons 50 år gamla barnböcker nyöversättas till modern engelska, kommer man även rensa även en del gammalmodiga åsikter..?)

Vixxtoria sa...

Hannele: Det verkar så sympatiskt det där att rensa bort "gammalmodiga åsikter". Men det är påtagligt att det främst är i barnlitteraturen som det är viktigt att göra det här. Jag säger inte att det är oviktigt att problematisera den världsbild som ges, men jag tror att man i varje enskilt fall måste fråga sig om det finns något annat sätt att göra en bok mer rumsren än att skriva om eller ta bort delar av texten.

En bok om dagen sa...

Oj, så kluven man kan vara i en fråga som denna.

Å ena sidan är det så att vissa böcker (eller filmer eller föreställningar eller...) kränker somliga människor, och ibland beror detta på att verket skrevs (producerades) i en helt annan tid, med helt andra värderingar och helt annan kunskap. Det är synd. Kränkningar är inte trevligheter och vi vill ha mest bara trevligheter i världen.

Å andra sidan går man miste om chansen att resonera kring hur utvecklingen går framåt, om man sorterar bort olämpligheter ur böcker (eller andra konstnärliga verk) eller byter konstiga titlar till andra, mindre konstiga och i nuläget mer politiskt korrekta titlar. Detta förutsatt att någon verkligen resonerar kring varför somliga saker är kränkande, felaktiga, omoderna och vad det nu kan tänkas vara. Ingen diskussion = mänskligheten travar på i samma korkade fotspår som alltid.

Att justera titlar och innehåll ligger rätt nära censur. Vill vi ha censur?

Ja, man kan diskutera i evinnerliga tider! ;-)

Vixxtoria sa...

En bok om dagen: Precis så tänker jag också!

Sen har man det där med hur böcker som skrivs idag, men som utspelar sig i äldre tider angriper frågan. Där kan ju också olika former av diskriminering diskuteras, men ibland när jag läser vissa sådana skildringar blir de moderna tankarna lite för framträdande – särskilt när huvudpersonen agerar "upplyst" i förhållande till sin tid. Det känns anakronistiskt, även om det då blir ett politiskt korrekt sätt att diskutera en föreställning som existerat men som inte längre är gängse - tack och lov.

Petter Malmberg sa...

Herge själv ville inte att "Tintin i Kongo" skulle tryckas om.
Ett brev från en kinesisk läsare fick honom att inför "Tintin i Tibet" ifrågasätta sin egen syn på andra kulturer och i den lät han en av karaktärerna förlöjliga rasistiska föreställningar om kineser.
I samlade utgåvor av Hergés verk bör naturligtvis även "Tintin i Kongo" liksom "Tintin i Sovjet" ingå. Men med förord som tar upp när de skrevs och vilka föreställningar som låg bakom.

Vixxtoria sa...

Petter: Att författare ibland inte vill trycka på böcker på grund av att själva ändrat åsikt i en fråga, eller inser olämpligheten eller något annat i boken tycker jag de ska ha heder av. Jag kan tänka mig att det i Hergés fall är rätt stora ekonomiska intresssen inblandade; Tintin-album är mig veterligt (hur obegripligt det än är för just mig ;-) ) fortfarande storsäljare.