tisdag 15 december 2009

Jäkla syokonsulent


När jag påbörjade en planlös genomgång av i stort sett alla kurser som den humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet erbjöd visste jag inte vart det skulle leda, bara att jag ville veta så mycket som möjligt om så mycket som möjligt. Men hade jag vetat att det fanns något som hette littkrimmare hade mitt yrkesval varit självklart! Tänk att få tillbringa hela arbetsdagarna med att spåra Shakespeare-förfalskningar? Eller läsa Jane Eyre på arbetstid?

Jag har precis läst Jasper Ffordes bok Var är Jane Eyre, och om jag kommer verka mer schizofren än vanligt här på bloggen är det för att jag har fått en ny litterär hjälte: Thursday Next. (Den icke helt oävna svenska översättningen är Torsdag Nesta.) Thursday en littkrimmare som lever i ett parallellt England, där Wales har bildat en självständig republik (med mycket frostiga relationer till England) och Krimkriget fortfarande pågår. Faktum är att Thursday själv är krigsveteran från Krimkriget, och hon har mycket bestämda åsikter om hur det 131 år långa kriget borde avslutas.

Jag hade tänkt inleda det här blogginlägget  med att säga att boken är en litteraturnördarnas Liftarens guide till galaxen, men när jag läst ut boken och äntligen tog mig an baksidestexten så upptäckte jag att det var precis vad som stod där. För vilken annan bok som helst hade jag blivit irriterad av en sådan sak, men här känns det helt naturligt – ungefär som om boken läser mina tankar. Det här är nämligen en bok där gränserna mellan fiktion och verklighet flyter. Tidsresor och tidsförskjutningar är vardagsmat. Thursdays far är till exempel tidsväktare och kan dyka upp när som helst med underliga upplysningar och anspelningar om vad som har skett och vad som ska ske; mest förtjust är jag i den lösning på vem som skrev Shakespeares dramer som boken erbjuder: det var helt enkelt Thursdays far som åkte tillbaks till sekelskiftet 1500-1600 och dumpade av originalmanuskripten där. Och Thursdays farbror Mycroft är en uppfinnare av den allra galnaste sorten; han har skapat en litteraturportal som gör det möjligt för vem som helst att kliva in i en bok. Problemet är att man kan råka ändra händelserna inne i boken om man inte aktar sig. Och om det är originalmanuskriptet man travar runt i får det förstås konsekvenser för alla versioner och upplagor av texten.

Utifrån detta kan ni själva föreställa er vilken katastrof det blir när ärkeskurken Acheron Hades kidnappar Jane Eyre just när hon räddat Mr Rochester från den eldssvåda hans galna hustru Bertha anlagt i hans sovrum. Konsekvenserna av att Jane försvinner blir helt enkelt att historien slutar där (eftersom det är en jag-roman berättad ur Janes perspektiv kan inget mer hända). Det blir Thursdays uppdrag att återbörda Jane till romanen och vaka över henne så att inget mer som stör handlingen inträffar.

Det mest fantastiska med den här boken är alla de små och stora litterära referenserna. Och tycker man om litteratur är det helt oemotståndligt med ett samhälle där litteraturen är så viktig att särskilda polisrotlar ägnas åt den. Eller där det inte är Jehovas vittnen som ringer på dörren, utan en baconian – alltså en person som är övertygad om att Francis Bacon skrev Shakespeares dramer, och nu vill frälsa dig till samma övertygelse. Mest nöje har man av Ffordes bok ju mer man läst tidigare, och särskilt om man har en faiblesse för engelska författare: Dickens och Wordsworth utgör bara grundkursen.

Boktoka har också läst och överväldigats och skrivit om boken. Hon berättar även lite mer sansat om bokens egentliga handling, medan jag mest är alldeles sprallig efter den här upplyftande läsningen.
Jag gläds något alldeles ofantligt åt att det redan finns tre till böcker i den här serien som jag kan läsa. Det ska jag gå och göra nu (fast först ska jag ställa mig framför spegeln och väsa: My name is Thursday. Thursday Next! Give me that Shakespeare script. Now!)

13 kommentarer:

snowflake sa...

På papperet trodde jag att jag skulle älska den här boken, men i verkligheten blev jag bara trött. Din beskrivning är mycket roligare att läsa.

kontakt sa...

Jag är nog för obildad för att uppskatta den. Föredrar Dirk Gently (av samma författare som Liftarens guide)

Vixxtoria sa...

Snowflake: Jag blev (som du märkte) överförtjust, men jag bestämde mig för att läsa dialogen med lite distans för att inte irritera mig på klyschorna (som även om de var menade som klyschor kanske inte alltid var riktigt så skarpa att man accepterade dem). Men jag är i alla fall glad att min beskrivning roade dig (och för att jag beslutat ge dig något annat i julklapp dårå).

Kontakt: Har inte läst Dirk Gently, men det kanske skulle vara något för mig när jag läst ut alla Thursday-böckerna :-)

Fast jag tror du har rätt i att man faktiskt har ut mest av boken om man läst och förstår åtminstone ganska många av de litterära referenserna. Det var mycket snack om personerna i Dickens bok Martin Chuzzlewit , och om jag ska vara helt ärlig hade jag aldrig ens hört talas om den boken tidigare. Jag kände starkt att jag hade kunnat ha ännu mer nöje av det här om jag varit mer beläst.

bokstavlarna sa...

Det här låter ju nästan lite för bra för att vara sant!

Litteraturnörderi, metareferenser och parallella världar? I'm in!

Den här hamnar garanterat på måste-läsa-listan...

snowflake sa...

"... om jag varit mer beläst."

Hohoho!

Det måste betyda att det finns ungefär 500 människor i hela världen som kunde suga lite mer ur den. :-)

a-lo sa...

Kul att höra om någon annan som upptäckt Fforde! Blev nästan mer såld på konceptet än själva The eyre affair, men Thursday Next charmade tillräckligt för vi har beställt uppföljarna Lost in a good book och The well of lost plots också. Älskar titlarna om inte annat.

Vixxtoria sa...

Bokstävlarna: Jag skulle kunna tänka mig att det är något som du går igång på ;-)

Snow: :-)

A-lo: Jag håller på sätt och vis med. Konceptet är det man blir allra mest förälskad i. Och boken i sig kunde kanske vara ett par snäpp bättre. Men å andra sidan så blir man inte direkt besviken. Det enda som inte funkar riktigt helt och hållet för mig är actionscenerna. Dialogen är så ironiskt hårdkokt och överdriven att jag accepterar den.

(Nu måste jag också beställa fortsättningarna.)

Jenny B sa...

Jag gillar också de här böckerna, och har just gett bort The Eyre Affair i present till en vän, och börjat prata om serien med mina kollegor. Det är inte stor litteratur, men det är blinkningar till stor litteratur och en massa smarta infall hela tiden, så det blir som smågodis för litteraturälskare! Jag har läst tre av böckerna, och kommer att fortsätta att läsa de följande samt Jasper Ffordes nya serie, Nursery Crimes. Vilken fantasi han har!

bokstavlarna sa...

Apropå litterära referenser,
jag känner mig ganska obeläst nu när jag läser "Drood" och det fullkomligt dräller av referenser till allt Dickens har skrivit. Klart att jag har läst en del av hans böcker, men långt ifrån allt, och det känns lite som att jag missar en massa små skämt och antydningar bara för att jag inte har gjort det...
Antar att det är samma sak när det gäller den här boken?

Vixxtoria sa...

Jenny B: Det där med "stor litteratur" kan man diskutera tycker jag. Det är (naturligtvis) ingen Nobelpriskandidat, men det är briljerande roligt i en genre där det är väldigt lätt att göra platt fall. Och de litterära anspelningarna som jag uppfattar får mig verkligen att tjuta av förtjusning.

Bokstävlarna: Hm. Både ja och nej, kan jag tänka mig. Jag känner ju att det här och där finns blinkningar som går mig förbi, men jag misstänker att det finns en hel del som jag inte märker (och inte har ont av att jag inte märker). Men Dickens och Shakespeare är nog de viktigaste. Och så lite allmän nutidshistoria och geografi över England (där låg nog min största brist, tror jag). Men jag lovar att du kan läsa den utan att ha läst hela världslitteraturen innan. (Men jag lovar inte att du inte blir sugen på att läsa världslitteraturen medan du läser boken.)

Drood har jag aldrig hört talas om. Vad är det?

Boktoka sa...

Jag är så glad att du gillade Fforde och Thursday Next. Jag håller med i allt du skriver och tycker att om jag var mer sansad så fångar du nog stämningen och den entusiasm som du delar med bland andra mig. Det var lite svårt tyckte jag att sätta ord på det som jag gillade så otroligt mycket, men det klarade du.

Det har kommit en Fforde också som heter Shades of grey där man får färglägga omslaget om man vill. Den är jag också sugen på att läsa snart! Högarna växer...

Boktoka sa...

Missade ett ord i kommentaren ovan ser jag.

"fångar du nog BÄTTRE stämningen..."

Vixxtoria sa...

Jag hade ju lite plats för entusiasmen, när jag helt enkelt kunde hänvisa till dig vad gällde all information om handlingen i boken ;-)

Jag ska absolut läsa mer Fforde. Men jag hade tänkt ge mig på nästa i serien om Thursday (Lost in a good book heter den väl). Jag har också hittat en massa kuriosa-sajter som till exempel talar om att Fforde aldrig har kapitel 13 i sina böcker (men att det däremot finns med i innehållsförteckningen). Det hade jag inte ens tänkt på, men det är ju helt underbart!

För övrigt var jag otroligt förtjust i de där "citaten" från typ Hades' och Thursdays biografier som inledde varje kapitel.

Jag ser enormt fram emot sista (?) boken i serien, First amog sequels, då Thursday i sin parallella värld tydligen möter sig själv i en bok, där hon är som hon hade kunnat leva om hon inte hade levt i en parallell verklighet utan på riktigt. Äsch, det blev krångligt.

Men jag kan faktiskt inte komma ihåg var jag först hörde talas om boken, för jag visste ju redan om den när jag såg det du hade skrivit om den... Well, anyway, jag är väldigt glad att jag läste; jag träffade den här boken precis vid rätt tid i livet (vi är lika gamla förresten, Thursday och jag – bara en sån sak!!)