Det är ingen som har frågat, men jag förutsätter att alla går i spänd förväntan över vad jag kommer ge bort i julklapp. Så här kommer hela listan. Om du av någon anledning känner mig och tror att jag kommer att ge dig en julklapp så är det bara att läsa vidare. Lika givande som att klämma på paketen!
Sambon: En bok. En dvd. En fototidning. Och ett paket kaffe. Varför ändra ett vinnande koncept när det här har funkat vartenda år?
Dottern: En bok. Och en eltandborste. Och om hon bara hade lärt sig att plocka undan legobitarna, dockkläderna, studsbollarna och kritorna så hade jag kunnat fundera på att köpa något nytt i leksaksväg också. Men nu tror jag att jag möjligen slår till med en bok till. Det är ju ändå roligt med många paket under granen!
Min mamma: En bok. Jag passar på att ge bort en som jag själv fått i present och har dubblett av. Jag har inte ens läst mitt eget exemplar ännu, men baksidestexten verkar bra. Dessutom får hon en tvättkorg.
Min pappa: En bok. Han är inte så förtjust i böcker och läser inte särskilt mycket, men den här var väldigt dyr, så han får inget mer. Fast den hade fina bilder också, det hade den.
Min bror: En bok. Vi ska inte köpa så dyra presenter till varandra, men den enda bok jag kunde komma på att ge honom var dyr, så jag ska säga att jag köpt den på antikvariat. Det kanske jag ska göra också, förresten.
Min svägerska: En bok. Vi har inte alls samma boksmak, så jag brukar helt enkelt köpa en bok jag aldrig i livet skulle vilja läsa själv. Sen pratar vi aldrig mer om saken med varandra.
Min brorson: En bok. Han gillade den förra han fick av oss; jag har sett filmen när han sitter och tuggar på den.
Mina två bonusbrorsdöttrar: En bok. Var, så klart. De är lite för små för att läsa själva, så jag valde för säkerhets skull något som jag tror deras föräldrar gärna läser för dem. (Clas Ohlson-katalogen är inte så dumt gissat – men fel!)
Min mormor: Hon har ändå glömt bort de flesta böcker hon har läst i sitt liv, så jag funderar på att helt enkelt ge en gammal favorit om igen. Eller okej då. Ett inramat foto på dotterdotterdottern.
Väninna 1: En bok. Hon väntar barn vilket gör att jag funderar över tre alternativ: a) en sån där läskig bok om förlossningar; b) en sån där läskig bok med kåserier av en nybliven tvåbarnsmamma, djupt nedgången i ketchup- och legoträsket; c) en sån där läskig bok om hur det var att vara singel och leta efter drömprinsen.
Väninna 2: En bok. Vid minst tre tillfällen har jag helt omedvetet råkat ge henne en bok som jag redan tidigare gett henne i present. Jag funderar på att göra det medvetet den här gången. Jag är så wild and crazy liksom.
Min guddotter: Det är bara att luta sig tillbaka och vänta på ett sms. Hon brukar veta vad hon vill ha, även om hon alltid är ute i sista minuten, och har glömt bort boktiteln.
Min gudson: En bok. En sån där könsöverskridande bok om pojkar som leker med barbies eller flickor som inte vill klä ut sig till prinsessor. Dessutom irriterar det i hemlighet hans föräldrar.
Min gudsons storasyster: Svårt att komma på nåt riktigt bra. Det kanske blir en godispåse? Haha, där lurade jag er allt! En bok blir det förstås! Lotta på Bråkmakargatan kanske? (Oops, avslöjade jag för mycket nu?)
Alla andra jag träffar får choklad! Men paketen är så lustigt utformade att de ser ut som pocketböcker, så att de känner sig besvikna ända tills de öppnat dem!
8 kommentarer:
"Vi har inte alls samma boksmak, så jag brukar helt enkelt köpa en bok jag aldrig i livet skulle vilja läsa själv. Sen pratar vi aldrig mer om saken med varandra."
:-D Jag känner igen tankegången!
hahaha,
dagens skratt!
L: Skönt att höra att någon upplever samma sak som jag. Det här är ju annars ett problem som man sällan tar upp, och som man vanligtvis känner sig väldigt ensam om.
Snowflake: Varsågod!
Du har inte tänkt på att en bok kan vara en bra julklapp?/Agneta
Agneta: Jag har funderat på saken. Men trots allt vill man ju att folk ska bli glad för sina julklappar, så jag vet inte riktigt...
Men jo... nästan alla böcker jag fått i present har varit böcker jag inte alls läst eller velat läsa... Utom de jag verkligen önskat mig. Kommer aldrig att glömma mitt 15-åriga jag som med feberhet panna och fullkomligt rusig lycka öppnar TVÅ paket med Gaardenrs Sofies värld, men så länge sedan är det jag fick en bok jag verkligen uppskattade i present. Nej, nu ljuger jag. Har fått en.. bok med lokalhistorisk teaterhistoria som jag blev väldigt glad över också.. Men som sagt.. det är svårt att ge bort böcker.. och jag gör det ändå hela tiden... Fast du.. jag har flera tips till graviditetskomipsen om du vill ha? Gav bara bort chic-lit om att vara gravid förra året och nu letar jag små-barns-mamme-lit ist...;-) Tips?
Om jag gav julklappar till folk skulle min lista se ut som din :-)
Nej skämt åsido, efter 28 års sammanboende har jag tröttnat på att bära makens julklappsböcker till antikvariatet efter x antal år så han får inga böcker. Mamma och svärföräldrarna har under åren fått en del böcker, men nu vill de bara ha fotokalendrar med bilder av dottern.
Då återstår bara dottern och hon brukar faktiskt inte få böcker i present. Jag lyckas aldrig hålla mig när jag väl fått hem böckerna, jag vill dela dem med henne med en gång.
Fast jag ska nog ta och göra en liten Bokusbeställning till mig själv så här i juletid.
Bokomaten: Jag funderar på om jag nånsin fått två likadana (och dessutom bra?) böcker. Men det händer rätt ofta att jag får böcker jag redan har, och om det bara är en bra bok brukar jag bli (ganska) glad i alla fall. Det händer mig senast i lördags faktiskt, att sambon gav mig en trevlig, nästan ny bok, som jag precis har läst. Jag uppskattar tanken jättemycket, och försöker att inte alls tänka på hur ouppmärksam han måste varit som inte observerat att jag köpt och läst boken för bara 5-6 veckor sen ;-)
Jag tycker inte det är så svårt att ge bort böcker heller. Det svåra är att ge en bok som jag _vill_ ge, och som jag tror att den andre blir glad över.
Små-barns-mamme-litt? Tja, en bok jag själv lägger mig på golvet och viker mig av skratt åt (och detta är ingen överdrift) är Karin Lindells bok Ketchupmamman. Superbra! Vill man ha mer åt det roliga hållet finns också Annika Lantz 9 månader. Andra kåserier som blivit böcker och som är lite kul är Terri Erikssons (vad den nu heter). Vill man bli liter mer seriös och psykologisk kan man alltid ge bort något av Jesper Juul, och vill man vara mer PK finns alla de där Uppdrag Mamma och Pappa och Familj och allt vad de heter. Vill man ta upp alla problem som finns kan man ge Bitterfittan, eller den där Baby blues. Det finns en mer okänd holländsk bok som heter Den lyckliga hemmafrun på samma tema (den är inte så där värst bra, men bara för att se utanför Sverige lite grann).
Fast mitt största tips är nog att fundera över vad din kompis gillade innan hon blev mamma, för så där radikalt annorlunda boksmak får man väl inte. Och det kan vara ganska skönt att läsa något utan barnfokus också.
Lyran: Wow! 28 år är ganska mycket! Jag har också köpt en del böcker som blivit olästa till min sambo (12,5 år tillsammans), men en del har han tyckt mycket om. Annars är mitt knep att köpa böcker som man gärna vill ha/läsa själv, så slipper de misspryda bokhyllan. Jag köper inte riktigt och inte alltid böcker till allt och alla, men det är en ganska trevlig utmaning att se om man kan hitta böcker som folk som inte tycker något särskilt om böcker gillar. Det lyckas tillräckligt ofta för att det ska vara mödan värt (det trixigaste är faktiskt att få folk att _öppna_ böckerna, för det händer ibland att de kommer flera år efteråt och säger att "den där boken som jag fick av dig 1995, åh, vad bra den var, har du några fler såna?" (Typ: Henning Mankell)
Och självklart ska du göra en egen Bokusbeställning. Man vill ju vara säker på att man får åtminstone en julklapp som man verkligen önskar sig och behöver!!
Skicka en kommentar