Bokomaten har en blogg vars vitsiga namn anger innehållet: kulinariska inlägg blandas med ett hopkok av litterära erfarenheter. De senare består ofta av barn- och ungdomslitteratur. Jag har länge trott att det senare har att göra med att Bokomaten arbetar som barnbibliotekarie, men på senare tid har jag börjat tro att hon faktiskt tycker om de här böckerna på riktigt. På den här bloggen går ingen högtid obemärkt förbi; det temabloggas förstås innan semesterresan (till Florens), som föreberedelse inför bokmässan och i samband med allhelgona (bara en sån sak som att läsa Agatha Christies Halloween Party!). Just nu pågår naturligtvis en julkalender som till största delen består av adventsinspirerande bakverk. Den här saffranslängden med vit choklad ska du inte kolla på strax innan lunch. Bokomatens sprudlande energi smittar av sig tvärs genom skärmen. Personligen är jag också mycket förtjust i de små berättelserna om vad barnen på hennes bibliotek kläcker ur sig. Den här om Anne Frank, till exempel.
Att skaffa en julklapp till Bokomaten känns både lätt och svårt. Jag tror att du skulle bli så där förvånat förtjust över en hel massa som jag har haft under övervägande. Men jag chansar på en bok som jag tror du tycker om i fall du inte har läst den (jag kan i vart fall inte kan hitta nämnd på bloggen med hjälp av diverse avancerade google-sökningar). Det är en ungdomsbok med tydligt mattema. Eller kanske snarare utan mattema, nämligen Suzanne Collins uppmärksammade bok Hungerspelen. Det här är en dystopisk framtidsvision där ungdomar tvingas slåss på liv och död i dokusåpor arrangerade av regeringen. Jag blev mycket tagen av boken som jag läste i somras, och skrev då om den här. Fortsättningen Fatta eld är inte riktigt lika bra (främst därför att den saknar det dramaturgiska drivet), men den bådar gott inför tredje delen. Och om vi säger så här: jag tyckte mycket bättre om den här serien än Stravaganza! Vad säger du då?
Skulle du ha läst boken får du helt enkelt ge dig i kast med Thomas Harris Hannibal, som jag har hintat om flera gånger i kommentarer hos dig: En bok som innehåller Florens och en alldeles speciell sorts måltider. Med en chianti till. Skål och god jul!
4 kommentarer:
Puss på dig och jag blir ju självaglad! Vilken värme du sprider, kära söta du!!! Jag har haft hungerspelen på att-läsa listan länge och beerättat om den för eleverna många gånger ändå. Och ja, Hanibal kanske får åka ner äntligen i en julklappskorg.:):) Vore kanske på tiden! PUss och kram och GOD JUL!!!
Jag gillar ordet "självaglad", och hoppas att det inte var ett typo ;-)
Och så blir jag glad att höra att du inte läst Hungerspelen. (Jag har mest varit rädd för att du läst, och inte gillat, och därför aldrig skriver om boken.) Då tror jag nästan säkert att du kommer tycka om. Annars får du väl sätta upp läsningen som arbetstid?
(Och Hannibal _är_ väl kanske inte världens bästa bok, men den innehåller oförglömliga Florensskildringar (men de människoätande grisarna kan man kanske hoppa över))
Hah, jag har ju sett filmen så dde där grisarna kommer jag minsan ihåg.. hu... och tja, var kanske ett typo, men kommer nog inlemmas i ordförrådet ändå nu, hehe.. Och vet du, jag har läst rätt mycket annan litt om Florens occh Italien som jag inte trott så mycket på så varför inte Hanibal.. I filmen skäms jag för att säga tt jag faktiskt nästan med vvärme tänker på den fruktansvärda scenen när Hanibal knuffar liket utför Palatzo Pittis balkong så att alla tarmar flyger ut. ÄCKLIGT! Men balkongen på Palatzo Pitti får man se väldigt mycket av... hehe... Jag är ju störd...
Jag läste faktiskt Hannibal på en Florensresa, och florentinarna var väl inte helt överförtjusta över detta val av reselektyr. Men jag håller med om filmens trevliga frossande i florentinska detaljer, inklusive Palazzo Pitti.
Grisarna är hemskare i boken vill jag minnas.
Skicka en kommentar