Alla har väl undrat hur det går med min halsfluss? Jo, tackar som frågar. Jag kom ganska snart på att det inte var världens bästa sjukdom att låtsas ha om man liksom ville träffa en del släktningar och undvika andra, så jag blev fort frisk igen. I stället tyckte jag det passade bra med en halsflussig dotter; hon är extremt mammig när hon är sjuk, så det gav mig ungefär lika mycket lästid, men med en dotter i famnen. Om det inte är kvalitetstid, så vet jag inte vad som räknas som sådant.
Sen är det förstås en annan sak att jag inte alls läste årets Augustprisvinnare, utan i stället en ändlös omläsning av Per Gustavssons bok Så gör prinsar när de fångar drakar. Den är riktigt bra. De första nio gångerna. Sen blir det lite enformigt, särskilt eftersom dottern då har lärt sig texten utantill, så att man inte kan hoppa över de tråkigaste avsnitten utan att hon märker det. Dessutom måste man själv komma ihåg alla de stycken man broderade ut texten med de första tre gångerna man läste.
Men jag tröstat mig med att man hinner läsa mycket när man sitter i ett väntrum på jourcentralen under julhelgen. I alla fall om man är två vuxna på ett barn, och det är pappan och barnet som leker med de trasiga leksakerna i lekhörnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar