Fräsch andedräkt

Ofta, medan jag håller på att läsa något annat (som jag för all del kan ha stor glädje av), så händer det att en spänning byggs upp. Den stegras inom mig, kittlar min förväntan. Det är lite grann som att vara förälskad, som när man utbyter blickar med någon, kanske till och med som när man inlett en relation lite grann, och går och spanar för att se om den andre också har lust med ett möte.

Såna där förhållanden har jag ibland med böcker i min bokhylla. Det kan gälla böcker som är alldeles nyinförskaffade, som står där och lyser och glänser och lockar med all sin ungdomliga fräschör. Eller det kan vara något helt oansenligt, medelålders och beigt, som har stått instoppat mellan lästa och tummade volymer i flera år. Kanske någon bastant, självmedveten klassiker, eller en distingerad herre med silverstänk i håret och väst knäppt under hakan. Ibland är det en ung flicka, nästan genomskinlig, nästan osynlig, nästan okysst, ibland en världsvan ung man som har legat med varenda småskoleunge som kan stava till b-o-k-h-y-l-l-a sedan 1950.

Det som är gemensamt är känslan av glad oundviklighet. Snart kommer det vara vi. Om bara ett litet tag, ett par dagar, kanske timmar (eller om olyckliga omständigheter vill det – någon vecka) så kommer jag och Boken vältra oss tillsammans. Helst i sängen, men om det inte går så åtminstone förstulna kyssar på bussen, eller kanske en långlunch där vi kan hålla handen på något undanskymt café.

Jag tror jag har ett span på gång just nu. Så det pirrar lite i magen varenda gång jag behöver gå genom mitt bibliotek på väg till badrummet. Det är nästan så att jag går och borstar tänderna ett par extra gånger per dag, faktiskt – och åh, om ni visste hur mycket jag avskyr att borsta tänderna i vanliga fall!