Jag tänkte på det häromdagen när jag satt i ett väntrum och där hittade en bok som jag läste för min dotter. Den var skriven av Lena Landström, hette En flodhästsaga och handlade om en flodhäst som ville gå och bada alldeles för sig själv. Och som om ingenting, så kallas flodhästen för hon. Bara så där. Utan att det görs någon affär av det hela.
Och jag önskar att världen var så beskaffad att jag inte kände att jag behövde göra en stor affär av detta enkla faktum.
Lena Landström har för övrigt tillsammans med sin make Olof bland annat skapat de små fåren Bu och Bä. De fick tillsammans Astrid Lindgren-priset tidigare i år. Ja, inte Bu och Bä, då alltså, utan Lena och Olof Landström.
4 kommentarer:
Klart att det är en hon med rosa handduk. :-D
Men O: Jag vill så gärna tro att den där handduken kom till _efter_ det att Lena Landström hade bestämt att det skulle vara en hon?
Jag tänkte faktiskt inte på att handduken är lite rosa när jag läste boken, förresten. Den känns mer så där beige.
Å, den här boken har två jättefina uppföljare också! Där förekommer det, förutom flodhästmadammen från första boken, dels ett litet flodhästbarngäng, dels ett nyanlänt flodhästbarn. Varken den nya eller småflodhästarna könsbestäms i texten (eller i bilderna för den delen), men det är tyvärr så löjligt lätt att tolka de simhoppande äventyrarna till småflodhästar som pojkar...
L: Jag såg uppföljarna när jag googlade runt efter en bild till flodhästboken. De verkar lika fina som den här.
Om jag ska vara lite allvarlig (en stund bara), så är det så intressant det där du skriver, att det "är löjligt lätt att tolka de simhoppande äventyrarna till småflodhästar som pojkar". För på något sätt då så säger man ju att det _är_ pojkar, dvs att om någon ser ut på och beter sig på det sättet (nu har jag ju inte läst boken, men jag föreställer mig blå badbyxor, och väldigt busiga?) så _är_ det pojkar. Detta ligger alltså i betraktarens öga. Man borde ju lika gärna kunna tänka att flickflodhästar kan vara busiga och ha badbyxor (fast nu har jag inte läst boken, så det är lite svårt att resonera på allvar).
Äsch, jag försöker börja om igen med ett annat exempel, även om jag inte vet om det blir så mycket klarare. Men om vi tänker oss bilden på framsidan till den här boken jag skrev om, med flodhästen som har en rosaaktig badhandduk. Har hon då denna färg därför att Lena Landström kallar henne "hon", eller kallas flodhästen "hon" för att Landström ritade en rosa handduk? Eller har det inget samband? Där har vi det kanske – vi skapar ju sambanden därför att vi associerar rosa med en flicka/kvinna! Om handduken hade varit vit hade den inte alls fungerat som en ledtråd.
Ska man komma riktigt tillrätta med det här problemet är det ganska mycket man måste jobba med, både som författare och illustratör. Ska man teckna typiska pojkar och flickor i atypiska situationer (pojkar som fnissar och sminkar sig och tjejer som gräver med grävskopor i sandlådan, typ)? Eller ska man teckna barn med oklar könsbestämning som gör detta? Vilket är egentligen bäst?
(Jag har ingen aning själv, men det blev ett väldigt intressant problem att fundera över.)
Skicka en kommentar