tisdag 15 december 2009

Jungfrulighet

En del böcker känns sönderlästa utan att jag ens har hållt dem i min hand. Uppfläkta, genomanalyserade, vända ut och in, och om de så befunnits väga aldrig så tungt på litteraturkritikernas våg har de förbrukats av alla recensioner och bloggar. Sekunda gårdagsnyheter.

Säg, hur ska man kunna läsa en bok med oförutfattade ögon när alla andra redan har varit där och tafsat?

5 kommentarer:

kontakt sa...

Ja, säg det.

Ännu värre tycker jag det är med hårt marknadsförda filmer, där man både läst recensioner och sett trailers till förbannelse innan den än kommit ut.

Vixxtoria sa...

Ja, det värsta är ju att i många trailers (särskilt dem som får en att tro att filmen är ruggigt bra) så har man använt varenda replik som är något att ha, och vartenda skämt som man ens kan tänka sig att dra på munnen åt. Så egentligen finns det inget nytt kvar när man ser filmen.

Men jag tycker inte riktigt att det är lika hemskt med filmerna, fast det beror antagligen på att jag definierar mig som en bokläsare som gärna vill ha koll på och veta och kunna delta i diskussionen kring aktuella böcker. Film är liksom mer ett nöje, inte en livshållning.

bokstavlarna sa...

Så är det verkligen!
Ibland kan jag nästan få för mig att jag har läst en bok för att jag har läst OM den så mycket, fast jag faktiskt aldrig ens har öppnat boken i fråga...

Jag tror att det är ganska hälsosamt att läsa lite äldre böcker ibland. Såna där halvt bortglömda, som har stått i bokhyllan i flera år eller som man köpt för en femma på en loppis. Bara för att ibland få läsa något helt okänt och nytt.

Lisa sa...

Sedan jag klev in bland alla bokbloggare och började nosa har detta blivit ett ständigt bekymmer. Kanske ett kärt sådant, men likväl ett bekymmer. Och med andra ord är det kanske inte heller så underligt att de finaste läsupplevelserna jag haft sedan dess oftast handlar om böcker med mer än ett par år på nacken - som det inte har skrivits om, sönder och samman.

Vixxtoria sa...

Bokstävlarna: Ibland när jag efter några år läser en bok som en gång i tiden var mycket omskriven kan jag bli förvånad över att den var såååå bra. Och förundrad över att den inte alls verkar handla om det som alla påstod att den handlade om.

Det är alldeles sant att det som känns mest "nytt" ofta är något riktigt gammalt.

Lisa: Att läsa för mycket om böcker man vill läsa om förstör. Jag försöker att blunda när någon skriver om något som jag redan är lite sugen på. Så jag kan bara hålla med dig.