Min farmor brukade bland mycket annat köpa och ge bort utsorterade böcker till mig. Antikvariat-fynd, utrangerade biblioteksböcker och såna där upplagor som förlagen slumpade bort av olika orsaker. Orsaken till att farmors förlagsfynd var billiga brukade vara att en eller flera sidor av misstag blivit blanka, så de kunde helt enkelt inte ta fullt betalt för böckerna. Att detta var orsaken tror jag aldrig att min farmor begrep, och jag berättade det aldrig för henne.
Men det var irriterande att läsa böcker där sidan 28, 63, 117 och 212 (just innan slutet!) var blanka, det var det.
Idag har jag kommit på att det är nästan lika irriterande att jag tappat bort mina tjocka, alldeles nyinköpta vantar och nu måste jag strax gå ut och skrapa rutan på bilen, och skotta lite snö.
Se där – tänk att det gick att skapa en litterär anknytning till mina borttappade vantar! (Förresten tror jag att jag glömde dem i Akademibokhandeln förra veckan. Om jag hade kommit att tänka på det först hade jag ju kunnat spara historien om farmor till ett annat tillfälle.)
2 kommentarer:
Mitt exemplar av James Joyces Odysseus har en tre fyra blanka sidor utspridda.
Men jag väljer att läsa de som ytterligare ett formellt experiment där Joyce var före sin tid.
Det var inte JJ min farmor köpte till mig, så mycket minns jag. Men annars var det inte särskilt minnesvärda böcker, just de där som sorterats ut från förlagen.
Några trevliga antikvariatiska böcker minns jag emellertid, men de hade alla sidorna i behåll.
Skicka en kommentar