onsdag 16 december 2009

Bara en bagatell att suga på

Lisas blogg Little room of Tinyfeist är ett nöje att läsa, hur paradoxalt det kanske kan verka. Ty under hösten har bloggen varit ett ständigt pendlande mellan hopp och förtvivlan, höga berg av förväntan på en bok och djupa dalar av besvikelse när den kastas undan utan att  ha infriat förhoppningarna. Jag älskar Lisas uttrycksfulla texter som pendlar mellan förlorad läslust och – nu senast – tjuriga klagomål över Myrornas dyra och slitna andrahandspocketer (så befriande självupptaget och utan i-lands-insikt). Jag rycks förtjust med av ivern och glädjen över att ett drömprojekt är på väg att genomföras, och jag läser med beundran och häpnad över hur Lisa tar stora livsbeslut som en uppsägning. Hos Lisa är det himmel eller pannkaka, hunger och tillfredsställelse, häpnad och oro. Det är stora känslor i små och noga utvalda ord. Filosofi och eftertänksamhet och ilska och frustration. (Är det någon som märker att jag knappt nämner något om böcker? Det beror inte på att jag inte gillar Lisas bokval; det beror bara på att det här inte är en blogg man läser för böckernas skull. De står där bakom i bokhyllan, eller väntar ett klick bort från adlibrisfingret, finns där som en underton och en självklarhet. Som en gång på Lisas bokcafé?)

Min julklapp till dig vill jag inte ska vara en skuldtyngd måste-läsning, som du pliktskyldigast tar dig igenom (fast så artig är du väl inte?), eller ilsket kastar in under soffan där katterna kan göra pappersbollar av boksidorna. Jag tänkte mig mer en ganska stor burk full av lätta maränger som kan njutas en och en, eller hetsätas om den andan faller på.

Den bok du får av mig är Nostalgiboken* av Annica Triberg och Eva Kallhed. Det är en decennie-indelad frossa i tidstypiska detaljer, fotograferade på pricken av Albert Håkansson. En resa från 50-talets tennsoldater och monopolspel, raketostar, och filmisar, via 60-talets barbies (med mönster till barbiekläder givetvis) och potatistryck, och 70-talets Wahlströmsböcker och batikkläder till 80-talets Carola-feber och mohair-tröjor. Den här boken kan man bläddra i fram- och baklänges, dela med sin pappa och mormor, tjuta av skratt åt, och upptäcka saker man glömt bort. Det bästa av allt är alla beskrivningar på hur man stickar en poncho, tillverkar ett indiantält att leka i, eller snickrar ett par styltor. Eller, nej, jag ljuger. Det allra bästa är de tidstypiska recepten: räkcocktailen från 50-talet, ostspäckad falukorv på 60-talet, päronhalvor med smält mintchoklad på 70-talet och smördegsinbakad oxfilé på 80-talet.

Det är bara att bläddra och njuta en riktigt god jul!

Som kuriosa föreställer jag mig att Lisa ser ut som Joeys slagfriska flickvän i det här hopklippet. Det var något med "tiny" och "feist" som fick mig in på det tankespåret, och nu kan jag inte komma ifrån det (och jag vill inte veta om sanningen är att Lisa har rött krulligt hår, eller blonda igelkottstaggar, eller en grön punk-kam – även om det sista onekligen skulle vara lite roligt att tänka på, så om det förhåller sig så får du gärna hojta till).



*Nostalgiboken finns numera i flera olika varianter, till exempel kortversioner från varje decennium, eller en specialutgåva med nostalgi kring godis och glass. Jag har inte specialstuderat mer än den stora boken, men jag skulle gissa att den är bäst, eftersom man får både en helhetsbild (inte bara matbiten), och ett kronologiskt perspektiv (inte bara ett decennium). 

5 kommentarer:

Lisa sa...

Kära Vixxtoria, jag blir lite ledsen på att jag har jobbat ihjäl mig det senaste dygnet så att det dröjde ända tills nu som jag såg detta. Men å andra sidan ahr dygnet varit helvetiskt och kanske var det det bästa som kunde ske, att jag liksom sparade det bästa tills precis just nu. TACK! Vilken fantastiskt tjusig julklapp, jag ska med glädje läsa om både räkcocktails, filmisar och raketostar :-)

Sen tycker jag att det är befriande hur du uppfattar min blogg - det är ju precis så den är. Fast att jag uppfattades som så kaotisk hade jag nog inte anat, men jag inser också att det är omöjligt att dölja sitt rätta jag;-) Nej, jag är väl ingen klassisk bokbloggare och många är gångerna då jag tänkt ändra på den saken, men mitt rum drar åt det håll det drar och det är väl liksom så det får vara. Det finns måga som gör bokrecenserandet så mycket bättre än mig, och även om jag istället blir lite väl navelskådande ibland så är det väl kanske sådan jag är. Haha, herregud - vilka självinsikter man får här.

Vad gäller mitt utseende så vet jag ju att det är såhär du tänker dig mig.. jag tycker det är roligt, men säger som vanligt ingenting. Vad jag KAN säga är dock att det varken finns några gröna tuppkamar eller krulltottehår så långt mitt öga når. Förresten såg jag det där avsnittet i förrgår eller så, och kunde inte låta bli att fnissa. Jag berättade för min bättre hälft om dina funderingar, och han tyckte nog inte att du var helt ute och cyklade... men det är allt jag kan säga ;-)

Tack igen, och god jul - du är en riktig pralin i bloggosfären Vixxtoria!

Vixxtoria sa...

Lisa: Din julklapp har legat så bra här och väntat på dig. Men det är ju synd om dig som har jobbat ihjäl dig. Hoppas det blir lite julledigt i alla fall.

Jag tycker visst om dina bokrecensioner, men det är inte _främst_ för dem jag hänger i din blogg har jag upptäckt. Och det är väl också nån slags

Åh, gick just DET Vänner-avsnittet alldeles nyss? Förr såg vi alltid på vänner, men nu brukar vi titta på Barbapapa och borsta tänderna just vid den tiden. Det är synd, för man kan definitivt se alla episoderna minst sex gånger, tycker jag. Eller sju. Jag vet inte hur många varv vi och Kanal 5 hann med innan vi fick barn.

Du kanske har en sån där snygg rosa peruk som den där tjejen i Grease??

Nu ska jag ta på mig mina gröna marimekko-tofflor och känna mig som en pistasch-pralin resten av kvällen :-)

Lisa sa...

Oja. Det blir julledigt så det förslår - Skottland, here we come!

Nu tror jag att lite av dina ord försvann där, men jag fyller i själv mentalt och tackar. Du får dessutom hänga hos mig av vilken anledning du vill!

Japp, det var JUST det avsnittet. Faktiskt har jag inte tittat på Vänner på ganska länge även om du har helt rätt i att de funkar för om-och-om-igen-format. Lite roligt att jag sprang på just det avsnittet då. Annars gillar jag även det när Ross köper en ny soffa som de ska bära uppför hans trappa, och så hojtar han "pivot!" hela tiden - jag fattar inte riktigt varför, men jag vrider mig av skratt varje gång.

Och slutligen, hoppar du i dina gröna marimekko så dyker jag ner i mina vitrödstickade. De är cirka sex storlekar för stora, men fluffet inuti är att dö för.

Vixxtoria sa...

Ååååh, Skottland!! Vi åker _inte_ till Holland i år, vilket är lite tråkigt, men lite skönt för det är ett sånt projekt med alla grejer och sen har man i alla fall glömt passet när man kör över gränsen.

Jag gillar också avsnittet med soffan. Mest när Ross avslöjar hur många gånger han och Rachel haft sex, och hon säger (typ): "You kept counting. You loser!"

Och sen är Ross så väldigt lik mej när jag dirigerar folk jag känner när jag flyttar, så jag blir generad. (Jag säger inte "Pivot", men jag ska nog göra det vid nästa flytt).

Lisa sa...

Resor är alltid projekt. Det är värt det (oftast), men attans vad man kan ångra sig mitt i. Fast det är klart, bilande kräver nog ännu mer än ett litet flyg.

Haha, jag relaterar jag med! Till mina käras stora frustration, förmodar jag. Han blir helt klart roligare med åren också, Ross. Jag tror att den säsongen vi pratar om nu, är då han verkligen kommer till sin rätt. Ojoj, ja, där någonstans vid "Myyyy sandwich!!!"-episoden kanske? När han får happy pills och äter sockervadd och inte får komma tillbaks till jobbet på ett tag. Oh.

Lagom litterärt känns det, men slappehumor är trots allt icke att förakta.