Till en början agerar hon fascinerat utifrån antagandet att alla hon möter är romanfigurer. Hon förutspår vad som ska hända, och tar saker och ting för givna. Men i denna underbara serie (och här kommer spoilervarningen) har man verkligen tagit fasta på fjärilseffekten. När Elizabeth saknas rullas förstås ett helt annat händelseförlopp upp. Jane gifter sig med Mr Collins. Charlotte Lucas åker som missionär till Afrika. Och när vi träffar Austens romanfigurer i verkligheten visar det sig att deras karaktärer mejslats och händelser förskjutits för att passa in i romanbygget. I verkligheten – jo, för de är verkliga personer, och inte bara delar av en underbar dröm som Amanda erfar – i verkligheten är Miss Bingley lesbisk, och Georgiana Darcy har inte blivit bortförd mot sin vilja, utan tvärtom försökt förföra Wickham. Och denne visar sig i sin tur vara styckets hyggligaste prick, självironisk och självuppoffrande. Det enda som jag har emot den här mycket lyckade filmatiseringen är nog att Amanda väljer en Mr Darcy som mer än något annat är en karikatyr av den figur Austen målar upp på Netherfield-balen, i stället för den ironiske (och mycket snyggare) George Wickham.
Jag har varit lite trött på de senaste årens hänsynslösa exploaterande i och av Jane Austens namn, men när resultaten blir så här bra förlåter jag allt.
(Och jag har redan börjat knacka lite i väggen bakom mitt badkar. Om inte Elizabeth känner för att titta in, så kanske Elinor Dashwood gör det. Teet står klart.)
2 kommentarer:
Jag håller med, Lost in Austen är en av de bättre omarbetningarna av Austens verk som har gjorts.
Och jag håller definitivt med om Wickham! I slutet av serien var han helt plötsligt den man satt och dreglade över, Darcy kunde slänga sig i väggen.
Jag hoppades dock att han skulle ta sig till Amandas värld för jag tror han skulle passa mycket bättre där, han skulle kunnat bli ett par med Lzzie...
Åh, jag hoppas att han kan ta sig an stackars Mary Bennet. Skulle det inte vara härligt med en upplösning där hon fick lite uppvaktning? Han är i vart fall alltför god för Lydia...
Eller säg inte det förresten. I den här versionen är hon ganska uthärdlig också, faktiskt.
Skicka en kommentar