måndag 31 augusti 2009

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras (I)

Den här veckan besvarar jag en svår enkät från Fiktionista.

1. Infoga en bild av det snyggaste bokomslaget du har i din bokhylla. Förklara varför du tycker det är så snyggt.

Okej. Det här är sannerligen inte min bästa gren, och jag vet faktiskt inte vilket jag tycker är det snyggaste omslaget. Jag skulle nog inte påstå att de här är snyggast i samlingen, men jag gillar de tre pocketomslagen till Jan Kjaerstads Wergelandtrilogi, Förföraren, Upptäckaren och Erövraren . Figurativt föreställande mansfigurer med samma stilistik som en skrift från Jehovas vittnen. Jag tycker om det för att det är så oväntat för de här böckerna, som i stort sett handlar om precis allting under solen. De ger en dimension av yta och perfektion, av framgång och världsvana som passar bilden av den fiktive tv-journalisten Jonas Wergeland som är huvudperson i böckerna, men som egentligen inte alls motsvarar innehållet. Det är egentligen synd, för det innebär nog att inte rätt läsare hittar till böckerna, men en del av mig tycker nog det är bra att inte alla får del av de insikter som Kjaerstads trilogi kan ge.


Jag har skrivit om böckerna här. De passar den som läser dem på rätt tid och plats i livet (men jag tror inte att man nödvändigtvis måste vara matförgiftad i Singapore som jag var).

2. Vilka tre böcker vill du köpa härnäst?
Tja. Vill och vill. Men dessa tre kommer jag att köpa härnäst: Dan Browns nya på engelska. Henning Mankells nya om Wallander. Och den nyaste Fia-boken av Catarina Kruusval.

3. Vad skulle titeln vara till din egen självbiografi?
Varför inte?

4. Om du fick bjuda hem valfri författare i ett dygn, vem hade du bjudit och vad hade ni gjort under dygnet?

Jag skulle bjudit hem Bi Puranen, och så skulle jag lagat mat till henne, medan hon berättade om meningen med livet för mig. Jag föreställer mig att hon trots sitt norrländska ursprung gillar italienskt. Eller det är i alla fall det jag skulle laga. Om Kjaerstad ville hänga på, tror jag att jag bara skulle sitta still och insupa all kunskap och livsvisdom som samlats i mitt lilla kök.

5. Hur ser din läsritual ut (hur förbereder du din lässtund)?
Jag öppnar boken vid senast nedvikna hundörat. Eller vänder på den om den bara varit lagd uppochner. Eller eventuellt drar ut kvittot, räkningen eller toalettpappersbiten som fungerat som senaste bokmärket.

6. Föredrar du färdiga/definitiva slut eller öppna slut? Varför?
Hmmm. Jag tycker om öppna slut där författaren visar en tydlig väg. Anledningen är att helt öppna slut lämnar läsaren lite för mycket i sticket, och att författare som väljer den vägen oftast gör det för att det är lättast. Jag tycker att författaren själv ska veta hur det går, hinta åt det hållet, men låta mig som läsare kunna föreställa mig några olika slut. Den bästa sortens böcker är de som man måste läsa om ett par gånger för att förstå slutet. Eller – det är inte alltid den bästa sortens böcker, men några av de böcker med öppna slut är sådana. Ett exempel är Peter Pohls När alla ljuger. Så min favorit är nog egentligen ett mellanting mellan definitivt och öppet.

7. Vilken bok hoppas du blir film, och vem ska i så fall regissera filmen?
Jag skulle helst vilja lista en massa böcker som inte borde bli film, men jag skulle gärna se en tv-serie (inte en förkortad filmatisering!) av Tordyvlen flyger i skymningen. Om jag inte får regissera den själv så gärna Peter Schildt (som bland annat gjort Ebba och Didrik, och Glappet).

8. Infoga en sångtext som du gillar och musikvideon om du kan hitta den på t.ex. YouTube.
Äntligen kan jag peta in en länk till en låt jag förtvivlat försökt ge en plats till på min bokblogg: Gypsy, av Suzanne Vega. Från albumet Solitude Standing från 1987. Den med den mer kända låten Luka på. Ett av de tre album jag skulle ta med mig till en öde ö. (Fast lite onödigt är det förstås, eftersom jag skulle kunna sjunga alla låtar här för mig själv, och använda öde ö-platsen till nån platta som jag inte kan utantill.) Youtube-klippet nedan gör dock inte riktigt rättvisa åt den här fina sången.

Den börjar så här (hela texten finns här):
You come from far away with pictures in your eyes
of coffeshops and morning streets in a blue and silent sunrise
But night is the cathedral where we recognised the sign
We strangers know each other now as part of the whole design


9. Nämn en rolig litteraturrelaterad internetsida som du brukar vara inne på (helst något annat än en bokblogg).

Jag gillar nättidningar, och tycker både dn.se och svd.se har mycket intressant om böcker och läsning. Något roligare kommer jag inte på just nu.

10. Hur många böcker läser du i genomsnitt på ett år?
Jag har snittat på 75 de senaste åren. (Men då är inte jobbrelaterade böcker inräknade. Lägg på 50-100 där, plus en massa artiklar, förstås.) Men i år visar prognosen på fler. Bilderböcker oräknade.


10 kommentarer:

snowflake sa...

Åh så mysigt att för höra Suzanne Vega igen, vad hände med henne egentligen?

Vixxtoria sa...

tja. Jag har i alla fall tre eller fyra album som hon gjort efter det här (och jag vet att det finns fler). Riktigt lika bra är de inte, och de har definitivt uppmärksammats mindre massmedialt, men absolut lyssningsvärda!

snowflake sa...

Jaså, så enkelt. Jag fick för mig att hon var sjukligt blyg och drog sig tillbaka på nåt vis.

Petter sa...

"För varje Cato, som inför en uttråkad senat med aldrig svikande häftighet förkunnar sitt Carthago Delenda est, reser sig en sorglös typ och antyder att kartagerna är prima killar som kan köpa hela högar importvaror."
ur Edward Hyams Astrologen.

Lite i smyg gillar jag Solitude Standing även om de ännu tidigare "Marlene on the wall" och "Left of center är mina favoriter med Vega.

Vixxtoria sa...

Petter: Sången Left of center är bra, men jag har faktiskt inte hört hela det albumet. Albumet Songs in Red and Grey är en av de bästa på senare år, och jag letar förtvivlat efter mitt ex härhemma. Jag begriper inte var det blivit av.

Du har för övrigt rätt i att man inte ska överanvända Karthago-citatet, men när jag inte kom på någon fyndigare titel, och tyckte att jag ungefär berättat så mycket om mig som det fanns att berätta... So, well.

Den där Astrologen har jag förresten läst mycket om. Är den värd att läsa, eller är den bara full av klatschiga citat?

Petter sa...

Det var nog inte menat som någon kritik av rubriken. Jag kom bara att tänka på passagen (och boken låg brevid datorn).
Hyams bok är bra. En humoristisk roman lite i Evelyn Waugh-stil men utan den reaktionära tendensen.

Left of center är - om jag minns rätt - från Pretty in Pink-soundtracket året innan Solitude Standing och kom aldrig med på något av albumen. Men hon kan ju ha spelat in den senare.

Fiktionista sa...

Vega lyssnade jag och en kompis mycket på när vi gick i högstadiet. Vi brukade koppla in mikrofonen till hennes stereoanläggning och sjunga tills vi blev hesa :D Stackars grannar.

Tordyveln... hade jag också gärna sett en filmatisering av. Förmodligen hade den gjort sig bäst som serie.

Vixxtoria sa...

Fiktionista: Ja, Vega är alldeles utmärkt att sjunga med till. Jag har också kopplat mikrofon till stereon och sjungt med ;-) Tyvärr hade jag ingen kompis som gillade henne.

ihannashuvud sa...

På tal om slut. Ett slut jag INTE gillar är när författaren skenar iväg under bokens sista sidor för att få till slutet. Jag blir alltid lika stressad när jag läser de sidorna och känner att det är en nödlösning. Nästan lite lurad.

Vixxtoria sa...

Hannashuvud: Ja, det är ett förskräckligt sätt. Håkan Nessers nya hade sådana tendenser. Och alla Marianne Fredrikssons böcker är sådana. Jag brukar säga att det händer lika mycket på de sista 50 sidorna i hennes böcker, som det hänt på de föregående 350.