Jag skrattar mig nästan dubbelvikt när jag läser om den arga bibliotekstantens yrkesvedermödor (och Morrisey-dyrkan). Men jag blir lite förstämd också. Efter ett 20-tal inlägg börjar jag önska att hon inte bara ska tänka alla dräpande svar, inte bara låta dem pysa ut på bloggen. Ge svar på tal, människa! Du har väl inte lön för att bli förolämpad heller!
Och så gör jag en mental lista på hur jag ska bete mig nästa gång jag eventuellt vågar sticka in näsan på vårt lilla biblioteket: Lägga streckkoden rätt. Ställa tillbaka tidningarna när jag eventuellt läst dem, helst efter att inte ha antecknat i dem. Duscha innan besöket (helst också kissa hemma, jag måste komma ihåg det, eftersom jag ofta går in och lånar bibliotekstoaletten på väg till eller från jobbet). Endast ta med mig dottern när (om?) hon sover. Inte beställa böcker som jag inte hämtar ut. Eller kanske bättre för alla att jag inte beställer böcker alls. Inte använda kommentaren "Man har så många kort" när jag plockar fram lånekortet. Och inte klaga på att låneautomaten inte fungerar (för det vet säkert bibliotekarierna redan). Och vad var det mer? Glatt betala förseningsböterna så klart!
Jag hittade från början länken till Arga bibliotekstanten hos Bokhyllning.
8 kommentarer:
Faktum är att jag har sällan träffar på så hjälpsamma och vänliga människor som de som jobbar på biblioteken.
Så antingen är Arga Bibliotekstanten, Conan och kompani mindre arga när jag träffar dem, eller så finns de inte på riktigt? :)
Tack för tipset på en rolig blogg! Lite läskigt bara, jag hoppas att "mina" bibliotikarier inte är så arga på mig. Jag brukar vara mer än lovligt snurrig...
Johan: Dom finns! Jag har läst hela bloggen (det var därför jag blev så beklämd till slut; i början tjöt jag av skratt). Men det verkar mer och mer som om hon är vänligt och professionell hela tiden. En glad och hjälpsam bibliotekarie är alltså inget tecken på att man själv är en idealisk biblioteksbesökare. ;-)
Läs särskilt den här:
http://argabibliotekstanten.blogg.se/2009/may/tommy.html
För övrigt kanske det är på sin plats att tillägga att några av mina bästa vänner är bibliotekarier, att många i den här yrkesgruppen har sprungit benen av sig för att hjälpa mig (och antagligen svurit över mig efteråt, får man förmoda ;-) ), men att jag också stött på några riktiga ragator (av båda könen).
Lilla O: Det är så där jag känner också. Jag blev alldeles kall ju mer jag läste och tänkte på alla gånger som jag lämnat tillbaks böcker utan att lägga streckkoden rätt. Och på alla gånger högläsningen för dottern blivit lite för högljudd... Och på en del andra saker som jag inte tycker passar sig att avslöja i en offentlig blogg :-D
Jorå, jag finns på riktigt! Och jag blir lite bekymrad när jag läser att jag kanske skrämmer bort biblioteksbesökare? Inte riktigt min mening. Från början var det en ventil, ett sätt att släppa ut ånga istället för att explodera vid disken. Typ 25 års ackumulerad frustration. Och det har varit lite av terapi, jag känner mig inte alls lika arg längre. Får nog snart lägga ned bloggen...
I alla fall, vad jag ville säga var att för det mesta krävs det en hel del otrevligt uppförande för att vi ska bli arga på riktigt, vi är trots allt rätt så luttrade. Så slappna av, jag bits bara i nödvärn :-)
AB: Hej! Välkommen hit! Jag tänkte egentligen kommentera några av dina inlägg på din blogg, men jag blev bara fast och läste vidare (och det är väl egentligen ett bättre betyg), och visste till slut inte vilket jag skulle välja. En väldigt kul blogg är det i alla fall :-)
Och du, bit mig nästa gång jag står där, oduschad, längst fram i lånediskskön med mitt skrikande barn och vill ha hjälp att beställa 43,5 böcker (från en handskriven, ihopknycklad lista) som först måste hämtas från ett mörkt magasin och katalogiseras i det nya datoriserade systemet innan jag kan låna hem dem och glömma bort återlämningsdatumet. Det är faktiskt inte mer än rätt åt mig.
Njaä, bättre får du nog komma upp med för att förtjäna ett bett...
Tack för uppmärksamheten i alla fall, och jag gillar din blogg också. :-)
Du är alldeles för snäll. Ett blogginlägg skulle jag väl få i alla fall, även om du inte vågade bita mig?
Ok då! Om du lägger till en snorkig attityd eller några spydiga kommentarer om mitt sätt att sköta mitt jobb till det övriga, då lovar jag att åtminstone tillägna dig ett eget blogginlägg :-)
Skicka en kommentar