Lästa och olästa

Jag läser i princip alltid många böcker samtidigt. Ja, jag har ju dem inte uppslagna parallellt bredvid mig, och läser en rad i varje enligt ett rullande schema. Men jag har ofta 2-3 böcker på nattduksbordet, en eller två ytterligare vid köksbordet, någon vid soffan, och förstås minst en i badrummet. Om jag verkligen är inne i en bok tar jag med mig den när jag vandrar genom huset. Att den följer med till jobbet (inte alltid i väskan, utan lika gärna i handen, så att jag kan läsa på väg till bussen) är förstås självklart.

Även om jag har många böcker på gång, så är det förstås oftast någon av dem som jag läser mer intensivt. Ibland händer det att hela skaran som ligger uppslagna och väntar i olika delar av huset "varvas" av någon bok som spurtar fram och förbi dem allihop. Det kan vara en gammal älskling som behöver läsas om någon sen kväll när lusten faller på, eller någon ny efterlängtad uppföljare som äntligen landat på bokhandelsdisken.

Just nu läser jag första delen av Dick Harrisons serie om Slaveri, Peter Englunds Stridens skönhet och sorg, Majgull Axelssons Is och vatten, vatten och is, Karin Alvtegens Skuld (eller om det är Skam eller vad det är; de är så lika hennes titlar), samt Snabba cash av Jens Lapidus.

Sen skulle jag antagligen kunna lista tio böcker till som jag inte läser riktigt lika aktivt; böcker som jag läst så där minst en tredjedel, och som jag gärna vill läsa klart, men som av en eller annan anledning blivit liggande. De jag kommer på på rak arm är bland andra Lotte Weeda av Maarten 't Hart och Paradistorg av Ulla Isaksson. Det kan hända att någon av dessa seglar upp och blir en varvare. De kan också hända att de försynt sätts tillbaka in i bokhyllan som om de var lästa eller helt olästa, när det känns som om de stått där på parad lite för länge; när mitt dåliga lässamvete behöver stillas lite.

Det finns ytterligare några stadier i min läskategorisering. Det är böckerna som det ännu inte är tid för. Dem som jag börjat på, men inte kommit så långt in i, och ställt tillbaks i hyllan i väntan på att lusten ska återkomma. Så länge man inte läser för sitt levebröd (hm, det gör jag förvisso till viss del, men jobblitteratur diskuterar jag inte i den här bloggen), ska man endast läsa av lust, anser jag. Men det är en princip som jag bara tillämpar på mig själv; andra får följa egna principer. I alla fall finns det ett antal böcker i min bokhylla som jag påbörjat, satt tillbaks, tagit fram igen något år senare, ibland satt tillbaks ytterligare en gång, och så slutligen prövat igen, och så inte kunnat släppa. Ett exempel är Alex Haleys Rötter. Ett annat var A. S. Byatts De besatta. Båda böckerna är jag så glad för att ha läst; de var stora läsupplevelser. Men i båda fallen hade jag läst 5-10 sidor och inte kommit vidare. Tiden hade inte varit mogen. Böcker som fortfarande står och bidar sin tid i min bokhylla är bland annat Anna Karenina (ja, jag vet; jag har säkert ljugit någon gång och sagt att jag läst den, men det har jag alltså inte) och The little friend av Donna Tartt. Jag har mycket att se fram emot innan jag dör.

Vi har också två ytterligare kategorier. Den ena är enkel: Lästa böcker. Lästa böcker hamnar i bokhyllan, lämpligen bredvid andra böcker av samma författare, eller av andra böcker som jag associerar dem med (jag har alltså inte mina böcker sorterade i bokstavsordning, storleksordning eller efter färg; jag sorterar dem associativt).

Den andra och allra sista kategorin är för en del mer svårbegriplig. Det är böcker som jag har prövat att läsa, men aldrig i livet tänker läsa ut. De var helt enkelt inte tillräckligt bra. Eller för all del, de skulle väl kunna vara objektivt bra vad gäller språk och tematik, personteckning och översättning, men de tilltalar inte mig. Och livet är som bekant för kort för att man ska lägga tid på att läsa dåliga böcker när det finns så många bra som är olästa.





Det här inlägget har tidigare publicerats på min gamla blogg.