Nu ska jag skriva om en bok som ni antingen kommer att älska, eller hata. Åtminstone om ni är som folk som jag känner. Boken heter Städa! och är enligt mig en underbar liten sak skriven av Estrid Bengtsdotter och rikligt illustrerad av Lotta Kühlhorn. Bokens syfte är att vara inspirationskälla för den städtrötte, och ge praktiska tips för att underlätta denna ständigt återkommande sysselsättning.
Problemet med den här boken är att man tycker att den är fantastisk om man gillar att städa. Då läser man igenkännande om husmorsknep som att gnugga med en potatis på dörrkarmarna för att få bort märken efter händer, och blir förtjust över det insiktsfulla förslaget att placera en bricka eller korg där nycklar (eller andra småsaker) brukar hamna, i stället för att fåfängt tjata på omgivningen att de måste hänga upp dem på kroken.
Om man tycker illa om att städa tycker man dock i regel att det är en förskräcklig bok. Jag har prövat. Två eller tre gånger faktiskt. Jag har gett bort den i present till personer som ständigt och jämt talar om hur besvärligt det är att hålla ordning och rent, som klagar på tidsbristen och på att inga barn och män hjälper till. Jag tänkte mig att boken skulle fungera med sina glada tillrop, och göra vardagen lite enklare. Men jag hade fel. De har sett på mig med mörka ögon och sagt sura saker som "Tycker du att jag behöver den här?" (dvs har jag så stökigt hemma?) "Den skulle du ha gett till Olle" (eftersom det är hans fel att det är stökigt hemma). Och det ligger något i båda yttrandena förstås. De behöver boken för att den är rolig, klok och inspirerande. Och de skulle kunna läsa den tillsammans med Olle (duh! som om det skulle hända). Och believe me, det är inte könsaspekten som aldrig fått mig att ge boken till Olle; om det hade varit på det sättet att Olle och jag gav varandra födelsedagspresenter hade jag kunnat köpa honom ett tjog.
Så det här är en bok du ska köpa till dig själv om du tycker det är roligt att röja, köpa förvaringsmöbler och gnugga bort fettfläckar. Men ge inte bort den i present!
Städning kan vara ganska tillfredsställande. Det händer något, och man ser lite resultat (ja, i alla fall var det så innan jag fick en två-åring i huset), till skillnad från en massa mer långsiktiga projekt på andra områden i livet. Man ska inte överdosera förstås. Dammsugning varannan vecka kan vara helt okej. Om det inte blir en dålig vana.
Jag gillar bokens praktiska men pragmatiska inställning till städningen. Insikten om att det är svårt att städa i ett hem där en massa saker inte har sin egen plats. Och roliga inblickar i forna tiders städvanor. Estrids mor försökte på sin tid till exempel (förgäves) följa städråd från boken Husmoderns När Var Hur, som föreskrev att väggarna skulle dammsugas varje vecka!
Förutom rent praktiska knep i hur man snabbast och enklast skapar lättstädade rum, och sedan rengör dem från topp till tå (boken är indelad i olika avdelningar som kök, hall, badrum, barnrum, tvättstuga osv), finns en del andra, mer allmänna råd som utan att vara förnumstiga leder till oanade insikter. Rådet att man ska ta hand om en massa saker direkt är inte så dumt. (Jag följer det ganska sällan själv, men jag gillar principen.) Spilld mjölk eller uthällda legobitar till exempel. Och varför alltid städa allt på en gång? Något som jag fick med mig från den här boken en gång i tiden var att man kan städa hela veckan (nej, jag tycker inte att det gör städningen roligare, men visst är det roligare att kunna läsa en större del av lördagen?). Vattna blommorna medan man pratar i telefon en vanlig onsdagskväll. Eller torka av köksluckor, sortera in böcker eller damma bakom teven.
Mitt eget bästa städtips är förresten att bosätta sig på minst tre timmars bilresa från alla man känner (eller kände, viss bekantskap tunnas ju ut med åren och milen), så att man på det sättet i de flesta fall har gott om förvarning innan gästerna kommer. Men så här i sommartid händer det ju att folk som ändå är ute och far kommer förbi. Men Lotta och Estrid har så klart tips på panikstädning. Det börjar så här (s. 59):
Bestäm dig för vilka rum gästerna över huvud taget kommer att se och koncentrera dig på dem.
11 kommentarer:
Ha ha... jag tycker inte om att städa. Kanske jag skulle investera i boken- man kan ju bli inspirerad. (Jag har dessutom en stor och lurvig hund.... så jag bor som i ett luddigt bomullsfält för det mesta....)
Ingrid: Du kan ju chansa. Men skyll inte på mig om du inte gillar den :-D
Haha ditt sista tips mer eller mindre lever jag efter ;)
Jag julstädar fortfarande...
Lyran: Med en sån grundlig julstädning behövs knappt en sommargenomgång. Det måste kännas skönt :-D
Emma: Visst är det en oslagbar strategi?!
Jag gillar den (och ja, jag gillar att städa också)! Köpte tom med mej fönsterputs och all purpose-sprayen som de rekommenderar från USA sist jag var där! ;)
Fiaisreading: Sånt där är jag alldeles för lat för. Men jag har testat drinktipsen i slutet av boken (fast givetvis efter en dag helt utan städning).
I övrigt är det kul att jag kan plocka in dig i statistiken över städare som gillar boken. Har du förresten testat den på nån som inte gillar att städa och vad blev i så fall resultatet?
Den boken är suverän för mitt städsug. Jag får sällsynta städryck då jag tycker att det är kul, annars är det mest trist.
En annan bok som funkar bra är rensa i röran av Karen Kingston.
Malve: Jag har tittat lite i Kingstons bok också. Den verkar trevlig om man är på det humöret, men jag har alltid tänkt att den är lika omöjlig som gå bort-present som Städa-boken.
Med tanke på att min hem är under städning (sedan två veckor) och därmed också under devisen "mitt hem är min borg med vindbryggan uppfälld" så skulle jag nog behöva den. Jag började tre större projekt samtidigt och just nu har jag ingen lust att slutföra något av dem (katalogisera filmer, böcker och rensa ut kläder).
Klotho: Usch, det är lätt att få ångest av för många projekt. Mitt liv är kantat av påbörjade och strandade projekt (om inte biologiska krafter skulle haft sin gång betvivlar jag till och med att dottern skulle ha fötts...). Men jag har lyckats sortera och slänga bort en hel del kläder, samt inrymma en ny bokhylla (vilket inneburit lite omsortering här och där, men tack och lov inget akut eller ångestskapande).
Jag lider med mig. Mitt bästa knep är att köpa lådor (om man inte redan har några), och slänga in saker där osorterade. Typ filmer eller kvitton eller legobitar. Själva sorteringen kan man ta itu med när man känner sig manad. Eller när man blir pensionär.
Skicka en kommentar