Kära läsare!
Nej, kära bokälskande läsare!
Får jag be om din uppmärksamhet ett ögonblick. Jag skulle vilja att du deltog i ett enkelt experiment. Det går till på följande vis:
- Om du inte är hemma, så åk hem till dig själv.
- Om du inte är i rummet med flest bokhyllor, så gå in i det rummet.
- Ställ dig sedan vid bokhyllan och välj en hylla på måfå.
- Räkna sedan hur många av böckerna på hyllan som står med ryggen utåt (R), och hur många som står med framsidan utåt (F).
- Notera siffrorna R och F.
Min hypotes är att R ligger på mellan 2 och 38, och F har ett värde på 0. Om F är högre än så kanske du är politiker i Malmö.
Det här inlägget är en fortsättning på det jag skrev om igår. Malmö stadsbibliotek mal 30 ton böcker till pappersmassa för att göra plats åt en scen och en restaurang. I dagens uppföljande artikel har de 30 tonen blivit till 16, och kanske blir det max 20 ton innan året är slut. Restaurangen och scenen har också försvunnit. I stället talar man om att i hälften av alla hyllor ska böckerna exponeras med titelsidan utåt. I den andra hälften av hyllorna ska hyllplanen bara fyllas till hälften.
Vi tar det här en gång till: Malmö stadsbibliotek slänger böcker för att man ska ha plats att placera de kvarvarande med framsidan synlig i bokhyllan. Man tycker också att det är rimligt att halva bokhylleplanen står tomma. Det är så rimligt att man påbjuder utgallring av böcker.
Och på nytt: Malmös kulturnämnd tycker det är bättre att biblioteket har färre böcker som syns, än fler böcker att välja på.
Man (= kulturnämndens socialdemokratiska ordförande) kommenterar också att Malmöborna inte blir lidande eftersom böckerna som slängts går att beställa från andra bibliotek. Må så vara. Men det är inte en bokälskare som talar på det sättet. En bokälskare kan visserligen vänta länge på en godbit, men en bokälskare vill också enkelt kunna hitta det man får lust till i stunden. Det är många böcker som inte blir lästa för att det är lite för krångligt för att beställa dem. Det är jag övertygad om.
Ingrid har också skrivit och kommenterat tilltaget i flera inlägg på sin blogg. Och den här fina nostalgitrippen.
14 kommentarer:
Kanske blir man efter några år i biblioteksvärlden härdad? Jag reagerar också på antalet TON i rensade böcker och på de vaga förklaringarna - men jag arbetar enligt samma princip på mitt bibliotek.
Flera bibliotek, däribland mitt, har det rätt trångt i hyllorna. Detta gör gallringar eller att böcker placeras i magasin (vanligen källaren) nödvändiga. Som redskap används "hyllvärmarlistor", t ex en lista över böcker som inte lånats på 5 år, där ser du också antalet gånger en bok varit lånad. Ett sunt förnuft och god litteraturkännedom används förstås också, i alla fall på mitt bibliotek. Klassiker, författare som kanske inte läses just nu men som är fullt gångbara eller okända men bra författare etc sparas naturligtvis. Men kanske inte i den öppna hyllan. Det som hamnar utanför är trasiga böcker, ibland dubletter (tripletter osv) t ex. Men även böcker av författare som inte vunnit något intresse och alltså stått stilla i hyllan.
Eftersom biblioteket med filialer och huvudbibliotek är enheter lånas mellan biblioteken. Det finns också alltid möjlighet att beställa från bibliotek på andra platser i landet och i Umeå finns ett välförsett bestånd att ta ur.
Att exponera böcker är ett sätt att vägleda, att göra det enklare att hitta i djungeln av bokryggar. På så sätt är det också lättare att lyfta fram smalare (till innehållet) böcker som inte hittar sin läsare inklämd i hyllan. Att skapa tomrum är ett pedagogiskt sätt att jobba och gör att det som faktiskt står där syns och kommer till sin rätt på ett annat sätt.
Kanske har synen på biblioteket ändrats lite - från att vara en plats till bevarande till att bli en plats för den levande och lånade litteraturen? Att biblioteket bara ska ha det mest populära hoppas jag inte vi kommer till - biblioteket ska ha bredd och djup. Däremot köper biblioteket in mer på efterfrågan idag än tidigare, på så sätt är det enklare att påverka bibliotekets utbud. Biblioteket ska bjuda på alternativen men samtidigt servera det lite mer lättsmälta.
Så här ska det förstås stå:
Eftersom biblioteket med filialer och huvudbibliotek är HELHETER lånas mellan biblioteken.
Hermia: Jag förstår att jag trots sammanlagt åratals vistelse på bibliotek är naiv i de här sammanhangen. Du förklarar allt så bra. Tack för det. Du får mig att skämmas lite grann för att det verkar som om jag inte alls förstår bibliotekens och bibliotekariens uppgifter. Helt och hållet gör jag ju inte det heller, men lite grann begriper jag nog. I vilket fall tolkar jag ju det här utifrån min erfarenhet som boklånare, bokläsare och bokälskare. Biblioteksälskare också, förresten.
Kanske är det ändå så att bibliotekarier är lite härdade? Lite immuna mot det där som alla "vanliga biblioteksbesökare" reagerar på här? Rensning är naturligt. Att det baseras på vilka böcker som lånas ut är också rimligt i viss mån (men jag hoppas att detta inte är det avgörande kriteriet).
Men är det så att böcker ska slängas för att de som finns kvar ska exponeras bättre så tycker jag det är fel. Om du har varit på Malmö stadsbibliotek (vad vet jag - du kanske jobbar där?), så vet du kanske att böcker exponeras något enormt där. Det är redan idag otroligt svårt att hitta det man letar efter därför att det oftast finns mer eller mindre osorterat på något "ungt forum", eller specialutställning om båtböcker, eller ställts fram i hyllan med böcker som uppmärksammats i tidningen. Det kan vara trevligt på sitt sätt, men jag hör till de gammalmodiga besökarna som tycker att det endast är okej om ett exemplar också är insorterat på sin vanliga A-Ö plats så att jag hittar det.
Om jag får dra en parallell till min eget arbete, som är en universitetsinstitution, så har vi det senaste decenniet sysslat väldigt mycket med att försöka locka hit studenter. Vi måste ha många studenter, eftersom den säkraste (och ibland enda) inkomstkällan är de pengar vi får när vi utexaminerar studenter från en kurs. Många institutioner tar till vilka medel som helst. Man bjuder över varandra för att få studenter till just sitt ämne. Man gläds i hemlighet när andra institutioner inom humaniora måste lägga ner, för man tänker sig att det innebär fler studenter för det egna ämnet. Man skapar populärvetenskapliga kurser på A-nivå. Kort sagt har man glömt bort att det viktigaste inte är antalet studenter, utan innehållet på undervisningen. Man säljer sin yrkesheder som forskare och lärare, och godkänner studenter som inte har tillräckliga kunskaper, därför att man vet att annars blir det inte tillräckligt med pengar för att ge kursen igen nästa termin, vilket kommer betyda att man själv blir arbetslös. Någonstans har man gått vilse bland alla träd, och ser inte längre skogen.
Är det inte någonstans också det som händer när biblioteken tror att det är viktigare att exponera böcker och ha en restaurang, än tillhandahålla ett utbud också av äldre titlar? Eller är verkligen läsarna och allmänheten så i ofas med politiker och bibliotek(arier)?
Min mening var inte att "skriva dig på näsan" (lustiga uttryck...) men det tror jag du förstår.
Jag har varit på Malmö stadsbibl men det är länge sedan,det är alltså inte där jag håller till.. Men i den organisation där jag jobbar är det, i alla fall på huvudbibliotekets skönlitterära avdelning extremt trångt i hyllorna. Något vi jobbar på... Jag tror bibliotek arbetar på olika sätt. En både inspirerande och skrämmande upplevelse fick jag under några studiebesök på bibliotek i London för snart 5 år sedan. Där exponerades det flitigt, men de böcker som köptes in var i första hand baserade på topplistor vilket gav ett ganska fattigt intryck. Biblioteken kan och ska ju inte vara en bokhandel och arbetar efter ett helt annat uppdrag!
Ibland kanske man kan tycka att biblioteken sålt ut sin roll - att det blir för mycket som inte är böcker, litteratur. Biblioteket fungerar ju väldigt mycket som mötesplats, vi arbetar flitigt med olika sorters program på mitt bibliotek. På min lott har fallit att extra arbeta bl a för att föra ut skönlitteraturen. Den ska synas och höras i biblioteket! Ett bibliotek som värnar om sin identitet och kanske integritet och inte låter sig dras med alltför mycket i tänkande kring pengar och kvantitet istället för kvalitet tror jag på. Men samtidigt vill vi ju att människor kommer till oss och att statistiken ser bra ut. Det är många bitar som ska stämma med varandra.
Därmed inte sagt att mitt bibliotek är någon ledstjärna eller att det är någon lätt väg att gå när så mycket så snabbt förändras. Böckernas form ändras, mediavanor ändras, hur vi söker information ändras och tillgänligheten till litteratur ser annorlunda ut än tidigare vilket i sig inte är negativt men påverkar bibliotekets arbete.
Så här mycket tankar har jag inte ägnat mitt jobb tidigare under semestern... Att ta del av din entusiasm och engagemang känns som en uppstart inför hösten.
Attans vad fingrarna springer ifrån mig:
Att ta del av din entusiasm och engagemang känns som en BRA uppstart inför hösten.
ska det förstås stå..
Hermia: Var inte orolig, Min näsa ser så fin och ren ut (men jag blev lite full i skratt och tänkte på Hedvig i Från A till Ö). Det var tvärtom mycket trevligt att höra en nyanserad beskrivning av biblioteksarbetet idag. :-)
I mitt svar kände jag nog ett behov att komplettera mitt inlägg, tror jag. Ibland driver man en tes lite långt bort från nyanserna för att få till en poäng.
Vad gäller Malmö stadsbibliotek fungerar det väl för politikerna som ett arkitektoniskt flaggskepp för kulturen. Det behöver inte vara fel med sådana symboler. Men det irriterar mig när symbolerna blir alldeles tomma. Ett bibliotek utan böcker är en självmotsägelse. Eller?
Jag har inget emot att biblioteket är en mötesplats - det är väl en jättebra idé. Men man kan väl tänka efter vilka det är som ska mötas. Nån slags relation till böcker verkar rimligt. Biblioteken har även en viktig funktion vad gäller att tillhandahålla medier (böcker, tidningar, musik och filmer) som dels är populära (alla ska inte behöva köpa senaste Marklund, Potter eller Läckberg), dels är ett del av kulturarvet. Jag tycker att ett skickligt bibliotek borde kunna lyfta fram gamla dammiga volymer (nja, kanske inte nödvändigtvis varenda dammig bok), så att de kan hitta till nya läsare (även om jag begriper att det långt ifrån finns resurser till det här, men det beror ju också på hur man prioriterar).
Och så får väl jag poängtera att även i detta inlägg funderar jag bara vidare, och det är inte nån kritik mot det spännande arbete du beskriver ;-)
Det låter som du jobbar på ett bibliotek som jag gärna skulle vilja besöka. Och att även ni har ett sådant där obegripligt mätinstrument som statistik att följa. För som du säger: om medievanorna förändras (t ex fler e-böcker), så ändras ju även besöksvanorna. Färre besöker tidningsrummen, för de läser på nätet. Färre kommer in och lånar, för det görs också över nätet. Och betyder det nödvändigtvis då att bibliotekets tilldelning ska beräknas på antalet fysiska besökare? Och ska er huvudsakliga sysselsttning vara att locka människor till bbiblioteket? Kanske är det en del nya som kommer, men när bokbeståndet utarmas kommer man till slut att ha förlorat de besökare som utgör fundamentet - de små, grå boklånarna.
Med glädje tar jag del av dina kommentarer! Biblioteken som är allas ska dryftas och diskuteras, när det görs för allmänheten på mitt bibliotek har åhörarna/deltagarna till större delen bestått av just grå låntagare, fast i betydelsen till åren komna. Jag hoppas biblioteket kommer ha en roll att fylla även i framtiden... även om den nog kommer att se annorlunda ut.
Förresten i höst ska vi ta tag i våra skyltningar av böcker på bibl för man får gå en bit (passera kafé, tidningar, programdel) innan man kommer till just böckerna som vi vill ska ha en mer framträdande position. Ett tema blir "Smakprov från magasinet" där vi dammar av just de där gamla fina volymerna.
Du är förstås välkommen till mina trånga hyllor på Gävle Stadsbibliotek som i ekonomiskt pressat läge väntar på nytt biblioteksbygge, tills det är dags för det försöker vi i alla fall vara lite kreativa.. :-)
Jag har inte läst tidigare inlägg om det här, men spontant känner jag att jag nog inte blir så upprörd över att Malmö stadsbibliotek gör sig av med böcker. För mig känns det mer relevant att bibliotek inspirerar så många som möjligt att läsa (t.ex. genom att skylta mer attraktivt med böckerna) än att inbitna bokälskare ska få fler titlar att välja bland. Och handen på hjärtat: vid sidan av klassiker, hur många böcker, äldre än 10 år, har du läst det senaste året? Det utkommer hela tiden nya böcker och för mig känns det rimligt att ge plats för dessa.
Det var mina tankar kring det i alla fall. :)
Hermia: Jag kommer gärna förbi nästa gång jag är i Gävle (men när det blir kan jag knappt föreställa mig; det ligger väldigt långt bort). "Smakprov från magasinet" låter som en idé precis i min smak.
Linnea: 37,5 % av de böcker jag läst i år är (betydligt) äldre än 10 år.
Jag tycker inte att bibliotekets viktigaste uppgift är att inspirera folk att läsa. Jag tycker att den viktigaste uppgiften är att tillhandahålla böcker för folk som vill läsa. De flesta kommer dit för att låna (eller läsa, dvs inte nödvändigtvis låna hem) böcker, tidningar eller andra media. De har redan sökt sig till biblioteket i avsikt att läsa (eller något annat literaturanknutet) och behöver knappast just uppmanas till detta av biblioteket - det finns så många andra källor till läsinspiration.
Däremot är det trevligt om biblioteket inspirerar till sådan läsning (eller mediekonsumtion) som man inte hade tänkt sig, och det kan ju göras på många olika sätt.
Men jag inser att man kan tycka olika i den här frågan. :-)
Biblioteket ska även givetvis ge rum för nya böcker, men en av de saker som jag gillar mest med ett bibliotek är att de (till skillnad från bokhandeln) har kvar titlar som var nya för länge sen, som var omdebatterade då, kanske inte klassiker, men läsvärda böcker. De finner man inte genom att söka i bibliotekskatalogen (för vad ska man söka efter - man vet inte att de finns?), utan man upptäcker att de står granne med en bok man tyckte om. När boken flyttat ner i ett magasin (för så småningom vidare transport till ett pappersbruk), så kommer ingen tillfällighetsvis att låna hem den.
De bästa böckerna har verkligen inte skrivits de senaste 10 åren. Och varför skulle jag nöja mig med något som inte är de bästa?
intressant debatt (tycker en annan bibliotekarie! :) Jag har länkat till ditt inlägg i min blogg. Hoppas det är ok! mvh Lotta
Lotta: Klart det är okej att länka :-) Eller inte. Betyder det en ökad trafik till bloggen bestående av bibliotekarier som ska klaga på att jag vill ha kvar böcker på biblioteket som de vill slänga? ;-)
Nej det tror jag inte är någon fara... tror det finns lika många bevarandebibliotekarier som gallringsbibliotekarier... Det är en jätteintressant diskussion som jag tror många ute bland bibliotekspersonalen välkomnar. I många fall gissar vi nog alldeles för mycket vad våra låntagare och besökare egentligen vill ha. Jag tror inte jag mött någon bibliotekarie som inte välkomnar debatt och synpunkter på innehåll och syfte med bibblan. det är jätteviktiga frågor som borde diskuteras mycket mer!
Jag ställer en fråga:
http://lumaol.wordpress.com/2009/08/11/dagens-biblioteksfraga/
"Vi" bibliotekarier får numera lära oss att regelbunden gallring av böcker som bara står på hyllorna år efter år eller är inaktuella innebär
att det lånas mer böcker.
Ett aktuellt, "fräscht" bestånd lockar fler läsare även om det ibland är väldigt svårt att göra sig av med en del "älskade" äldre böcker !
Men det får ju göras med viss urskiljning coh olika beroende på vilket ämne boken handlar om. T ex inom psykologi kommer det ut väldigt mycket nytt och beståndet blir inaktuellt fortare än t ex inom historia.
Skicka en kommentar