måndag 3 augusti 2009

Som om jag var sjutton år


Jag har läst en bok som jag tyckte väldigt mycket om. Jag tycker särskilt mycket om att jag inte ens behöver läsa som en 17-åring för att verkligen gilla det här. Hungerspelen heter boken, och är en så kallad ungdomsbok skriven av Suzanne Collins. Här möter lajvande dokusåpan. En blandning av 1984 och Sagan om ringen. Eller varför inte av The Road och Kallocain.

Bokens handling äger rum i ett framtida Nordamerika, där katastrofer, naturförstörelse, krig och uppror har medfört att landet idag består av 12 distrikt underkuvade av en huvudstad. För att understryka huvudstadens oinskränkta makt hålls befolkningen på svältgränsen, och varje distrikt måste varje år offra två ungdomar, en pojke och en flicka, som ska delta i de tv-sända Hungerspelen. 24 tonåringar släpps in på en arena där väder och vind kan regisseras av spelledare, och där endast en deltagare kommer ut levande. Ungdomarna hetsas att döda varandra, och kämpar mot hunger, köld, vilddjur och naturkatastrofer. Allting sänds ut till invånarna i de 12 distrikten, som tvingas se på hur deras barn dör.

Berättarjaget är 16-åriga Katniss, flickan som representerar distrikt 12 i den aktuella omgången av Hungerspelen. Peeta heter pojken från samma distrikt, och de båda förs i ofattbar lyx från det fattiga, svältande koldistriktet till huvudstaden där de under ett par veckor stajlas, intervjuas och tränas inför vad som praktiskt taget är en säker död. Det gäller att göra ett så gott intryck som möjligt för att locka rika sponsorer. Deras hjälp betyder liv eller död när spelen har börjat. När deltagarna kommer in på den så kallade arenan (ett designat landskap fullt med faror, varav en av de värsta är bristen på vatten) tar den dödliga dokusåpan sin början med en kamp runt det så kallade ymnighetshornet, där förnödenheter som sovsäckar, mat och vattendunkar strötts ut. Redan första kvällen dör 11 deltagare. De kommande veckorna många fler.

Det är mycket jag tycker om med den här boken. Den är välskriven, logisk, trovärdig, och riktigt väl översatt. Jag gillar bokens antydda beskrivning av vad som föregått den nuvarande världsordningen. Jag gillar blandningen av å ena sidan antydd medeltida klädsel, Katniss som jagar i skogen, den sporadiska elektricitet som distrikt 12 åtnjuter (tv:n fungerar exempelvis bara när det är något viktigt som alla måste se, som Hungerspelen), att Katniss mor är läkekvinna, beroende av örter som samlas i den förbjudna skogen, och å andra sidan den avancerade teknologi som har utvecklat muterade bålgetingar och härmfåglar, och som styr vädret på Hungerspelets arena, skickar ner luftballonger med förnödenheter till precis rätt plats, som plastikopererar människor i huvudstaden. Jag tycker om Katniss medvetenhet om att hon hela tiden filmas, och att hon därför inte kan visa känslor under de dramatiska Hungerspelen. Det antyder grundläggande förändring i samhället, hur filmandet och kontrollerandet har blivit en del av vars och ens vardag. Vi dör framför kamerorna.

Det är en dystopi som handlar om att bevara sin mänsklighet och integritet i en omöjlig situation. Den påminner om böcker om koncentrationsläger, och jag tänker även mycket på John Marsdens böcker som inleds med I morgon när kriget kom, en serie jag läst i sin helhet tre gånger, och på Cannie Möllers bok Felicias ö, som liknar den här boken på det sättet att medeltid möter övervakningssamhälle (men Möllers bok håller inte måttet hela vägen, tycker jag).

Jag blir alltid så glad när jag hittar en ungdomsbok som är så här bra. Eller just en så kallad ungdomsbok. Sortera inte bort den från din läslista för att du gått ut gymnasiet!

10 kommentarer:

snowflake sa...

Den här har jag sett nämnas både här och dår, och jag blir intresserad. fast nu har jag köpt på mig såna mängder böcker att det får räcka ett tag. (Kanske)

Vixxtoria sa...

Äsch, den här läser du på en eftermiddag. Till och med jag lyckades läsa den på mindre än ett dygn, lekande med intensiv tvååring. Jag tror det skulle vara en bok du gillar, faktiskt. Att du har köpt på dig andra böcker är faktiskt en mycket dålig ursäkt ;-)

Ingrid sa...

Jag har också läst så mycket om den här boken nu att det nog blir ett inköp. Jag har korg som börjar fyllas med lite smått och gott på AdLibris.

Boktoka sa...

JA! Läs och köp! Hungerspelen är fantastiskt spännande och allt som Vixxtoria beskriver den som därtill.

Själv väntar jag mycket otåligt på uppföljaren som kommer snart snart.

Bokbabbel sa...

Jaja, den var verkligen bra!
Hoppas du är nöjd med Blogger! :)

Vixxtoria sa...

Ingrid och Snow: Lyssna på boktoka och Magix. Läs den här boken! :-)

Magix: Jag är betydligt mer nöjd än med blogg.se, men lite irriterande grejer finns det allt med blogger också. ;-)

kontakt sa...

Jag har hört talas om den är boken, men inte trodde jag att den sorterades som ungdomsbok... nu är ju den indelningen tämligen slumpmässig, vad jag förstår.

Vixxtoria sa...

Ganska godtycklig indelning är det ofta ja.

Men jag kan förstå att den kategoriseras som sådan, och jag tycker inte det är helt missvisande. Det handlar om en 16-åring, och den är... inte grund, men kanske lite förenklad. Eller snarare mindre komplex och med lite fler saker tydligt utskrivna än man vanligen skulle hitta i en vuxenbok. Därmed menar jag inte att boken är utan motstånd, för det tycker jag inte. Men jag tyckte den var bättre än Otoriklanen (som du väl håller på att läsa fortfarande...?), som ju också klassas som ungdomslitteratur.

L. sa...

Ja, just det, naturligtvis var det här jag hade läst om Hungerspelen! JAg råkade köpa den häromdagen och sträckläste på ett sätt jag inte gjort sedan jag läste Lasermannen: på väg till bilen, på varje liten paus på jobbet, i kön på Ica, när jag egentligen borde göra mycket viktigare saker... Den var verkligen enormt medryckande! Men i efterhand fastnade jag för räknandet av... hm, minns inte nu vad de där extra mat-lotterna hette. Jag fick inte antalet att stämma. Inget som störde intrycket av boken överlag, förstås! :-) Kanske lyckas jag t.o.m. skriva lite om den snart.

Vixxtoria sa...

Åh, vad härligt att höra om din lässtund! Och så roligt att du också tyckte om den! Om man läser mycket så kommer man över mycket som är bra, men långt ifrån allt ger en sån där uppslukande läsupplevelse! Men det gjorde ju den här boken! Jag kollade in hos dig senast i morse, men där fanns inte så mycket nytt, men jag återvänder gärna för att läsa vad du skriver.

Hmmm. Matlotterna minns jag inte alls just nu. Varken vad de hette, hur de tilldelades eller att matematiken inte stämde. Fyll gärna i mitt minne.

Jag är förresten själv inne i en annan bok som är helt uppslukande. Det är hääääärligt (och hemskt tråkigt att sitta här på jobbet och inte få läsa.) Jag tror jag kommer skriva om den sen. Vi får se hur det blir - jag tar mig friheten att göra som jag känner, faktiskt ;-)