Genom ett regnigt Europa läser jag om en av mellanstadiets stora favoriter: Ett veck i tiden av Madeleine L'Engle. Den handlar om syskonen Meg och Charles Wallace, vars far försvunnit på ett hemligt, vetenskapligt uppdrag för (den amerikanska) regeringen. Boken (som första gången kom ut 1962) visar sig vara science fiction i sin rätta bemärkelse. Vi rör oss här i den femte dimensionen, vilket gör det möjligt att göra just ett veck i tiden, och förflytta sig från ett ställe i universum till ett annat på ett litet kick.
Med hjälp av de tre fruarna Fru Vadå, Fru Vem och Fru Vilken (och här måste jag tillstå att det engelska originalet Whatsit, Who och Which klingar bättre) är detta precis vad syskonen gör, tillsammans med Megs skolkamrat Calvin. Boken kallar det att "tessra", eller en "tesserakt". Barnen tar sig på detta sätt till planeten Camazotz, som är belägen in a galaxy far, far away. Här härskar DET, som visar sig vara en hjärna, som tagit över alla människors tankar. På denna planet kastar barnen kastar bollar i takt med DET:s pulserande rytm, mammorna ropar in barnen till middag vid samma klockslag, och alla pappor kommer hem från kontoret med höger fot först. DET håller Megs och Charles pappa fånge, och han kan bara räddas om de använder egenskaper som DET inte har. Kärlek till exempel (och här ekar det ända till Harry Potter).
Det finns böcker man faktiskt inte borde läsa om. Det här var en sådan. Jag tror att vilken 11-åring som helst fortfarande skulle älska den här, men jag har blivit vuxen och härdad, och cynisk, och kräver åtminstone ett exceptionellt språk, tredimensionell handling och lite mer show than tell. Och så har jag lite svårt för anti-kommunistiska skildringar i (ungdoms)böcker. Deras polemik och programmatiska fördömanden är lika endimensionella som den romantiskt proletäriska synen i en ungdomsbok av Sven Wernström. Tack och lov såg jag varken det ena eller andra som barn. Köp därför den här boken till alla fantasyhungrande mellanstadieungar i din närhet (boken har just kommit ut i nytryck och nyöversättning), men läs den inte högt för dem. Kärleken är kanske alltings svar, men efter en viss ålder känns det budskapet lite jolmigt när det är så tydligt utskrivet som här.
Wikipedia ger bland annat besked om att det finns ytterligare tre böcker i serien, och att boken filmatiserades 2003.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar