Vänskap och kärlek

Denna veckas tematrio hos Lyran går i vänskapens tecken. Det finns ju så många vänskapsskildringar i litteraturen –  de där ständiga vapendragarna, och de uppmuntrande förtrogna går ju att räkna i parti och minut – men oftast är de självklara eller perifera i förhållande till huvudhistorien. Jag har därför valt tre böcker där vänskap eller vännerna på något sätt är fundamentala för historien, eller dess utveckling.

1. Juliane och jag av Inger Edelfeldt är ett exempel på den där erotiserade vänskapen, som kan uppstå i tonåren, innan sexuella förhållanden på riktigt uppstår.  Den här boken skildrar två tonåringars besatthet av det ockulta, och att genom magiska medel uppnå sina mål: att vara mindre utstötta, att inte bli mobbade av klassens ledare, att få den pojke man vill ha. Boken är också en skildring av hur två utstötta plötsligt kan mötas och få en gemenskap, i det här fallet närmast en symbios. En av Edelfeldts bästa böcker. En av de bästa svenska ungdomsböckerna, faktiskt.

2. Den stängda boken av Jette A Kaarsbøl skildrar kärlek och vänskap i ett komplicerat äktenskap i Köpenhamn under det sena 1800-talet. Den unga Frederikke gifter sig med Frederik, en ung förlossningsläkare på modet. Hon är förälskad, och han behöver ett alibi – alltså en hustru då – eftersom han är homosexuell. Han vill vara vän, och hon vill vara älskande. Det går inte så bra, men det är en bra bok.

3. Bridget Jones Diary av Helen Fielding. Den här boken är ju liksom filmen en romantisk komedi, där den eviga singeln Bridget träffar drömprinsen (i en hemstickad tröja) och efter många komplikationer till slut också blir förälskad i honom. Men under tiden som singel har Bridget tillbringat mycket tid med sina vänner. Det huvudsakliga gänget Jude, Tom och Shazzer är mer eller mindre singlar. Vännen Magda är gift och får barn så där vartannat år. Vännerna är både ett stöd och en förbannelse. Det är till dem Bridget vänder sig för tröst och råd, men eftersom vännerna innerst inne är oroliga för att en av dem ska gå in i ett stadigt förhållande är varken råden eller trösten alltid så konstruktiva. I den andra boken i serien (The edge of reason) blir detta uppenbart. Jude har förlovat sig med sin pojkvän (som går under öknamnet "Vile Richard"), men vågar inte berätta det, eftersom hon vet att de andra inte skulle uppskatta denna information. Och Bridget är i början av andra boken tillsammans med Mark Darcy, men så fort hon berättar om något som oroar henne i förhållandet blir rådet hon får att dumpa honom, för han är säkert ändå otrogen. Jag tycker de komplicerade vänskapsförhållandena i den här boken illustrerar hur svårt det är att passera från singelliv till parliv, och hur hotande det är för den eller dem som är kvar på singelsidan. Tänk om man blir sist kvar?

Och som avslutning. Tillfället liksom nästan kräver denna låt från en av de skivor som skulle få följa med mig till den öde ön, Jakob Hellmans Vara vänner. En sång om hur det är att vara kär i en tjej som bara vill vara vän med en.