måndag 10 augusti 2009

Språkets lustgård och djungel


Lyrans tematrio den här veckan uppmanar till att berätta om tre romaner som jag uppskattar på grund av dess språkliga utformning. Det skulle kunna bli en lång lista, men jag har verkligen tagit mig i kragen och tryckte på publicera innan det blev för långt.

Språkliga aspekter är viktiga för mig när jag väljer vilka böcker jag ska läsa (eller fortsätta läsa). En bok som varken håller språkligt eller har en spännande historia klarar jag inte av. Språket behöver inte vara ekvilibristiskt, adjektivrikt, med hög lexikal densitet, långa meningar, litterära hänsyftningar eller ironisk dialog (även om allt det där, om än inte samtidigt kan vara stora plus). En klar och koncis prosa duger för mig, om det innebär ett berättande där språket är nästan osynligt, och där historien bärs fram och sätts i främsta rummet.

Men så finns det ju de där böckerna, där språket är en bidragande orsak till att historien blir intressant. Mina exempel är endast från svenskt originalspråk; jag vill inte blanda in översättningens roll för hur språket uppfattas.

1. Kerstin Ekman. Man ska förstås inte hålla hennes språk emot henne – långt därifrån – men jag blir så mättad och däst av att läsa hennes exakta, välformulerade, ordrika berättande att det tar lång tid för mig att ta mig igenom hennes böcker. Det brukar vara anledningen till att jag tvekar att börja; det tar stor kognitiv kraft, och jag vill ha tid att njuta. En bok jag rekommenderar är Händelser vid vatten.

2. Selma Lagerlöf. Åh, hon har räddat mig från galenskap så många gånger efter en dag när jag suttit med den allra värsta sortens studentuppsatser som jag ska språkgranska. Hon är den bästa kontrasten med sitt vilda, romantiska språk, långa vindlande meningar och svindlande historier. Jerusalem, till exempel. Eller min favorit Charlotte Löwensköld.

3. Astrid Lindgren. Enligt mig är det hennes språk som gjort henne så oförglömlig. Mitt vuxna jag njuter av att läsa om Pippi, Emil, Karlsson och Ronja, Skorpan, Mio, Blomkvist och Kati på grund av språket; det är inte många barnboksförfattare som presenterar ett språk som man inte blir trött på som vuxen. Vi har blivit sorgligt blinda för Astrids ord, och även om det är svårt att läsa henne som för första gången, så försök! Du blir inte besviken!

Titeln till det här inlägget har jag förresten hämtat från Margareta Westmans bok Språkets lustgård och djungel som är en trevlig och lättsam presentation av språkvetenskapliga frågor.

13 kommentarer:

Helena sa...

Aj då, jag glömde Selma bland mina 3... Min favorit är Kejsaren av Portugallien och just Charlotte Löwensköld som du nämner. Jag tycker mycket om sagokvaliteterna samtidigt som hon håller sig så nära sina karaktärer. Fantastiskt vackert och smärtsamt...

Vixxtoria sa...

Helena: Man får aldrig glömma Selma. Skriv det 100 gånger (utan datorns klipp och klistra-funktion), så minns du till nästa gång.

Kejsaren är också ett bra val. Men jag tycker alltid den historien är lite för sorglig för mig. I Charlotte finns det någon slags hopp, och även om det inte går som man kanske hoppas, så är det tillräckligt mycket liv i personerna för att man kan känna sig förvissad om att de klarar sig ändå.

Helena sa...

Vixxtoria: Jag håller med - Kejsaren är sorglig på gränsen till vad man klarar - Charlotte lite mer mänsklig...

Jag börjar skriva nu...

Klotho sa...

Astrid är ju helt rätt i sådant sammanhang, hon måste verkligen ha varit nyskapande när hon gav ut sina böcker. Det är kanske så att vi tar henne för något självklart, "det är Astrid så klart", istället för att reflektera över vilken skatt hon har gett oss med sina berättelser.

Vixxtoria sa...

Klotho: Jag vet faktiskt inte om hon egentligen var helt och hållet nyskapande språkligt sett. (Det vågar jag inte uttala mig om.) Men jag är helt säker på att det är hennes språk som gör att vi fortfarande läser henne, och att man som vuxen har stor behållning av hennes böcker.

Men visst tar vi henne alldeles för självklart.

Klotho sa...

Jag har en essäsamling som tar upp olika aspekter på hennes texter, men det var ett tag sen jag läste den. Dock tror jag nog (utan att ha konkreta bevis) att hennes böcker nog var nyskapande även språklig. Ska läsa på lite.

Anonym sa...

Har precis upptäckt vilken fantastisk författare Selma Lagerlöf är! Hon har en sådan rytm i sin språkhantering som gör att man bara rycks med! Och jag gillar hennes blandning av sagolikt och jordnära, som ju ofta går i varandra.
Har läst Gösta Berlings saga och En herrgårdssägen, och båda är bara jättebra! Charlotte Löwensköld väntar i bokhyllan...

Vixxtoria sa...

Anissa: Åh, du har härlig läsning framför dig! CL är bättre än både GB och EnH. :-)

Lyrans Noblesser sa...

Och Jerusalem är bäst ;-) Nej det kan jag faktiskt inte säga, för jag har inte läst allt.

Men vad i jösse namn menas med "hög lexikal densitet"?

Vixxtoria sa...

Lyran: Jerusalem är väldigt bra. Den är nummer två på min Lagerlöf-lista. Men jag har inte heller läst riktigt allt (fast jag betvivlar att jag missat den _bästa_ Lagerlöf-boken i mina försummelser).

Och lexikal densitet. Hehe. Jag relaterar ju inte så där himla mycket till mitt faktiska jobb när jag skriver här, men en sak som jag sysslar med på arbetstid är att räkna ut lexikal densitet i texter, och sedan räkna statistik på det. Lexikal densitet kan ungefär förklaras med antalet substantiv+verb+adjektiv i en text delat med antalet ord i texten. Man brukar se det som ett mått på hur informationstät en text är. Det roade mig lite grann att peta in uttrycket i texten ovan.

Lyrans Noblesser sa...

Aha, men vad är det för ett konstigt arbete du har?

Vixxtoria sa...

Lyran: Jaa, du. Jag har betalt för att vara nån slags språkforskare. Det händer (som i fallet med lexikal densitet) att jag hinner utföra arbetsuppgifter inom det området också, men det känns som om det mest är det sånt där som möten och föreläsningar och fler möten och administration och bokning av flygbiljetter.

Klotho, förresten: Jag har ju inte svarat dig att jag gärna tar titeln på den samlingen. Det var nog något decennium jag läste något fackligt om AL!

Lyrans Noblesser sa...

Liksom du har jag svårt att hinna med själva arbetet p g a administration och möten *suck*