Vet ni, ibland känner jag mig väldigt, väldigt skyldig om någon läser en bok som jag tycker är bra, och sen inte gillar den alls.
Som om min smak liksom blir sämre för att nån annan inte tycker likadant.
Den rent psykologiska analysen av hur jag tar på mig skulden för både en författares alster och andras dåliga smak, samt integrerar detta med min egen självbild kan med fördel lämnas därhän just här. Men jag ville liksom be om ursäkt till alla som kanske läser en av mina favoritböcker på rekommendation, och inte alls blir överväldigade. Förlåt.
Och, ja just det. Slutsatsen blir att jag hädanefter bara skriver sågningar! (Och döper om bloggen till Motorsågsbloggen. Jag har just kollat och namnet är ledigt.)
22 kommentarer:
kan nog känna igen mig lite grann i det där, och jag är garanterat inte den enda.
Motorsågsbloggen :D
Bokbabbel :-D
Jag är bara lite skakis för en massa människor plötsligt uttryckt att de vill läsa André Gide, bara för jag skrev om honom häromdan. Det var inte riktigt mitt syfte för att skriva om den här boken, men jag kan ju inte hindra folk från att vilka läsa, eller hur? Och så vill jag liksom förekomma deras eventuella besvikelse :-D
(Men det finns dagar då jag på allvar funderar över nån slags "Motorsågsblogg". Det enda som avhåller mig är väl tanken på att jag vekrligen inte har lust att kasta bort livet på att läsa dåliga böcker.)
Men du, André Gide är ju bra, riktigt bra. För många herrans år sedan läste jag hans "Symfonipastoralen", tror jag att den hette. Urbra. Och jag känner igen hans stil i det du skriver om den du läste. Det boktipset tycker jag inte du behöver oroa dig över. /Therese
Åh, vad jag känner igen mig i det här!
Jag kan dessutom lägga till att om jag rekommenderar en favoritbok till en nära vän som sen inte gillar den, så kan jag dessutom nästan börja ifrågasätta vänskapen i några sekunder: "Vi var nog inte så bra vänner som jag trodde, för i så fall hade hon självklart gillat exakt samma böcker som jag själv".
Fast som tur är så brukar jag återfå fattningen, för tänk hur urbota tråkigt det vore om alla hade exakt lika smak?
En av mina vänner har en gågningblogg som heter Veckans bokbål. Himla snyggt namn det med. :)
Holly: Ja, du behöver ju inte övertyga mig om att Gide är bra :-D Men jag ska skicka vidare eventuella klagomål på honom till dig, så kan du övertyga folk om det.
Jag har också läst Pastoralsymfonin, och minns att jag tyckte den var bra, men minns inget av boken. Det är sånt som händer ibland.
Bokstävlarna: Men självklart gör man väl slut på vänskapen om folk inte gillar samma böcker som man själv :-o Jag har nästan inga vänner IRL kvar, till exempel. (Om jag ska fortsätta psykoanalysen av mig själv som jag påbörjar i inlägget, så är jag alltså orolig för att jag även ska förlora de nyfunna sajber-vännerna...)
Jo, man känner allt igen sig lite.
Men sedan undrar jag, tvärt om då? Hur känner du om du får ett tips av någon entusiast *uhum* och tycker boken är eländig?
Spectatia: *viskar* Jag har ett sånt problem, faktiskt. Och det är inte ens som så att jag har läst om en bok hos nån annan blogg och blivit lässugen, utan någon som gav mig ett boktips som jag explicit frågat efter. Det har plågat mig i över två månader, sen jag läste boken, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra (nej, det är inte Roth, så just du behöver inte vara orolig; Roth-böckerna har jag inte kommit mig för att skriva om pga andra anledningar).
Det behövs lite action i den snälla bokbloggarvärlden. Motorsågsbloggen vore lysande och varför inte ett rejält uppläxande av den hemska bloggare som gav dig ett kasst tips. (om det inte var jag då, för då är det du som har fel) ;-)
Skicka hit dem bara! Jag måste bara ursäkta mig, "Symfonipastoralen"?!? Ja, jag är också skyldig till att ha skrivit "Muramaki". Det blir inte alltid helt rätt. ;)
/Therese
Holly: Äh, du har säkert precis som jag läst den på franska: Symphonie pastorale, eller hur? (Det är anledningen till att jag inte minns så mycket av den i alla fall).
Och jag brukar kalla honom för "harakiri" ;-)
O: Nä. Just det fallet som jag tänker på var det inte du. Men någon annan vars höga principer och goda smak jag värderar, så jag menar verkligen att jag på riktigt har ett problem med att jag inte skriver om den här boken. Det är liksom oartigt att inte skriva, men jag tyckte den var så dålig att jag redan har ett nästan färdig spyinlägg. Jag får se hur jag gör. Mitt humör pendlar ju rätt mycket, och bara för att jag idag känner skuld och ansvar för vad alla mänskor i hela världen läser, så innebär det ju inte att jag i övermorgon blir övermodig och klickar på "publish" på värsta Gudrun-stormen?!
Just i det här fallet? Hm.
Men du, skriv ett lite snällt spyinlägg. Var det inte fint omslag eller något? Men visst är det ett riktigt problem ibland. Man vill ju inte vara otrevlig, men å andra sidan handlar det bara om smak.
*skratt* Just i det här fallet, ja. Jag får återkomma till dig eventuellt vid ett annat tillfälle. :-D
Och ska jag skriva om den här boken har jag inte lust att skriva ett liten rapning. Det är en bok som en massa människor tycker är bra, och som jag helt ärligt tycker är riktigt riktigt riktigt dålig. Det enda försonande är möjligen framsidan. Det kan jag ju skriva, förstås.
Men gud, du förstår väl hur nyfikna vi är på att få läsa den här knäsågningen nu?!
som bibliotekarie lär man sig rätt fort att folk har konstig smak... (för det kan ju rakt inte vara MIG det är fel på?)
Spectatia: Jag är alldeles för snäll idag. Inte alls inspirerad. Du får snurra runt på halstret ett tag till. Beklagar.
MariaH: Man behöver inte vara bibliotekarie för att upptäcka att folk har konstig smak. Men det kanske underlättar?
jag är också nyfiken på sågningen! Kanske du kan starta upp din "anonyma" motorsågsblogg med det inlägget? ;)
Bokbabbel (aka Magix - varför har du droppat det namnet??): Förr eller senare kommer jag in the right mood. Just wait and see! (Jag lovar, jag ska skaffa en egen bild-byline för motorsågen tills dess).
jo det underlättar... du får iaf väldigt täta exempel på smak som flockinstinkt. (o en bok behöver inte vara dålig för att den är populär men jag har lärt mig att det heller inte betyder att jag gillar den)
MariaH: *skratt* Jag brukar nöja mig med att då och då läsa listor på utlåningsstatistik, eller topplistor på böcker. Då ser man vad folk har för smak, men slipper träffa dom :-)
Jag känner igen den där oron för att rekommendera något som nån annan sen inte gillar. Mest på bloggen, eftersom jag inte känner alla som läser och inte kan bedöma var det landar. Alla böcker passar inte alla. Men de flesta som läser bokbloggar får ju upp en känsla för vad man kan gilla eller inte gilla, inbillar jag mig. Även hos samma bloggare, till eempel du.
Jag tänker till exempel inte störta iväg och tokläsa André Gide, men jag spar informationen du gett så när tillfället uppstår kan jag tänka: "Ja, just ja, Vixx gillade ju honom" och då kanske vågskålen tippar över åt det hållet.
Och som tröst: De flesta bokbloggare läser ju rätt mycket, så en dålig bok här eller där är inte hela världen.
Om det skulle råka vara jag som lurat dig till läsning (känner igen "god smak" men inte "höga principer":-) ) så vill jag väldigt gärna läsa sågningen! Då tvingas man ju tänka efter lite djupare varför man själv gillar. Eller om man är för snäll, eller lite lurad, eller vad?
Och, om som du skriver många gillar, så finns det ju en stor varm grupp att söka tröst hos när Vixxtoria varit elak.
Snow: Okej, din kommentar gör att jag börjar inse att det nu finns en massa trevliga människor därute som nu går och är rädd för att jag inte tyckt om just en bok som gillar, och att jag är upptagen med att slipa yxan och olja sågen. :-) Men nej, det är inte du heller. (Snowflake och höga principer, hahahaha!)
Är det nån annan som är orolig så säg det nu på direkten, så ska jag se om jag kan lugna lite medan jag filar på några fällande formuleringar.
Annars håller jag ju med dig om, Snowflake, att alla böcker inte passar alla. Det tycker ju inte jag heller (just den boken jag nojar över var dock en personlig rekommendation, och ingen allmän bloggpost eller så). Jag ångrar inte läsningen så särskilt mycket heller, även om jag hellre läser bra än dåliga böcker.
Jag är dock ganska intresserad av att utreda för mig själv varför jag inte gillar en bok, så en sågning behöver ju innehålla nån slags reflektion i den riktningen. Eller så ska den i alla fall vara rolig.
Skicka en kommentar