Om man läser Nya hyss av Emil i Lönneberga så låter det blurp mest hela tiden. Till exempel när Emils pappa får paltsmet i synen. Eller när han får raggmunkssmet över samma kroppsdel. Eller när Emil hjälper Fru Petrell som svimmat genom att hälla en skål blåbärssoppa över henne. Astrid Lindgren skriver faktiskt uttryckligen: "Blurp!" sa Emils pappa.
Och därifrån är steget inte långt till "blurb" (för i vardagligt tal är "blurp" och "blurb" fonetiska homonymer). En blurb är ett sånt där citat som man ibland hittar på framsidan av böcker. Det är ofta skrivet av en annan – mer känd – författare. Tanken är att man som köpare ska tänka att om ens favoritförfattare gillar boken, så kommer man själv att gilla den också. (Det finns en viss risk med det här som jag ser det. Om ens favoritförfattare rekommenderar en bok som man själv sedan inte alls tycker om, så grumlas ju onekligen ens omdöme om författaren. Det kan gå så illa att man förlorar en favoritförfattare faktiskt.)
Blurbar blir mer och mer vanligt. Marias bokblogg har hittat blurbande på bokryggen, och hon ogillar det. (Jag är praktisk. Jag tänker att om det får plats där, så varför inte. Bättre än att förfula framsidan.)
Senaste Biblioteket diskuterar blurbens uppkomst – jag minns det förvånande tidiga året 1907 (jag orkar inte lyssna om; ni får gärna korrigera mig om det är fel). Biblioteket intervjuar även Jonathan Safran Foer – en flitig blurbskrivare. Det konstateras att svenskar är ganska negativt inställda till bokblurbar. Jag är svensk, och med användning av gängse syllogismer kan jag bara instämma; jag tycker blurbar är rätt fåniga.
Det är möjligt att jag till och med skulle kunna avstå från att köpa en bok på grund av själva närvaron av en blurb på framsidan. Och jag funderar alltid på hur förlagen vågar chansa på att den som ska köpa en bok gillar den kändis vars namn+oneliner ska sälja boken. Det gäller ju att hitta precis rätt kombination. Hur bra har den här blurben, där Fredrik och Filip hyllar Blonde funkat?
7 kommentarer:
Blurbar är överskattade, men det är lite kul när någon man känner från bokbloggarvärlden får blurba lite.
Fy 17 vad hemskt!:) Filip & Fredriks fula blurb-etikett på denna vackra vackra boken till form & så förunderligt fantastiska till innehåll (Blonde kommer för evigt vara en av mina stora läsupplevelser). Nä, det går bara inte. Dessutom är jag just idag minst sagt avogt inställd till denna duo då de totalförstörde Oscarsgalan som de urlöjliga och okunniga kommentatorer de skulle föreställa. Suck var ordet.
Jag förstår logiken bakom Fredrik & Filip-blurben. Det är ett sätt att säja att boken går att läsas också av de som inte är så hoity-toity. Vilket den väl också stämmer.
Jag har läst två böcker (som jag kan minnas) pågrund av blurber på baksidan.
De var bägge väldigt bra.
Den ena var Emily Bartons debutroman. Där Thomas Pynchon rekommenderade boken.
Han ger aldrig intervjuer och vägrar låta sej fotograferas men att skriva baksidor till okända debutanter går visst an.
Själv undrar jag var 17 ordet blurb kommer ifrån egentligen??
Jag har läst böcker för att bloggare jag gillar varit positiva i pressmaterialet, men annars har jag nog enbart undvikit böcker pga av blurbar. "Men oj, om HON gillar så... nja, jag vet inte jag.."
Enligt O: Visst är det lite kul för bloggaren om den hamnar i en blurb (men om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte om jag själv ser det som en kvalitetsstämpel att man hämtar (om än så) positiva omdömen från en blogg, ens om det var min egen. Nästan så att Damernas värld eller Amelia smäller högre. Sorry, men så funkar jag.
Jenny: Jag har inte hört F&F:s oscarskommentarer, men läste en summering och kritik av dem, och det lät ju lite tråkigt. Fast jag tycker det är rätt kul om de också gillar Blonde. Jag kan inte hjälpa det :-)
Petter: Jag tyckte Fredrik&Filip-blurben var helt fantastisk rolig. Jag skrattar fortfarande bara jag tänker på den. Det är liksom på riktigt fast folk ser det ironiskt, eller ska det bara vara ironiskt, och så finns det folk som uppfattar det på riktigt, eller, eller, eller...
Blir annars överraskad (och lite besviken) på att du läser böcker pga a blurbar. Jobbigt att jag ständigt måste förändra min bild av dig.
Bokomaten: Lyssna på radioprogrammet! Blurb-pratet börjar efter en trevlig halva om samisk litteratur, alltså ungefär efter 15 min eller så.
"Blurp!" sa Paperback Lover.
Paper: Har du fått blåbärsoppa eller paltsmet över dig? (Jag hoppas verkligen att du inte började med efterrätten först!!)
Skicka en kommentar