Tidsresenären

Låt mig ge er ett boktips från Vixxtoria, anno 1991. Här ett utdrag ur ett mycket (!) långt, maskinskrivet brev som jag skrev till en (stackars) god vän den 12 april det året. Jag ber om ursäkt för att jag som 17-åring  var djupt inne i tre punkts-träsket, men vad gäller det övriga i texten nedan kan jag bara instämma. Och upprepa uppmaningen läs den, läs den läs den!

Ja, det här brevet börjar bli lite för långt, jag vill också ha tid att borsta mina tänder, byta tröja och skriva adressen på kuvertet som detta brev ska skickas i…. Åh, fattar du, förresten, att jag har läst världens bästa bok – "Drottningens juvelsmycke" av Carl Jonas Love Almqvist. jag trodde att det bara var en sådan där klassiker,  så jag tänke att jag läser den… Den är skriven på 1800-talet, och vissa partier är skrivna med 1700-talsmanér, men den var så lättläst – åtminstone upplevde jag den så… Jag kunde inte släppa den, jag var lite förkyld, och var hemma från skolan en dag därför och för att jag ville läsa i boken… Den grep mig så, den var så bra, jag blev så fängslad – läs den, läs den, läs den… Jag är på väg till något antikvariat för att hitta en fin inbunden volym av verket. Det måste bara vara en gammal bok, när man läser den… Jag ska inte beskriva handlingen… Fast jag hade inte en aning om att den handlade om det den handlar om…

Jag kom mig aldrig för att köpa (eller om jag aldrig hittade) någon antikvarisk upplaga av Drottningens juvelsmycke. Måste tappat bort den att göra-listan, men jag är glad att min vän hade kvar det här brevet, och gav mig en kopia av det.