"Reafynd"

Enligt O har läst uppskattningsvis 3,2 av10 bokreaböcker hon köpte förra året. Grattis! säger jag.

Det här är några av mina trogna bokreaföljeslagare, varav flera packats upp och ner i åtskilliga flyttar.

Året var 1993.

Steinbecks Riddarna kring Dannys bord. Den här boken har jag försökt läsa flera gånger. Har kommit nästan halvvägs vid något tillfälle visar ett bokmärke. Konstigt. För jag minns ingenting av handlingen. Det enda jag minns är att under läsningen sammanbitet upprepade mantrat: "Dethärskavisstvaraenroligbok, Dethärskavisstvaraenroligbok". Läsningen blev inte roligare av det.

Året var 2000.

Gail Anderson-Dargatz: Hur man botar den som dödats av blixten. Jag har ju inte läst den här boken, så jag vet inte säkert, men jag köpte den för att jag hade för mig att jag läst i en intervju med Viveca Lärn att hon gillade den här boken. Och så har jag fått för mig att den skulle vara ungefär som Stekta gröna tomater. Den här är dock inte helt oläst, eftersom min mamma lånat och läst och gillat den. Men jag väntar fortfarande på att lusten ska infinna sig.

Året var 2003. Eller kanske 2004.

Jag gillar att läsa dagböcker. Jag intresserar mig för andra världskriget-litteratur. Det borde inte kunna bli bättre. Men jag har bara tittat lite på de första sidorna, och inte kommit längre. Ingrids entusiastiska bloggpost har dock fått mig att ändra mig, och det ska snart bli läsa av – man blir så mycket mer motiverad om man har anledning att förvänta sig att det blir bättre på slutet.

Året var 2008. Tror jag. 

Varje hushåll med självaktning behöver en fågelbok. Även om man aldrig tittar i den. Den här köpte jag för att man så att säga fick flest fåglar för pengarna, vilket möjligen inte är det som ska avgöra när man köper böcker. Jag föredrar nog nästan den där fågelkvittrarboken vi fick i julklapp. 

Året var definitivt 2009. 

Eftersom jag tyckte att jag hade så mycket oläst hemma vid den här tidpunkten (som händelsevis inträffade ett par veckor innan jag började bokblogga), så slog jag till på en och endast en reabok, Peter Kihlgårds bok Kicki & Lasse. Varför det blev just den här minns jag inte. Oläst är den emellertid fortfarande.

Och en snabbräkning i biblioteket häromdagen visade att jag har minst 100 olästa böcker som jag köpt sedan jag började bokblogga. (Jag försöker tänka att jag under samma tidsperiod antagligen har köpt 100 stycken som jag läst också, men jag misstänker att jag gör både en tankevurpa och begår ett räknefel där.)

Året var 2010.

Det här var en av de få böcker jag slog till på förra året. Jag tänkte att jag kunde bokmärka några särskilt intressanta sidor och lägga boken på sambons nattduksbord. Men jag har inte ens hunnit göra det. 

Nästa gång jag bloggar om bokrean lovar jag en kavalkad av exempel på verkliga reafynd – det vill säga sådant man aldrig tidigare hört talas om och köper på vinst och förlust, och som sedan visar sig förändra ens liv.