Jag tycker inte antingen eller jag tycker både och. Verkligheten är oftast bättre än dikten, tycker jag- men dikten behövs både för att ge svärta och för att ge glädje. (Grått läser jag helst inte).
Det kanske inte gäller generellt, men det gäller för mig. När jag vill uppleva nåt mer storslaget än mitt eget liv (som är rätt svennigt till stora delar) så läser jag.
Men, när det händer mycket och roliga saker i det verkliga livet så läser jag också mindre. Så det hänger väl ihop på ett fint sätt. Jag kompletterar den grå vardagen när så behövs helt enkelt.
Det finns ju en hel del andra distraktioner också från det verkliga livet, som inte är böcker. Jag tror min egen livsberättelse får större tyngd, djup och bredd genom litteraturen jag läser (eller filmerna, konsten etc jag konsumerar). De berikar varandra.
Maria och Hermia: Jag håller med er båda två, tro inget annat.
Men samtidigt tyckte jag det här citatet var viktigt, för det belyste den där verklighetsflykten som många (inklusive jag själv) håller på med. Att leva andras liv (genom diverse media) och inte sitt eget, kanske därför att man inte är nöjd med sitt eget liv, och inte har kraft, mod, lust, tid, ork att förändra det. Det är ju egentligen djupt tragiskt.
En bok man läser (film, konst, teater, musik whatever) ska ju berika ens eget liv, och inte vara en flykt från det.
Jag påstår inte att jag lever så där i min egen mediekonsumtion, men jag strävar efter det i alla fall. Att inte fly via boken – utan att integrera dess innehåll i mitt eget liv.
Tänkte inte så mycket på om du skulle hålla med eller inte. Citatet är bra! Så är det ju..
Det är svårt tycker jag att prata om vad som berikar, vad som är flykt. Tänker t ex på konsumtion (alltså av prylar, inte upplevelser) som ibland lyfts fram som ett substitut för ngt annat, för att fylla en tomhet etc. Men kanske ibland så är det bara just konsumtion... Samma med resor - det kan vara en flykt bort från något.. eller ett sätt att få syn på något nytt i vardagen eller...
Hermia: Äsch, nu fick jag det att verka som att man måste hålla med mig. Så menade jag inte – jag tog bara tillfället i akt att utveckla mina egna tankar kring citatet. Var och en som finner det givande lägger så klart in det som är viktigt för henne i det – och det är ju egentligen det bästa!
Just jag tänker att eskapism kan vara trevligt för stunden, men att det inte är en hållbar livsstil. Om man bara använder kulturupplevelser för att fly bort från det liv man har, så borde man kanske förändra det liv man har i stället...?
min första tanke var; bob hanssom har tydligen aldrig levt mitt liv. men ja, jag tycker böcker hjälper oss att få ut mer av våra storslagna liv och vice versa. och ett visst mått av eskapism har väl aldrig skadat någon.
Hm. Detta om huruvida kulturkonsumtionen (i våra fall böcker och film) är eskapism eller ngt till det egna livet berikande, förhöjande, det är ett ämne jag & min kära pratat om otaliga gånger. För egen del vet jag bestämt att båda delarna spelar in, och är lika viktiga. Bara lite olika i olika tider, beroende på hur jag själv mår. Jag tvekar inte inför att säga, att när tillvaron ter sig bra, ja då är min kulturella input till 100% ren berikning. Och lika säkert är att i sämre tider, den till stor del blir till ren eskapism. Men jag ser inget negativt i detta, snarare att böckerna jag läser och filmerna jag ser är mina trygghetszoner, luftventiler om man så vill. Att användas olika i förhållande till hur ens eget liv gestaltar sig här & nu.
ellen: Om huruvida du och Bob Hansson har levt identiska liv kan ju inte jag uttala mig om ;-)
Men hans tes i den här boken är rätt buddhistisk (den handlar om att han åker till Indien för att hitta sig själv), och jag tycker att det är en väldigt väldigt bra bok. Den handlar om det mest existentiella slaget av eskapism och dess nackdelar – dvs att man ständigt vill vara någon annanstans, tränger undan tankar på sånt man borde ta tag i, att man inte tycker om sig själv eller det liv man lever, och att andra därför är oförmögna att tycka om en själv. Att lära sig mer om andra och att få ut mer av sitt eget liv kan i kanske lite striktare bemärkelse egentligen inte kallas för eskapism, utan kanske snarare ett berikande. Det går ju att lära sig mycket och uppleva mycket genom böcker också.
Jenny: Intressant att du också funderat över detta. Jag tycker att det är viktigt att på ett mer generellt plan fundera över om det är meningen att vi ska ägna våra liv åt att konsumera upplevelser (genom böcker, film, musik etc) i stället för att leva våra egna liv. Jag tror inte på att det är farligt att läsa, men att det är farligt att inte ha utrymme för eftertanke, utan ständigt hoppa från den ena förströelsen till den andra (och bli stressad av allt man missar...). Jag säger inte att jag lever som jag lär, men jag skulle vilja leva mitt eget liv lite mer. I det ingår så klart att läsa böcker.
Summa summarum så ser jag faktiskt något negativt i att läsa böcker i stället för att leva sitt liv. Men något positivt i bokläsning som en del av sitt liv. Det är lite upp till var och en att komma fram till om ens egen bokläsning består av det ena eller det andra slaget. Samt om man själv tycker det är ett problem att man flyr från sin egen tillvaro, givetvis. ;-)
11 kommentarer:
Jag tycker inte antingen eller jag tycker både och. Verkligheten är oftast bättre än dikten, tycker jag- men dikten behövs både för att ge svärta och för att ge glädje. (Grått läser jag helst inte).
Det kanske inte gäller generellt, men det gäller för mig. När jag vill uppleva nåt mer storslaget än mitt eget liv (som är rätt svennigt till stora delar) så läser jag.
Men, när det händer mycket och roliga saker i det verkliga livet så läser jag också mindre. Så det hänger väl ihop på ett fint sätt.
Jag kompletterar den grå vardagen när så behövs helt enkelt.
Ingrid: Nä, gråa böcker vill man gärna undvikna. Ljumma och oengagerade. Man kan ju också se det som att läsning utgör en del av våra liv...?
Paperback: Men – för att provocera lite – är egentligen inte också ett tråkigt och svennigt liv mer fantastiskt än ett påhittat?
Pfft. Läsa är leva. ;)
Det finns ju en hel del andra distraktioner också från det verkliga livet, som inte är böcker. Jag tror min egen livsberättelse får större tyngd, djup och bredd genom litteraturen jag läser (eller filmerna, konsten etc jag konsumerar). De berikar varandra.
Maria och Hermia: Jag håller med er båda två, tro inget annat.
Men samtidigt tyckte jag det här citatet var viktigt, för det belyste den där verklighetsflykten som många (inklusive jag själv) håller på med. Att leva andras liv (genom diverse media) och inte sitt eget, kanske därför att man inte är nöjd med sitt eget liv, och inte har kraft, mod, lust, tid, ork att förändra det. Det är ju egentligen djupt tragiskt.
En bok man läser (film, konst, teater, musik whatever) ska ju berika ens eget liv, och inte vara en flykt från det.
Jag påstår inte att jag lever så där i min egen mediekonsumtion, men jag strävar efter det i alla fall. Att inte fly via boken – utan att integrera dess innehåll i mitt eget liv.
Ursäkta för denna filosofiska förnumstighet.
Tänkte inte så mycket på om du skulle hålla med eller inte. Citatet är bra! Så är det ju..
Det är svårt tycker jag att prata om vad som berikar, vad som är flykt. Tänker t ex på konsumtion (alltså av prylar, inte upplevelser) som ibland lyfts fram som ett substitut för ngt annat, för att fylla en tomhet etc. Men kanske ibland så är det bara just konsumtion... Samma med resor - det kan vara en flykt bort från något.. eller ett sätt att få syn på något nytt i vardagen eller...
Eskapism kan ändå vara rätt trevligt..
Hermia: Äsch, nu fick jag det att verka som att man måste hålla med mig. Så menade jag inte – jag tog bara tillfället i akt att utveckla mina egna tankar kring citatet. Var och en som finner det givande lägger så klart in det som är viktigt för henne i det – och det är ju egentligen det bästa!
Just jag tänker att eskapism kan vara trevligt för stunden, men att det inte är en hållbar livsstil. Om man bara använder kulturupplevelser för att fly bort från det liv man har, så borde man kanske förändra det liv man har i stället...?
min första tanke var; bob hanssom har tydligen aldrig levt mitt liv. men ja, jag tycker böcker hjälper oss att få ut mer av våra storslagna liv och vice versa. och ett visst mått av eskapism har väl aldrig skadat någon.
Hm. Detta om huruvida kulturkonsumtionen (i våra fall böcker och film) är eskapism eller ngt till det egna livet berikande, förhöjande, det är ett ämne jag & min kära pratat om otaliga gånger. För egen del vet jag bestämt att båda delarna spelar in, och är lika viktiga. Bara lite olika i olika tider, beroende på hur jag själv mår. Jag tvekar inte inför att säga, att när tillvaron ter sig bra, ja då är min kulturella input till 100% ren berikning. Och lika säkert är att i sämre tider, den till stor del blir till ren eskapism. Men jag ser inget negativt i detta, snarare att böckerna jag läser och filmerna jag ser är mina trygghetszoner, luftventiler om man så vill. Att användas olika i förhållande till hur ens eget liv gestaltar sig här & nu.
ellen: Om huruvida du och Bob Hansson har levt identiska liv kan ju inte jag uttala mig om ;-)
Men hans tes i den här boken är rätt buddhistisk (den handlar om att han åker till Indien för att hitta sig själv), och jag tycker att det är en väldigt väldigt bra bok. Den handlar om det mest existentiella slaget av eskapism och dess nackdelar – dvs att man ständigt vill vara någon annanstans, tränger undan tankar på sånt man borde ta tag i, att man inte tycker om sig själv eller det liv man lever, och att andra därför är oförmögna att tycka om en själv. Att lära sig mer om andra och att få ut mer av sitt eget liv kan i kanske lite striktare bemärkelse egentligen inte kallas för eskapism, utan kanske snarare ett berikande. Det går ju att lära sig mycket och uppleva mycket genom böcker också.
Jenny: Intressant att du också funderat över detta. Jag tycker att det är viktigt att på ett mer generellt plan fundera över om det är meningen att vi ska ägna våra liv åt att konsumera upplevelser (genom böcker, film, musik etc) i stället för att leva våra egna liv. Jag tror inte på att det är farligt att läsa, men att det är farligt att inte ha utrymme för eftertanke, utan ständigt hoppa från den ena förströelsen till den andra (och bli stressad av allt man missar...). Jag säger inte att jag lever som jag lär, men jag skulle vilja leva mitt eget liv lite mer. I det ingår så klart att läsa böcker.
Summa summarum så ser jag faktiskt något negativt i att läsa böcker i stället för att leva sitt liv. Men något positivt i bokläsning som en del av sitt liv. Det är lite upp till var och en att komma fram till om ens egen bokläsning består av det ena eller det andra slaget. Samt om man själv tycker det är ett problem att man flyr från sin egen tillvaro, givetvis. ;-)
Skicka en kommentar