Tack för ett gott läsår!

Det går att summera sitt bokår på en massa sätt. Jag har inte riktigt hunnit klicka runt och se hur alla gör i år, men jag anar att om det inte redan börjat kommer vi att få se beräkningar av antal lästa Nobelpristagare, uppdelningar i antal manliga och kvinnliga författare (de kvinnliga vinner alltid), och antal lästa böcker fördelade på ursprungsspråk. En del kommer att ha gjort snygga exceldiagram, och andra kommer rabbla siffror och procentsatser så att man blir förvånad över att de inte extraknäcker som revisorer i stället för att drömma om den där fasta bibliotekarietjänsten.

I min summering kan jag konstatera att jag har läst betydligt fler böcker än i fjol, en bok av Roald Dahl och tre och en halv av Margaret Atwood. Dessutom har jag läst om Min morbror trollkarlen av C. S. Lewis och fortfarande inte läst ut Anna Karenina (men kommit längre än något annat år). Det känns som ett ganska bra år.

Följande bokbloggare har varit mer eller mindre direkta orsaker till att jag valt att läsa en stor andel av böckerna, och jag vill gärna tacka er för det. Hur många böcker jag köpt på mig och ännu inte läst på grund av bokbloggosfären tänker jag inte tala om. Inte! 

Martina hos Ett hem utan böcker. Tack vare hennes utmaning om Skrivande svenskor 1900-1950 fick jag äntligen läst Elin Wägner! Det är årets största WOW! för min del. Jag har läst Pennskaftet och Åsa-Hanna, som var de två böckerna Martina föreslog, och sedan även Norrtullsligan. Det kommer bli mer Wägner, men urvalet på mitt bibliotek är faktiskt under all kritik, så jag har en tillfällig paus i den läsningen.

Ingrid fick mig att ta med mig Thomas Bernards Undergångaren hem från biblioteket. Aldrig har jag läst en bok som haft så få stycken eller kapitelindelningar. Bra var den, även om det var svårt att veta var man skulle hämta andan, och att jag troligen läste allting två gånger, eftersom jag ständigt tappade bort var jag var när jag lade ifrån mig boken. Jag har inte skrivit om den, men det har Ingrid gjort.

Snowflake är möjligen årets största boktipsare. Jag har inspirerad av hennes entusiasm läst mig igenom  Sherman Alexis Mitt liv som halvblodsindian, Flickan från ovan (av Alice Sebold) och den grafiska romanen Persepolis av Marjane Satrapi (det är dock tveksamt om det var en bok). En omläsning av Ripley-böckerna av Patricia Highsmith är också inspirerad av Snowflake, liksom Någon i din säng av Andreas Roman (trots personlig avrådan). Jag kommer nog skriva något om någon av de böckerna så småningom. Kanske. Dessutom var läsningen av Ulla Isakssons De två saliga en senkommen svans till Ulla Isaksson-utmaningen.

Petter har visserligen inte läst Lars Gustafssons bok Blom och den andra magentan, men det borde han göra, eftersom Gustafsson hör till hans husgudar. Att Evelyn Waughs bok Press-stopp finns med på en av de 100-listor som en gång i tiden cirkulerade hos Petter är också en anledning till att det blev just den Waugh som jag gav mig på att läsa (därför att jag är lite rädd för att jag inte kommer att gilla Brideshead Revisited för att jag har för höga förväntningar på den).

Moa hos Textappeal fick mig att leta reda på och läsa novellsamlingen Leva i synd av Margaret Atwood. Det var jag mycket glad för!

Och om nu ändå Atwood är på tapeten, så har Bokmanias mytutmaning fått mig att läsa både Klas Östergren Orkanpartyt och Atwoods Penelopiaden. Jag håller det sannerligen inte för osannolikt att jag läser fler av de böcker som hör till Mytserien.

Paperback lovers härliga haussning av Malin Persson Giolito fick mig att läsa Dubbla slag. Jag hade svårt att lägga ifrån mig den, men önskar att den hade varit lite mer fokuserad på en historia.

JennyB på Kulturdelen fick mig att ta mig an Stjärneborg av Alexandrea Coelho Ahndoril – en bok jag länge funderat på att läsa.

Lyran fick mig att läsa Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick och skrev också så intressant om De två saliga av Ulla Isaksson, vilket fick mig att härda ut, fast boken var rätt tråkig på sina ställen.

L på Tassande en liten kaffekopp fick mig att ge mig på Kärlekens historia av Nicole Krauss. Jag blev ju tyvärr inte så imponerad, och jag är nog den som är mest besviken över det.

Spectatia fick mig genom en kommentar om lastbilar att börja läsa Erlend Loe. Tre Loe-böcker har slunkit ner under året, och sanna mina ord – han kommer förlänga mitt liv! Kurt i Kurtby är den enda av böckerna jag skrivit ordentligt om (jag har dessutom läst Volvo Lastvagnar och Gör vad du vill).

Bokbabbel fick mig att ta tag i dystopin Du sköna nya värld av Aldous Huxley. Och jag har ett mycket intressant opublicerat inlägg av den boken som jag borde skriva klart. Vänta bara!

Helena på Fiktiviteter fick mig att tänka att Mordets praktik av Kerstin Ekman var lite lagom pausläsning (jag tvekar ofta inför Ekman, jag tycker hon skriver så enormt bra, men det innebär oftast lite för krävande läsning mitt bland allt hårt arbete som jag måste tillbringa alldeles för mycket tid med).

Generella tendenser i hela bokbloggsvärlden har fått mig att läsa Boktjuven av Markus Zusak, Drottningen vänder blad av Alan Bennett, The little stranger av Sarah Waters, Never let me go av Kazuo Ishiguro och Människor helt utan betydelse av Johan Kling.

Övriga böcker inbillar jag mig att jag självständigt och opåverkat har valt. Så väljer vi väl alla de flesta böcker vi läser, eller hur?