Happy endings

Det är lätt att så här vid årets slut fundera över allt man inte hann. Jag började till exempel en god jul-runda till några medbloggare som jag gärna ville önska trevliga helgdagar, men hann inte varvet runt innan knäcken kokade över och vår internetuppkoppling kopplades ner. Det ledde till några trevliga läsfyllda juldagar, så inget ont som inte har något mycket gott med sig. Nu inför nyåret kommer jag inte heller hinna titta in hos alla jag vill, så jag hoppas ni kommer hit och tar emot en riktigt varm önskan om ett gott nytt år med till era bloggrum eller vardagsrum!

Det är också mycket annat jag inte hann. Listan på böcker jag hoppades hinna läsa under 2010 är så här vid årets slut längre än de jag faktiskt läste. Den upplevelsen är jag nog inte ensam om. Men mest är jag tacksam över att det fortfarande finns läsning som lockar (det vore en bedrövligt tråkig värld om jag redan hade läst alla de bästa böckerna).

Men jag har haft ett par lugna månader på läsfronten. Sedan jag spräckte mitt läsrekord från 2009 så försvann långsamt läshetsen. Jag har kostat på mig att läsa lite krokigt, läsa halva böcker, långsamt läsa om sista Harry Potter-boken, och okynnesläsa en del ganska dåliga kioskvältare. Det har varit skönt – en slags bonusläsning med en särskild slags lättjefull känsla som jag önskar att jag kan ta med mig in i 2011. Men samtidigt är det så med mig att jag i denna planlösa och ganska njutningsfulla läsning också tappar lusten att ge mig i kast med analyser av böckerna. Det har inte minst märkts på bloggen det sista, då jag skrivit mycket lite om böcker som jag hunnit läsa.

Så om jag ska våga mig på en önskan och en förhoppning inför 2011 så är det att kombinera lustläsning med lite tillskärpt blogginspiration. Och att jag får läst ut Anna Karenina så klart.

Ja, och så minst 27 timmar per dygn.