Jag sa ju att det är söndag.
Bara vaktmästaren är här i dag, för hon måste mata kaninerna och fåglarna.
Lilla Anna i Lilla Anna och lilla Långa Farbrorn av Inger & Lasse Sandberg
Det intressantaste med alltihop är att den här meningen inte har ett enda dugg med historien att göra. Den kunde lika gärna strykas. Den är en parentes, ett bihang, ett onödigt apropå.
Eller kanske pricken över i.
6 kommentarer:
P-R-E-C-I-S så ska det vara i de bästa av barnboksvärldar!
L: Japp! Gärna bland vuxenböckerna också!
Åh, det är så skönt.
Snowflake: Visst är det :-)
Egentligen går det emot en del av mina principer att ens nämna en sån här förekomst, för jag tycker liksom om att det händer helt obemärkt. Men å andra sidan är jag inte särskilt principfast, och jag blev också väldigt glad vid den här upptäckten.
Åh, vad fint!
Och lite extra fint att det är en så pass "gammal" bok som Lilla Anna & Långa Farbrorn också, när den skrevs så var det ju ännu mer ovanligt med något genusperspektiv alls i barnboksvärlden.
Bokstävlarna: Nja. Det där med gammal bok får de faktiskt inte pluspoäng för. Jag trodde också det först, men när jag kollade utgivningsåret var det – 2008!! Lilla Anna is still going strong, om man säger så. (Eller inte. Resten av boken är inte så där himla inspirerad, faktiskt.)
Men jag såg ett trevligt avsnitt ur Fem myror är fler än fyra elefanter igår, där Eva var läkaren och Brasse sjuksyster. Där blev många pluspoäng! :-D
Skicka en kommentar