söndag 24 januari 2010

Trisslottsvarning!

Man vet aldrig när det händer. Det kan inträffa när som helst, en trist eftermiddag i november, eller en solig januarisöndag. Helt plötsligt ser man det: ett litet pronomen som det är rysligt lätt att läsa fel på, men som sprider en pirrande glädje.

Jag sa ju att det är söndag. 
Bara vaktmästaren är här i dag, för hon måste mata kaninerna och fåglarna. 

Lilla Anna i Lilla Anna och lilla Långa Farbrorn av Inger & Lasse Sandberg

Det intressantaste med alltihop är att den här meningen inte har ett enda dugg med historien att göra. Den kunde lika gärna strykas. Den är en parentes, ett bihang, ett onödigt apropå.

Eller kanske pricken över i.

6 kommentarer:

L. sa...

P-R-E-C-I-S så ska det vara i de bästa av barnboksvärldar!

Vixxtoria sa...

L: Japp! Gärna bland vuxenböckerna också!

snowflake sa...

Åh, det är så skönt.

Vixxtoria sa...

Snowflake: Visst är det :-)

Egentligen går det emot en del av mina principer att ens nämna en sån här förekomst, för jag tycker liksom om att det händer helt obemärkt. Men å andra sidan är jag inte särskilt principfast, och jag blev också väldigt glad vid den här upptäckten.

Anonym sa...

Åh, vad fint!
Och lite extra fint att det är en så pass "gammal" bok som Lilla Anna & Långa Farbrorn också, när den skrevs så var det ju ännu mer ovanligt med något genusperspektiv alls i barnboksvärlden.

Vixxtoria sa...

Bokstävlarna: Nja. Det där med gammal bok får de faktiskt inte pluspoäng för. Jag trodde också det först, men när jag kollade utgivningsåret var det – 2008!! Lilla Anna is still going strong, om man säger så. (Eller inte. Resten av boken är inte så där himla inspirerad, faktiskt.)

Men jag såg ett trevligt avsnitt ur Fem myror är fler än fyra elefanter igår, där Eva var läkaren och Brasse sjuksyster. Där blev många pluspoäng! :-D