Och jag föreställer mig genast att det på biblioteket finns en massa andra böcker där man på bakre pärmen kan hitta ditplitade skriftliga omdömen som Bortglömd spansk Nobelpristagare, Svårläst bulgarisk poet, Dålig amerikansk kioskvältare, Typisk svensk dussindeckare och Överskattad japansk generationsroman.
Uppdaterad 100123 med bildbevis:
16 kommentarer:
hahahaha!! JA! Jag ser en härlig sysselsättning framför mig på sportlovet.:-) Här skall bedömas! Mitt bibliotek, jag bestämmer!
Bokomaten: Du ska förstås begära övertidsersättning för det också! (Och jag antar att varje omdöme kräver läsning av boken. I alla fall om man vill.)
Självfallet! Utom möjligtvis de uppenbara som man lätt kan avfärda bak i böckerna som "pekoral", "tantsnusk" eller "klassiker". Mer ersättning åt folket dock. Känner att jag har hela sommaren uppbokad nu. Får ta och skriva in et i verksamhetsplanen så att det verkligen måste göras.:-)
En bibliotekarie skriver inte i böcker, inte ens med blyerts, det gör däremot låntagare.
Den luttrade bibliotekarien: Må så vara. Men det här ser ut som en bibliotekariehandstil, för ingen vanlig låntagare med sådan handstil skulle få för sig att skriva i böcker.
(Jag måste se om jag inte kan ordna bildbevis, men det låter sig inte göras nu ikväll.)
Äh, jag vet massor med biblitoeksböcker som är nerklottrade med kommentarer från äldre bibliotekarier.. Att de sedan inte skrivit uppsatser i dem utan anteckningar som är tänkta skall hjälpa placering, låntagaren att hitta rätt eller liknande är ju en sak.
På ett bibliotek jag jobbade en gång för länge sedan hade vi problem med en låntagare som skrev "läst" med bläckpenna i varje bok han läste... Suck.
Lotta: Men det var ju lite snålt! Han kunde väl i alla fall gett böckerna något slags betyg så man visste om de var värda att läsas. När han ändå höll på, menar jag.
Bokomaten: Olika tradition och kultur, kanske? Jag har i alla fall ordnat bildbevis på pikturen nu, och lovar återkomma med den!
Jag tror säkert det är olika beroende på var man arbetat. Tror vissa bibliotek har sett böckerna som arbetsmaterial.;) Fast det vore förfärligt roligt om man började skriva "läst" i varje bok.;9 Problemet uppstår ju om det finns mer än ett ex av en titel.. då kan man ju råka komma hem med en oklottrad version av en bok man redan läst, om problemet nu är att man har dåligt minne vill säga. Fast då kanske det inte gör något att man läser om boken å andra sida. Kommer man inte ihåg boken kan man ju lika gärna läsa den igen.;)
Posten är nu uppdaterad med bildbevis :-D
(Jag tror ni ändå måste instämma att det inte är någon läsare under medelåldern som varit framme och klottrat här!)
Jag vidhåller att det inte är en bibliotekarie som klottrat i boken, snarare en gammal fransklärare. Bibliotekarien skulle ha skrivit en eventuell kommentar i rutnätet på vänster sida, där är det liksom tillåtet att skriva "bibliotekstekniska" anteckningar förutom när man använde det till datumstämpling. Av utseendet att döma verkar inte boken vara urgammal (70- eller 80-tal?)så bibliotekarier med knut i nacken var nog redan utdöda när den här boken gavs ut. Och varför just en kvinnlig bibliotekarie?
Vissa låntagare skriver små symboler, initialer eller andra märken i böcker för att markera att de har läst just den boken.
Boken gavs ut på originalspråk 1925, första svenska översättning 1932, och just den utgåva som visas här är tryckt 1962. Det är svårt att veta exakt när den köptes in till biblioteket, men den första utlåningsstämpeln antyder hösten 1970.
Den kvinnliga bibliotekarien med knut och glasögon återfinns förvisso sällan i sinnevärlden, och det var just därför jag tyckte detta meddelande från henne var särskilt anmärkningsvärt. Användningen av denna stereotypt mytologiska bild var dock endast en del av skämtet – byt gärna ut skriftställaren mot en fransklärarinna. Den som övade mig i franska verb hade sannerligen en skrivstil inte olik den här (nja, något yvigare var den nog), grå knut i nacken, två par tjocka glasögon, stödstrumpor och gäll röst. Och trots att jag mött otaliga exempel på fransklärare av annan karaktär och utseende senare i livet är jag förstås övertygad om alla fransklärare egentligen ska se ut på det sättet.
Det jag tyckte var roligast med den här kommentaren var dock egentligen inte vem som skrivit den, utan själva det tautologiska i att beskriva något som både "berömt" och "klassiker". Och dessutom förstås det mest skrattretande i att något som _är_ berömt måste beskrivas som sådant. Allt det här roar mig lika mycket även om det är en biblioteksläsare som gjort noteringen.
Bibliotekarier skriver annars sällan nåt mer spännande än "Trasig vid utlån" eller "del 3 i serie" i böckerna.
"Läst" har jag inte träffat på, trots ett hyfsat flitigt hanterande av biblioteksböcker. Men läsare som (med penna i handen) börjar argumentera mot författaren eller stryka över "olämpliga" ord finns ju - tur att bloggarna finns nuförtiden! :D
Jonah: Ja, sådana läsare som rättar författaren (och inte bara tryckfel, utan ordval, satsbyggnad eller rentav faktauppgifter) är ett gissel. Jag har mycket riktigt under en längre tid funderat på ett blogginlägg om saken :-D
(Jag har även läst biblioteksböcker där folk utvecklar författarens resonemang i ändlösa, svårlästa kommentarer i marginalen. Det tycker jag - oavsett hur intressant innehållet i kommentaren är - är ett betydligt mer störande inslag, än noteringar om "läst" och liknande.)
Om Korrekturteckens Plats och Användande i Redan Satta, Tryckta, Bundna, Distribuerade, Katalogiserade och Utlånade Manuskript, jämte Några Iakttagelser kring Låntagares Reaktioner i Samband med Detta?
Ser fram emot det inlägget!
Och den här gången ska jag stava rätt till mitt eget namn också...
Johan: Jag tänkte väl att det var du som gömde dig bakom signaturen Jonah ;-)
Fortsätt du att se fram emot inlägget. Jag får se om jag stjäl ditt rubrikförslag (naturligtvis något korrigerat, då).
Skicka en kommentar