Barn ska ju inte äta för mycket godis. Och det är visst inte bra om de har för många leksaker heller – särskilt inte sådana av plast. Jag är inte helt säker på vad som inträffar om ett barn har många plastleksaker, men jag antar att fenomenet är något slags guilty by association: många plastleksaker innebär att föräldrarna har köpt många Happy Meal till barnet. Ergo: plastleksaker = sockerberoende.
Vad jag vill komma fram till är att en medveten förälder ger sina barn frukt i stället för godis.
Och köper böcker i stället för leksaker.
Till barnens födelsedagar kan man ju möjligen festa till det lite. Och köpa en bokhylla till exempel.
2 kommentarer:
Vilken underfundig liten minikrönika (eller vad du själv skulle kalla det)! Den fick mig att dra på smilbanden!
Och poängen är bra; plastleksaker går bra mycket fortare och lättare sönder än vad böcker gör (och då blir de ju obrukbara, helt plötsligt)! Barn och böcker bör absolut göra varandra bekantskap tidigt!
Annissa: Tack för kommentaren. Ordet "minikrönika" har jag inte tänkt på, men det kunde man kanske använda. Syftet med minikrönikan är ju att man ska skratta lite grann, men jag hade lite allvarligare tankar bakom.
Jag tänkte också på just böcker som nyttigare, dvs att de stimulerar till utveckling mer än plastleksaker. Men jag ironiserar lite, faktiskt. Jag tror det har ganska liten betydelse om barnen leker med plastleksaker eller träleksaker i verkligheten. Däremot vet jag att mycket läsning påverkar språkutveckling och framför allt ordförråd, och det kan man ju tycka är positivt. Om man är lagd åt det hållet. :-)
(För övrigt har jag räknat ut att min dotters genomsnittliga antal böcker består i tre per månad eller så. Det är ganska mycket böcker också. Hon har inte jämförelsevis lika många plastleksaker...)
Skicka en kommentar