Spectatia: Jag äger tyvärr inte något exemplar av Sult, men jag funderade lite på att använda En Folkefiende i stället för Moment 22 på den sista bilden :-)
Agneta: Om du kollar noga på chipspåsen, så märker du att den är öppnad. Enda anledningen till att den är öppnad och inte uppäten är att de här chipsen var något av det äckligaste jag smakat! Jag äter hellre dubbelt så mycket av den fetare varianten!
Snowflake: Det var en intressant iakttagelse, faktiskt. Men det är kanske ingen tillfällighet, utan en omedveten konsekvens av att jag tillbringat viss tid den här veckan med att fundera över varför jag valt att läsa en del av de manliga författare jag läst.
För övrigt gillade jag ingen av de här två böckerna. Jag tyckte båda var riktigt dåliga, även om det fanns några poänger här och där.
Åh tack Vixxtoria för din sista kommentar här, Tärningsspelaren är verkligen en bok jag kunde ha varit utan. Jag undrar om jag kommer att upptäcka att jag tycker likdant om och när jag läser Moment 22.
Paper: Catch22 är ungefär dum på samma sätt som Tärningsspelaren. I min bekantskapskrets är det ungefär samma personer som älskar båda böckerna, och inte måttligt heller. Även om det är intressant att få hela bakgrunden till det berömda Moment 22-fenomenet, och att man kan misstänka att den galghumor som präglar skildringen av Youssarians liv som flygare under andra världskriget döljer mer dödsångest än den trots allt visar, så kan jag inte skratta åt det här. Men det är ju roligt att det finns någon som kan det.
Ja jag kan ärligt säga att jag aldrig varit nyfiken på Moment 22 som litterär upplevelse. Mest vill man veta upprinnelsen till fenomemet som du säger, och det kan jag ju läsa om på Wikipedia lika gärna!
Tärningsspelaren har jag skytt som pesten, sen jag läste baksidestexten för 20-25 år sen om att "gå ner och våldta Arlene" (kan vara fel namn, försöker förtränga). Våldtäkt som underhållning får jag ont i magen av.
Moment 22 tyckte jag om, hade en hel Heller-period i 18-20-årsåldern. Kan jag ha varit påverkad av tidsandan? Mycket troligt. Och av dåvarnade maken? Också troligt. För ett par tre år sen läste äldste sonen den, och sen dess använde han uttrycket moment 22 så ofta att jag var tvungen att leta rätt på just den passagen och läsa om. Då tyckte jag fortfarande att det var rätt bra.
Om du ids utveckla lite lite om liketerna mellan böckerna så finns det åtminstone en intresserad läsare.
Tärningsspelaren har alltid verkat för pubertal för min smak, så den kommer jag nog aldrig att slösa tid på. Moment 22 läste jag för några år sedan, och det är jag nöjd med i efterhand. Även om jag störde mig på en del saker, främst kvinnosynen, så kändes det som en bra och rätt så underhållande beskrivning av en overkligt hård situation. Den gick ju ganska snabbt att läsa, och det var också bra.
Paperback: Man kan bläddra fram till rätt sida i boken i en bokhandel också, om man inte vill nöja sig med wikipedia.
Snowflake: Det där med att "våldta" tror jag man ska ta med några stora skedar salt. Som jag minns det använder Rhinehart en sådan terminologi hela tiden för helt frivilliga samlag, typ.
Det där med att läsa en bok på grund av påverkan från en partner känner man ju igen. Jag tror absolut att jag själv kunde gillat Moment 22 riktigt skarpt om jag läst den i ett annat skede av livet (och kanske för att någon pojkvän haft den som favoritbok...?). Därmed är förstås inte sagt att du egentligen inte tycker att den är bra :-D
Och så ber du så fint också... Jag ska se vad jag kan göra vad gäller jämförlser, och ber att få återkomma. Just nu känner jag mig inte helt inspirerad att utveckla jämförelsen Heller och Rheinhart, men sånt kan ändra sig snabbt ;-)
Jenny B: Jag tycker i och för sig båda böckerna är rätt pubertala. Det är något med humorn... Kanske även besvikelse för att det är böcker som jag skulle kunnat tyckt om, men inte gillade något vidare... Men okej. Jag håller med om att Heller är en del bättre än Rhinehart...
12 kommentarer:
Ja just det, man kanske borde gå och äta frukost. Just nu är det Knut Hamsuns roman från 1890 som är mest närvarande i mitt medvetande, känner jag.
Spectatia: Jag äger tyvärr inte något exemplar av Sult, men jag funderade lite på att använda En Folkefiende i stället för Moment 22 på den sista bilden :-)
Åh less fat!Det är min favoritdiet./Agneta
Agneta: Om du kollar noga på chipspåsen, så märker du att den är öppnad. Enda anledningen till att den är öppnad och inte uppäten är att de här chipsen var något av det äckligaste jag smakat! Jag äter hellre dubbelt så mycket av den fetare varianten!
Noterar att du kär med en oerhört maskulin diet idag.
Snowflake: Det var en intressant iakttagelse, faktiskt. Men det är kanske ingen tillfällighet, utan en omedveten konsekvens av att jag tillbringat viss tid den här veckan med att fundera över varför jag valt att läsa en del av de manliga författare jag läst.
För övrigt gillade jag ingen av de här två böckerna. Jag tyckte båda var riktigt dåliga, även om det fanns några poänger här och där.
Åh tack Vixxtoria för din sista kommentar här, Tärningsspelaren är verkligen en bok jag kunde ha varit utan. Jag undrar om jag kommer att upptäcka att jag tycker likdant om och när jag läser Moment 22.
Paper: Catch22 är ungefär dum på samma sätt som Tärningsspelaren. I min bekantskapskrets är det ungefär samma personer som älskar båda böckerna, och inte måttligt heller. Även om det är intressant att få hela bakgrunden till det berömda Moment 22-fenomenet, och att man kan misstänka att den galghumor som präglar skildringen av Youssarians liv som flygare under andra världskriget döljer mer dödsångest än den trots allt visar, så kan jag inte skratta åt det här. Men det är ju roligt att det finns någon som kan det.
Ja jag kan ärligt säga att jag aldrig varit nyfiken på Moment 22 som litterär upplevelse. Mest vill man veta upprinnelsen till fenomemet som du säger, och det kan jag ju läsa om på Wikipedia lika gärna!
Tärningsspelaren har jag skytt som pesten, sen jag läste baksidestexten för 20-25 år sen om att "gå ner och våldta Arlene" (kan vara fel namn, försöker förtränga). Våldtäkt som underhållning får jag ont i magen av.
Moment 22 tyckte jag om, hade en hel Heller-period i 18-20-årsåldern. Kan jag ha varit påverkad av tidsandan? Mycket troligt. Och av dåvarnade maken? Också troligt.
För ett par tre år sen läste äldste sonen den, och sen dess använde han uttrycket moment 22 så ofta att jag var tvungen att leta rätt på just den passagen och läsa om. Då tyckte jag fortfarande att det var rätt bra.
Om du ids utveckla lite lite om liketerna mellan böckerna så finns det åtminstone en intresserad läsare.
Tärningsspelaren har alltid verkat för pubertal för min smak, så den kommer jag nog aldrig att slösa tid på. Moment 22 läste jag för några år sedan, och det är jag nöjd med i efterhand. Även om jag störde mig på en del saker, främst kvinnosynen, så kändes det som en bra och rätt så underhållande beskrivning av en overkligt hård situation. Den gick ju ganska snabbt att läsa, och det var också bra.
Paperback: Man kan bläddra fram till rätt sida i boken i en bokhandel också, om man inte vill nöja sig med wikipedia.
Snowflake: Det där med att "våldta" tror jag man ska ta med några stora skedar salt. Som jag minns det använder Rhinehart en sådan terminologi hela tiden för helt frivilliga samlag, typ.
Det där med att läsa en bok på grund av påverkan från en partner känner man ju igen. Jag tror absolut att jag själv kunde gillat Moment 22 riktigt skarpt om jag läst den i ett annat skede av livet (och kanske för att någon pojkvän haft den som favoritbok...?). Därmed är förstås inte sagt att du egentligen inte tycker att den är bra :-D
Och så ber du så fint också... Jag ska se vad jag kan göra vad gäller jämförlser, och ber att få återkomma. Just nu känner jag mig inte helt inspirerad att utveckla jämförelsen Heller och Rheinhart, men sånt kan ändra sig snabbt ;-)
Jenny B: Jag tycker i och för sig båda böckerna är rätt pubertala. Det är något med humorn... Kanske även besvikelse för att det är böcker som jag skulle kunnat tyckt om, men inte gillade något vidare... Men okej. Jag håller med om att Heller är en del bättre än Rhinehart...
Skicka en kommentar