onsdag 27 januari 2010

Nu när jag blivit stor...

I morgon ska jag ha föreläsning. Ja, alltså det är jag som ska ha föreläsningen. Jag kan inte släntra in så där en kvart försent, sätta mig på bakersta raden, och ställa frågor om litteraturen som jag inte läst.

Jag tyckte jag hade mycket att göra på den tiden, men numera blir jag nostalgisk när jag minns min glidartillvaro som student. Lata mornar med tidningen. Eftermiddagar med radio och datorspel. Kvällsföreläsningar, som avrundades med en öl. Långa nattliga timmar när jag läste precis vad jag vill. Och så här och där en hektisk tentavecka, då jag försökte kompensera den där uteblivna läsningen alla andra dagar. Men det var sällan jag hade läst all litteratur som jag tenterade.

Som jag ser det är den stora skillnaden mellan att vara föreläsare och student att jag nu måste läsa litteraturen. Och det är något som jag verkligen avskyr. Det är paradoxalt det där, för jag tycker ju bevisligen om att läsa. Och jag har väldigt sällan undervisat om något jag inte varit intressad av (det är en ynnest som universitetslärare har). Efter mycket grubblande har jag kommit fram till att det måste vara kombinationen av att vara tvungen att läsa, och av att läsa någonting som jag redan kan som gör det så tråkigt.

Och så skjuter jag upp det hela. För att jag vet att det är trist. Och för att jag vet att det tar en massa tid.  Varenda termin tar det en massa tid, även om jag har läst hela litteraturen sju eller åtta gånger förut. Eller om jag har läst litteraturen så många gånger så är det i regel dags att byta litteratur, för då är den föråldrad. Då är jag tvungen att plöja en massa artiklar och skumma en massa läroböcker, för att sen välja inte den som är bäst, utan den bok som är lättast eller billigast för studenterna att få tag i. Och ni förstår? Det innebär att jag kanske måste läsa sju böcker som handlar om samma sak. Ungefär lika underhållande som att borsta tänderna varenda dag i en hel vecka! (Det var ett skämt. Jag dör av leda två gånger av dagen, men jag borstar tänderna – lovar!)

Det enda som möjligen är tråkigare än påbjuden läsning inför en föreläsning är tentarättningen. Jag kan ju försöka glädjas åt att den i alla fall ligger mer än två månader fram i tiden.

8 kommentarer:

snowflake sa...

Lättast eller billigast att få tag i? Är det det viktigaste kriteriet? Jag baxnar.
Men varför skulle inte budgeten bestämma hos er lika väl som hos oss och överallt annars...'



Kan man säga "jag baxnar" eller måste man säga "man baxnar"?

Vixxtoria sa...

Snowflake: När jag ska bestämma kurslitteratur så handlar det ibland om böcker som kostar så där 1300 kronor stycket. Det är inte ett dugg ovanligt inom mitt fält. Men boken får vara väldigt bra om den ska slå en annan bok som kanske kostar 300. Eller litteratur som kanske finns publicerat på nätet... Då brukar man sätta upp 1300-kronorsboken som referenslitteratur.

Det finns dock en fördel för mig när jag letar ny litteratur, och det är att man helt enkelt kan mejla förlagen och säga att man planerar ny kurslitteratur för kursen X, och skulle man kunna få böckerna A, B, C, D, E och F till påseende? Och vips har man böcker för 5-6000 kronor i sitt postfack. To keep. Det kostar alltså väldigt sällan något för mig (eller för universitetet), men det brukar i längden bli väldigt besvärligt när studenterna inte läst samma litteratur som man undervisar på.

Hm. Vet inte om man kan säga "jag baxnar". Det borde väl gå?

snowflake sa...

Det förstås, det kan ju inte vara lätt för studenterna att hosta upp 1300 för så många böcker. Hm.
UB?

Snöfrid sa...

Snälla gulliga, 1300 kr?! Du ger mig mardrömmar!
Jag är just på jakt efter en bok för min svenskakurs... självklart är den slut på bokia och adlibris, bokus/akademibokhandeln har den inte. Känns lite panikartat då det är kursens "huvudbok".

Vixxtoria sa...

Snow: UB köper sällan in hela klassuppsättningar. Särskilt inte om böckerna kostar 1300. Men om man av en eller annan anledning måste ha en bok som kostar 1300, så är det ju vad man säger till studenterna: "Den finns på UB." (Och i bästa fall är det inte ett magasinerat referens-ex som man inte ens får låna hem.)

Snöfrid: På den kurs jag undervisar nu har vi bara nätbaserat open source-material. Kostar endast utskriftskostnaden för den student som inte vill läsa på skärmen :-D

Vixxtoria sa...

... Äsch, jag blev inte riktigt klar innan jag skickade iväg.

I just det här fallet var det så att det fanns ett par tryckta och dyra kursböcker att välja på, men också en bok som var publicerad i sin helhet på nätet. Det var kanske inte den allra, allra bästa av de tre böckerna, men det som eventuellt är bättre med de andra böckerna kan ju jag som föreläsare ta upp, referera till böckerna, och så kan intresserade studenter leta reda på boken (efter 12 år som universitetslärare vet jag att det ALDRIG händer). När man väljer kurslitteratur är det framför allt den vetenskapliga vederhäftigheten man måste beakta (så klart), och i andra hand det pedagogiska upplägget och hur lättläst boken är. Men när allt sånt där är ungefär lika, väger priset och tillgängligheten väldigt tungt.

bokstavlarna sa...

Vad jag önskar att universitetslärarna på BHS tänkte som du och prioriterade böcker som är lättast eller billigast för stundenterna at få tag i.
Vilken dröm! Och vilken otrolig hänsyn för studentekonomin från din sida!

Förra terminen var jag tvungen att beställa en bok från brittiska Amazon för att den varken fanns att köpa eller låna någonstans i Sverige. Eller jo, det fanns ett (ETT) referensexemplar på högskolebiblo i Borås (jag bor i Stockholm). Leveransen från Amazon tog för övrigt så lång tid att jag missade deadline för hemtentan.

Vixxtoria sa...

*skratt*
Kära Bokstävlarna, du får mig att skämmas! Det är alls icke ett altruistiskt studentperspektiv som i första hand får mig att välja på det här sättet. Men det är en vacker tanke att gömma sig bakom. Faktum är att jag tycker det är så himla tråkigt när studenterna inte läst litteraturen, inte kan delta i diskussioner, eventuellt inte skriva instuderingsfrågor, och misslyckas på tentan, så att jag måste konstruera omtentor, som jag sen måste rätta... Så jag tänker i första hand på mig själv när jag väljer litteratur :-D

Ska man resonera lite mer allvarligt så vinner ju alla på att välja en litteratur som är tillgänglig, och någorlunda överkomlig i pris, men innehållet och det vetenskapliga perspektivet är viktigast, tycker jag. Jag skrev ett förslag till kursplan strax före jul, och där föreslog jag två nyutkomna böcker som litteratur. De kommer i runda tal gå på 1600 kronor för studenterna om de inte minskar drastiskt i pris innan kursen eventuellt körs.

Det ironiska med det hela är att de flesta läroböcker är skrivna av forskare, som i bästa fall får några gratisex (och när jag säger några så talar vi om max 4-5 stycken). Sen tjänar förlagen de stora pengarna. Eller jag är lite ironisk. Supermycket pengar tjänar de nog inte på de flesta böcker, men den som skrivit boken får alltså i princip ingenting.