Nu när jag blivit stor...

I morgon ska jag ha föreläsning. Ja, alltså det är jag som ska ha föreläsningen. Jag kan inte släntra in så där en kvart försent, sätta mig på bakersta raden, och ställa frågor om litteraturen som jag inte läst.

Jag tyckte jag hade mycket att göra på den tiden, men numera blir jag nostalgisk när jag minns min glidartillvaro som student. Lata mornar med tidningen. Eftermiddagar med radio och datorspel. Kvällsföreläsningar, som avrundades med en öl. Långa nattliga timmar när jag läste precis vad jag vill. Och så här och där en hektisk tentavecka, då jag försökte kompensera den där uteblivna läsningen alla andra dagar. Men det var sällan jag hade läst all litteratur som jag tenterade.

Som jag ser det är den stora skillnaden mellan att vara föreläsare och student att jag nu måste läsa litteraturen. Och det är något som jag verkligen avskyr. Det är paradoxalt det där, för jag tycker ju bevisligen om att läsa. Och jag har väldigt sällan undervisat om något jag inte varit intressad av (det är en ynnest som universitetslärare har). Efter mycket grubblande har jag kommit fram till att det måste vara kombinationen av att vara tvungen att läsa, och av att läsa någonting som jag redan kan som gör det så tråkigt.

Och så skjuter jag upp det hela. För att jag vet att det är trist. Och för att jag vet att det tar en massa tid.  Varenda termin tar det en massa tid, även om jag har läst hela litteraturen sju eller åtta gånger förut. Eller om jag har läst litteraturen så många gånger så är det i regel dags att byta litteratur, för då är den föråldrad. Då är jag tvungen att plöja en massa artiklar och skumma en massa läroböcker, för att sen välja inte den som är bäst, utan den bok som är lättast eller billigast för studenterna att få tag i. Och ni förstår? Det innebär att jag kanske måste läsa sju böcker som handlar om samma sak. Ungefär lika underhållande som att borsta tänderna varenda dag i en hel vecka! (Det var ett skämt. Jag dör av leda två gånger av dagen, men jag borstar tänderna – lovar!)

Det enda som möjligen är tråkigare än påbjuden läsning inför en föreläsning är tentarättningen. Jag kan ju försöka glädjas åt att den i alla fall ligger mer än två månader fram i tiden.