onsdag 13 januari 2010

Med mikrofonen i ansiktet

Att blogga går ju kortfattat ut på att svara på frågor som folk i ens fysiska omgivning ständigt struntar i att ställa. Det är ett sätt att orera om det hjärtat är fullt av (det finns dessvärre otaliga exempel på att hjärnan inte alltid är med i bloggandet), och att få komma till punkt utan att bli avbruten.

Eftersom jag nu har en blogg, tänkte jag ta tillfället i akt att svara på några av de där frågorna om bloggning som ingen har undrat över. Ja, jag har alltså hittat på både frågor och svar, ety jag har många talanger.

Vilken förändring har bloggandet inneburit i ditt vardagliga liv?

Det här är ju en bokblogg. En väldigt påtaglig förändring har säkert alla mina medresenärer på eftermiddagens busstur lagt märke till. Jag antastar dem nämligen inte fullt så ofta med långrandiga, spontana analyser av den lektyr de är upptagna med; detta sparar jag i stället till bloggen, och jag är (tyvärr) ganska övertygad om att de är mycket, mycket tacksamma för det. Men jag hämnas å andra sidan genom att skriva elaka inlägg om dem och .

En annan konsekvens av bloggandet är att en massa dåliga skämt lämnat kafferummet.

Läser du många bloggar?

Ja. Fler än böcker jag läser på ett år i alla fall (och förra året läste jag 99 stycken. Böcker alltså.).

Vilken typ av bloggar gillar du?

Jag gillar ju bokbloggar så där i allmänhet, eftersom jag tycker om böcker, och är sympatiskt inställd till läsande människor. Men i synnerhet är jag förtjust i bloggar av alla de slag där bloggskribenten är kunnig på sitt område, kan tillföra något till mina kunskaper, och inte bara tycker så där lite generellt (= oftast negativt). Ett stringent språk, en personlig röst – och gärna humor gör att jag kommer tillbaka.

Att besöka en blogg är även lite som att kliva in i någons vardagsrum (visst är det fint formulerat, men tanken kommer från en diskussion i ett kommentarfält någonstans; den är inte min, men jag hittar inte vem som skrev det). Det är nog därför jag tycker det är svårare att fastna för de kollektivbloggar som finns, eftersom de känns mer som offentliga rum, om än trevligt inredda.

Hur är ett bra blogginlägg?

Antingen är det lagom långt, eller så är det intressant, och då får det nästan vara hur långt som helst. Riktigt bra inlägg består dock oftast inte av en avskrift av baksidestext på en riktigt bra bok.

Vad är syftet med ditt bloggande?

För mig är det ett sätt att å ena sidan tala om något som jag tycker mycket om: böcker och läsning, och å andra sidan att få utlopp för lusten att komponera ihop små texter av varierande slag. Jag har stort nöje av det, faktiskt. Oftast större nöje än läsarnas, misstänker jag. Bloggformatet passar mig: ett personligt uttryck i kombination med interaktivitet.

Vilka blogginlägg tycker du mest om att skriva? 

Bloggandet är en hobby, och för mig är det viktigt att det är roligt. Jag strävar verkligen efter att alla blogginlägg, oavsett inriktning, innehåll, ton och längd, ska uppstå ur min lust att uttrycka just det här på just det här sättet. Det är bland annat därför jag inte skriver om alla böcker jag läser, utan helst vill jag vänta tills jag hittar en ingång som gör att texten jag skriver är intressant i sig själv, och inte bara på grund av att boken var bra. Det lyckas ju inte alltid, men ibland känner jag mig ganska nöjd.

Annars roas jag av att sätta ihop många olika slags inlägg: Små bagateller om min nya sambo. Eller sågningar som får stormen Gudrun att verka som en västanfläkt. Eller nån slags fördjupning om något jag läst mycket om, eller tänkt mycket på.

Mest tycker jag om sådant som det blir mycket respons på, och som leder vidare till diskussion i mitt kommentarsfält eller hos andra.


(Så här inom parentes vill jag gärna rikta ett tack till Spectatia, som generöst och i alla väder har upplåtit sitt kommentarsfält för mina funderingar om vad bloggning är och inte är. Flera tankar i detta inlägg är sprungna ur sådana dialoger monologer.)

15 kommentarer:

Anonym sa...

"Riktigt bra inlägg består dock oftast inte av en avskrift av baksidestext på en riktigt bra bok."

Haha! Och; så sant!

Bokbabbel sa...

bra skrivet, igen!

Tror att det är Tinyfeist som brukar kalla bloggar vardagsrum

AnnCharlott sa...

Roligt och inspirerande skrivet.

Lilla O sa...

Du har definitivt många talanger! Skönt för alla medpassagerare och läsare att du skriver av dig ibland.

Vixxtoria sa...

Bokstävlarna: :-)

Bokbabbel: Tack för vänliga ord! Och jo, jag vet och minns att Lisa på Tinyfeist brukar tala i sådana termer, och jag tror mig minnas att hon var inblandad i vardagsrumsdiskussionen som jag tänker på, men jag hittar den inte riktigt trots sökningar. Just kommentarsfält är knepiga att söka i. Särskilt om man inte är helt säker på vilken blogg det handlar om... Jag skulle velat ha in en länk där. Men hej - rätt vad det är hittar jag den igen!

AnnCharlott: Tack, snälla du!

O: Jag skrattar lite åt "medpassagerare", för när jag precis börjat plugga i Göteborg efter gymnasiet, och inte visste vad jag skulle eller ville bli, så brukade jag säga att jag siktade mot spårvagnsförare eller stå upp-komiker. Det har ju (ännu) inte blivit någon av de yrkesbanorna, men du påminde mig. Tack också för dina varma ord, de är alltid uppmuntrande!

snowflake sa...

Intressant läsning detta, jag funderar på att sno frågorna bara för att få tänka efter själv. Vardagsrum versus offentligt rum fångar precis varför jag, liksom du, inte fastnar i kollektiven. Det känns för mycket tidning.
Ett ord jag inte hittar men som borde finnas med i en text om din blogg är "oförutsägbar". Det är alltid ett plus!
:-)

Vixxtoria sa...

Självklart får du (och alla andra) sno frågorna. Om jag var emot det hade jag väl lagt dem på hårddisken i en lösenordskyddad mapp. Att sno svaren tycker jag dock kräver en ordentlig källhänvisning för att inte bli plagiat.

Jag håller med om "oförutsägbar", och hoppas att du får med det i ditt svar :-)

Och "tidning" är också en bra beskrivning på (vissa) av de kollektiva bloggarna. Inte alla. En del är bara som en "vanlig" blogg, men med olika röster, som trots det ganska ofta känns mer opersonliga än enmansbloggarna. Men det finns undantag för allt, så klart.

Anonym sa...

Jag har dig som en av mina storfavoriter bland bokbloggare, speciellt för att du skriver om så mycket annat än bara rena recensioner av böcker. Ofta fnissar man till lite och ännu oftare tänker man till lite. Kort sagt- jag är positivt inställd. :)

Vixxtoria sa...

Kära Anonym: Vad glad du gör mig! Tack så mycket för dina ord, och framför allt att du tog dig tid att skriva dem! När jag ligger vaken om natten nästa gång ska jag förkorta småtimmarna genom att tänka på att det finns personer där ute som tycker om att jag skriver annat än recensioner. Fast jag kanske borde se det som oroande att någon delar min humor... Och att man behöver tänka efteråt ska antagligen ses som olycksfall i arbetet ;-)

Anonym sa...

Jag är också övertygad om att det är Tinyfeist-Lisa som gjort likelsen med vardagsrum, fast precis som du Vixxtoria så kan jag inte minnas var jag har läst det. Hm, kanske i någon diskussion om kommentarer?

Jag funderar på att göra som Snowflake och låna frågorna jag med... :)

Vixxtoria sa...

Bokstävlarna: Mhm. Lisa eller kanske Bokomaten...? Det var i en kommentarsdiskussion i slutet av sommaren/början av hösten i alla fall. Men googling har inte gett något resultat (än).

Du får förstås gärna låna frågorna (fast onekligen skulle det ju vara lite intressantare om du lånade svaren, och bytte ut frågorna...). Ibland har man ju tur att någon råkar ställa just de där frågorna som man vill svara på :-D

Lyrans Noblesser sa...

Som vanligt är det inspirerande och kul att läsa din blogg. Även jag gillar mest att besöka människor i deras hem :-)

Vixxtoria sa...

Tack Lyran. Du är välkommen hit närsomhelst!

mind the book sa...

en skön grej med bokbloggar är att ibland går man omkring med ett litet tankefrö eller lösryckta idéer som glöms bort - men en vacker dag har någon annan skrivit ner precis det man en gång ville säga, som i det här inlägget.
kul att läsa!

Vixxtoria sa...

Mind the book: Tack och varsågod. En bra sak med att blogga är ju för övrigt att man kan få användning för alla sina små idéer som annars bara ligger och skräpar, därför att de inte räcker till för ett stort projekt :-D