fredag 5 mars 2010

Med en bok uti sin hand

Jag tänkte att jag skulle se vad det var för bok han läste. Det är något jag inte kan låta bli. Ser jag en människa med en bok i handen måste jag prompt ta reda på vilken bok det är. Det är nästan maniskt. 
Men han höll hela tiden boken på ett sådant sätt att det var omöjligt att se vare sig titeln eller författaren. Det retade mig, en lång stund satt jag sedan och stirrade på den där boken. Någon gång skulle hanv äl vända den så att jag kunde se! 
s 164, Skuggan över stenbänken, av Maria Gripe 

(Berta, berättarjaget ovan, är ju inte ensam om denna maniska åkomma. Förutom undertecknad, så har hon sällskap av Cees Nootebom.)

2 kommentarer:

Jessica (ord och inga visor) sa...

Jag fungerar precis likadant, vill alltid se vad folk läser! Hur kan man låta bli undrar jag?

Vixxtoria sa...

Jessica: Nej, hur kan man låta bli?! Men ibland blir man förfärad å en boks vägnar, när det verkar vara en riktigt läskig typ som sitter och läser nån favoritbok man har.