Smygkik

Från en av förra veckans stora läsupplevelser hämtar jag det här citatet:

Jag vill alltid få veta vad folk läser, men folk är som regel kvinnor, män har nämligen slutat läsa. Och kvinnor, har jag lärt mig, vare sig ombord på tåg, på en bänk i en park eller på stranden, håller ofta böckerna så att man inte kan läsa titeln.

s 12-13 i Paradiset förlorat av Cees Nooteboom

Och jag noterade citatet för att även jag konstaterat att det är många kvinnor som hänger över böcker på bussen. Ja, jag använder medvetet inte uttrycket "många fler kvinnor", för sanningen är att det var länge sedan jag såg en läsande man under mina färder till och från jobbet. Varför är det så? På min buss finns det en som ofta spelar på travet (han är ganska snygg, så jag brukar sätta mig bredvid honom om det går, och så tjuvkikar jag på vilka hästar han ringar in i kvällstidningen), och flera stycken som pluggar matte eller fysik (och okej då, nån slags läsning utgör väl det där pluggandet), och en majoritet som spelar musik på hög volym i stora hörlurar eller snackar om helgens förestående fest med sina gymnasiekamrater. För så där väldigt många vuxna män är det inte som åker buss, faktiskt.

Citatet är intressant av en annan anledning också – nämligen påståendet att kvinnor är bättre på att dölja titeln på de böcker de läser. Är det så? (Ja, jag själv döljer mitt eget läsande så mycket det går, och vrider nacken ur led för att få en skymt av titeln hos andra som läser.) Men varför skulle kvinnor vara bättre på att dölja? Är det kanske snarare så att kvinnor tycker att de borde dölja mycket av det de läser? Att de läser saker de skäms lite för? Eller åtminstone böcker som de antar att andra tycker att de borde skämmas för att läsa?