En tematrio om gamla svenskar som vi fortfarande tycker om att läsa efterlyser Lyran idag, så här kommer en trio från mig: Tre herrar, med alster som passar särskilt bra att komma ihåg på den internationella kvinnodagen.
1. Strindbergs Fadren. Pjäsen som vältrar sig i mannens vånda över att han aldrig kan vara säker på att hans barn är hans. Aktuell även idag där varje far som brottas med samma frågor kan matcha sitt DNA med avkommans. Och där äggdonaton gör att inte ens en moder alltid är modern.
2. Almqvists Det går an. Om ett resonemangsparti där kärleken inte ska förminskas av njugga ekonomiska slitningar. Som ett genomtänkt, modernt särboskap, med plats för både egentid och självförverkligande.
3. Hjalmar Bergmans Flickan i frack. Om Katja Kock som lånar broderns frack för att gå på studentbal. En till synes underhållande bagatell i en tid då fler kvinnor bär byxor än studentmössa, men då det fortfarande är tämligen ovanligt med män i högklackat – snömodd eller inte snömodd.
3 kommentarer:
Vilken bra trio! Flickan i frack har jag ännu inte läst, men jag brukar gilla Bergman, så det ska väl bli av någon gång.
L: Tack. Frackflickan är väl värd sin läsning, tycker jag. Alla tre exemplen är dessutom föredömligt korta!
Flickan i frack är en höjdare. Det går an likaså, har en avhandling som bl a behandlat den kritik som Det går an fick, där texter som Det går icke an argumenterar mot det fria förhållandet (bl a för att modern var ännu mer rättslös än som gift...)
Skicka en kommentar