tisdag 9 mars 2010

Om det blir nån dötid

En bokälskare har kommit långt i sin omvärldsanalys och tidsuppfattning när hon endast packar en och en halv oläst bok i väskan som en förberedelse (bland många andra) inför sin bästa väns möhippa.

(Så här i efterhand kan jag ju berätta att ingen av böckerna behövde användas.)

6 kommentarer:

Lilla O sa...

Men det gäller att vara förberedd, man vet aldrig.

En elak person skulle kunna tolka det som att bokälskare inte riktigt tror på människorna.

Bokomaten sa...

Haha, så där gör jag också. Bäst att ha en extra med om man skulle läsa ut den påbörjade på resan eller så. Allt för ofta har jag stått utan litteratur för att jag tänkt att jag inte BEHÖVER. Bara att lära sig att det gör man visst.:)

Ingrid sa...

Jag ler ett igenkännandets leende....

Vixxtoria sa...

Lilla O: Åh, jag tror definitivt bara på människor mellan bokpärmar.

Bokomaten: Ja, alltså på hela resan hade jag ju med mig fyra böcker, så klart (hur ska man annars klara sig en hel helg?). En och en halv bok gällde bara den aktuella dagen, då jag förutom att hålla i alla trådar dessutom var chaufför hela dagen. Jag läste faktiskt ut två av de fyra böckerna under helgen. Det vill jag dock ha till handlingarna!

Ingrid: :-)

Eli sa...

Människor mellan bokpärmar är minst lika bra som de utanför, och inte minst kan man ju packa ner dem i väskan och ta med dem precis när man vill.

Och inte går det att resa någonstan utan (minst) en och en halv bok i väskan. Ler precis som Ingrid ett ganska så igenkännande :)

Vixxtoria sa...

Eli: Oftast är människorna i böckerna bättre. Man kan dessutom rent bokstavligt talat riva ut deras dåliga sidor. :-)