Men nog om detta. I stället för dammsugarpåsar fann jag idag i stället en prinsessbakelse inpackad i ett kuvert. Det är inte var dag jag får såna med posten. Det medföljande kortet förtäljde att det var en ett-års-present till bloggen, från kärleksbombaren Snowflake! Människa, vad jag blev glad!
Så tack, du allra finaste Snowflake! Så grön. Så vacker! Så oväntad. Och så välkommen! Den ska få pryda ett av fönstren i biblioteket hela natten, och sen misstänker jag att en mig närstående treåring kommer servera den på ett tekalas med Mamma Mu. Eller möjligen låtsas att den är en krokodilunge. Jag lovar dock att ingen kommer dammsuga upp den. (Förmodligen kommer den inte ens bli dammad.)
6 kommentarer:
Vad glad jag blir att du blev glad. :-) Jag tycker själv att den är så väldigt fin och du är väl värd den! Men det är inte jag som kan sånt där, det en vän som gör dem.
Tekala med Mamma Mu låter mums, man kan ju se den som en tårta så räcker den till flera. :-)
Snowflake: Det förstår du väl att jag blev glad. Jag är också mycket imponerad av folk som kan virka såna där saker (eller rättare sagt: av folk som kan virka över huvud taget). Ett pysselanalfabet som jag förstår verkligen att uppskatta såna här prydnader. Men jag tänkte faktiskt frågat dig om du hade virkat själv, men då vet jag alltså att det inte var så.
Det bästa med att använda den till tekalaset är ju att den likt Särimner kan ätas upp igen och igen. Konversationen i morse gick annars så här när dottern upptäckte bakelsen i fönstret:
Dottern: Men mamma! Vad är det här för nånting?
Mamman: Det är en bakelse.
Dottern (studerar den fundersamt): Den är väldigt fin. (Lyfter upp den. Känner på den. Sätter tillbaka den och säger längtansfullt) Den passar väldigt bra i fönstret.
Så vi får väl se hur länge det dröjer innan den lånas i hemlighet för att vara med på dockkalas :-D
Söt unge du har där. :-)
Dessutom tycker jag att du har en vacker fönsterbräda.
Jag gillar också min fönsterbräda. Eller rättare sagt: alla fönsterbrädor i det här huset har potential att vara så här fina, men de flesta är fulla av pärlplattshögar, årsgamla födelsedagskort och halvvikta origamialster. Det är bara biblioteksfönstret som jag lyckas hålla lite stil på :-)
Men vad fint Snowflake! Och det var du ju sååå värd Vixxtoria!
Grattis till bloggens 1-årsdag i efterskott önskar PL (som nu är tillbaka från långt påsklov).
Paper: Tack igen. Du gör mig alldeles tårögd (just när jag slutat gråta av rörelse av Snows fina present). Jag måste uppdatera med foton från Mamma Mu:s tekalas förresten. :-)
Skicka en kommentar