Litteraturen tillåter oss ju att komma ut ur det enda liv som vi är dömda att leva. Vi är dömda att leva i en kropp vid en särskild tidpunkt på en särskild plats. Litteraturen hjälper oss att ta del av andra existenser. Den bryter vår ensamhet i oss själva. Den samtida litteraturen är samtida. Vi delar dess tid, även om vi bär andra kroppar och platser. Men klassikerna förflyttar oss också över tid.
Citatet kommer ur en mycket intressant DN-artikel från idag. Inte minst beskriver den hur böcker kommer fram från biblioteksmagasinet i en särskild satsning på 30-talet. Det är Stockholms stadsbibliotek det gäller, då alltså. Inte Malmö.
Jag hoppas att de plockat fram en massa Walter Ljungquist! Honom kan ni gott läsa. Jag lovar att inom kort återkomma till varför!
2 kommentarer:
Jag läste också den artikeln- jag håller så med Peter Englund. Blev också så glad när jag såg Stockholms stadsbiblioteks satsning på 30-talet... det tycker jag flera bibliotek skulle ta efter.
Ingrid: Jag tänkte på dig när jag läste artikeln, och trodde just att du skulle hålla med om både Englunds tankar, och om det fina i att biblioteket släpade fram gamla godingar ur magasinet. Det är skönt att veta att vi i alla fall är två som gillar det :-)
Skicka en kommentar