Fyndavdelningen

Det finns en massa skäl till att jag inte håller på och säljer av mina böcker på Tradera och Bokbörsen och andra trevliga marknadsplatser för andrahandsläsare. Den orsak jag alltid brukar framföra är att jag har svårt att skiljas från mina älsklingar. Folk brukar tycka det låter opraktiskt, men om de inte är min sambo som är tvungen att leva tillsammans med alla dessa böcker, så kan de ju egentligen inte säga något.

Men vet ni. Egentligen tror jag inte alls att det är separationsångest som är den främsta anledning till att mina bokhyllor korkar igen och madrassen knölig att sova på. I stället är det den matthet som drabbar mig bara vid tanken på att packa in en massa postförsändelser, skaffa porto och ta mig till posten. Och när jag tänker vidare på all mejlkorrespondens, och alla listor man måste pricka av mot vem som har betalt och vem som vilken adress hör till så ger jag upp alla tankar på att någonsin starta någon storskalig verksamhet som medför någon som helst kontakt med andra människor.

Dessa insikter drabbar mig när jag suttit och följt upp det i och för sig trevliga resultatet av helgens Tradera-auktioner: sex hemropade böcker (och tre förlorade). Alla dessa vinnarmejl man får, och alla dessa personkonton och clearingnummer man måste mata in, och alla dessa svarsmejl man måste skriva. Om jag inte så gärna ville ha böckerna skulle jag strunta i alltihop.

Och jag ska försöka försöka försöka minnas hur jag avskyr sån här administration nästa gång jag är på väg att ropa in böcker över nätet.