Jag besökte ett sånt där lekland tillsammans med dottern. Det är fullt med bollhav och rutschkanor och klätterställningar och har alla vassa delar invirade i tjocka lager med skumgummi.
Jag satt där ett par timmar och läste av och till i en bok medan jag förstrött kastade en boll och försökte tajma ett entusiastiskt wiiiii-rop med dotterns rutschkaneglidande.
Och nu funderar jag på om jag på min dödsbädd kommer ångra alla böcker jag aldrig hann läsa, eller alla timmarna jag tänkte på nåt annat medan jag lekte med mitt barn.
4 kommentarer:
Huvudsaken är att du fick tid med din dotter, när allt kommer till kritan är det bara det som spelar någon roll. Se alla de böcker som du faktiskt har hunnit läsa som ett plus istället.
Men jag förstår dig så väl, jag blir också stressad över alla böcker jag inte hunnit läsa än. Och jag är bara 21! Det är inte friskt :p
Andrea
Det är ju inget kul att leka. Tyvärr. Låt barnen hålla på med det själva. Din dotter kommer att minnas alla mysiga lässtunder när hon växt upp.
Känner igen mig, men tror att vi mammor måste försöka skärpa oss. Min man som också varit mycket med våra barn tycks inte alls ha lika mycket dåligt samvete eller ens fundera över det. Intalar mig att barnen mår bra av att vi inte alltid är helt fokuserade på dem.
Idag tycks vara en dag för filosofi . . . läste just Ingrids boktankar och har själv också varit lite åt det hållet hela dagen . . .
Bibliophilia: *skratt* jag vet faktiskt inte riktigt om man tillbringar tid med sin dotter när man i tankarna befinner sig långt långt därifrån. Det är sannerligen en filosofisk fråga. Men det är lite mindre avstressande att vara på ett lekland, för om vi är hemma så ligger jag (eller sitter, står, eller går) likväl och läser, men har dessutom en gnagande tanke att jag kanske borde stryka tvätt eller fundera på vad vi ska äta till middag. Min lässtress har däremot minskat ordentligt nuförtiden, och det är jag evigt tacksam för. Nu läser jag mest för att jag kan. När jag kan. Inte för att jag absolut måste läsa ut en bok, eller ge mig på nästa (vilket är på ett ungefär hur jag definierar lässtress).
Snowflake: Jag gillar nog att leka (även om jag inte har så mycket tålamod att göra samma lek om och om igen som två andra har i min familj). Men böcker är som ett gift för mig. Som heroin, typ. Jag kan leka riktigt bra om jag inte har nån bok i närheten (fast hur ofta händer det?).
Agnes: Det är en viktig fråga det där om det dåliga samvetet. Jag har ganska ofta haft dåligt samvete för att jag inte varit mer med mitt barn, främst för att jag verkligen _vill_ vara (mer) med henne. Ibland kan man bli mer upptagen av det dåliga samvetet än av att göra något åt det.
Skicka en kommentar