onsdag 4 november 2009

Flygplan och hästar

Lite googling ger besked. 1984 visades tv-serien i svensk television, och jag och alla andra tjejer i klassen blev hästtokiga och undrade om man egentligen kunde heta "Isobel". Därmed kan jag konstatera att det alltså är exakt under tjugofem år som jag då och då har gott och nynnat på I will sing you a song of Christina, of Christina, of Christina / I will sing you a song of Christina at Flambards / dudududu dududududu dudududu... 


Tv-serien Flambards bygger på de tre första (av fyra) böckerna om Christina Parson, som föräldralös kommer för att bo hos sin mors halvbror på godset Flambards. Det är tidigt 1900-tal, det är hästar och jakthundar. Och flygromantik. Christina har två kusiner: Mark som är äldst och i allt sin faders son, vilket innebär ett liv bland hästar och en sträng och kategorisk syn på världen, och William, den yngre, vekare som vill bli flygare i stället för att rida ut på rävjakt. Det finns planer på att Christina ska gifta sig med Mark, men mot slutet av första boken rymmer hon i stället med William.

I de övriga böckerna gifter hon sig med William, får en dotter med det för svenska 11-åringar exotiskt klingande namnet Isobel. William omkommer i första världskriget. Och efter många om och men (bland annat ett äktenskap med stalldrängen Dick) beslutar sig Christina för att nu trots allt gifta sig med den äldre brodern Mark, som har förändrats med tiden.

I min bokhylla står idag en oansenlig liten grön pocketbok, som utgör den första delen i serien: Flambards. Lite bläddring ger besked att jag köpte den på ett antikvariat för en spottstyver, 14 augusti 1990. Kanske finns alla böckerna i serien kvar på något bibliotek nära dig eller mig. Kanske kommer någon av alla dessa tv-kanaler som idag visar inredningsprogram och kriminaltekniska serier köra serien i repris. Jag tror inte jag kommer att titta, ens av nostalgiska skäl. Av samma skäl som att den här boken sedan 1990 har ingått i mitt bibliotek men inte blivit omläst. Minnet av Christina, hennes två kusiner, och ritterna över de engelska fälten vill jag faktiskt inte fördärva med några kritiska vuxenögon.

Men det var roligt att hitta följande youtube-klipp som visar Christina och William som flyger över Engelska kanalen. Och som spelar Christinas sång. Och tänk – den har jag ändå nynnat alldeles rätt på i så många år!




Dagens nostalgitripp är över. ...dudududu...


Böckerna om Flambards skrevs av K. M. Peyton. På svenska heter de Flambards, Flickan från Flambards och Sommar på Flambards. Den fjärde boken i serien är mig veterligen inte översatt till svenska. 

2 kommentarer:

Jenny sa...

Åh, Flambards! Själv var jag lite för ung 1984, men läste däremot böckerna flera gånger. TV-serien har jag skaffat i vuxen ålder men inte ens sett klart på. Men åh, som jag älskade böckerna! Och jag kan faktiskt tänka mig att läsa om dem.

Vixxtoria sa...

Jenny: Härligt att någon annan har Flambardsminnen. Jag tror egentligen att man lugnt kan läsa böckerna ännu idag, men när jag började googla runt kring ämnet, så insåg jag att den där serien och böckerna hade påverkat mig mycket mer än jag tidigare insåg. Och jag hade så ljuva minnen, som jag inte vill förstöra.

Men jag läste om K. M. Peytons Rosenmönstret för ett par år sedan. Den var inte så dum! Rekommenderas (särskilt till alla 11-åringar)!!!