Med en missklädsam rodnad

Jag har hållt mig på behörigt avstånd från datorer ett par dagar, och under tiden har Lilla O skrivit så fint om min blogg att jag rodnar långt upp över hårfästet. Jag hör inte till typen som blir vackrare av detta. Eftersom mitt utseende också förändras avsevärt till det sämre av gråt, ska jag försöka avhålla mig från det. Men tack, tack, Lilla O.

Den som ännu inte har upptäckt Lilla O:s blogg kommer där förutom hyllningar till andra bloggar hitta ett smörgåsbord av litteraturtips från alla genrer: deckare, chick lit, Nobelpriskandidater, läsa lätt-böcker för tonåringar och barnböcker. På senaste tiden har även en hel del lyrik dykt upp. Dessutom får man ögonblicksbilder från livet som småbarnsmamma, och många inblickar i en lärares vardag. Jag tycker mycket om blandningen som speglar alla sidor av ett alldeles riktigt liv.

Lilla O:s omnämnande ledde vidare till Mymlans Bloggvärldsblogg, som jag brukar läsa av och till. De bloggare som inte tagit del av Mymlans bloggskola (som är så fint samlad under hennes andra blogg: Mymlan the real) bör göra det pronto!

I inlägget ovan tangerar Mymlan även ett ämne som hon vid flera  tillfällen diskuterat förut: länkning inom bloggvärlden, och hur det ibland snålas med det där. (Google är mig inte nådig idag, så jag hittar inga fler exempel.) Själv är jag helt övertygad om att man inte når några bloggtoppar (om det nu är dit man vill) genom att hålla inne på länkningen till andra bloggar. Ingen lär läsa din blogg mer för att du låter bli att ge credd till någon annan. Inte blir det bättre socialt nätverk av det hela heller. Bokbloggsvärlden är nog lite snällare än nätgenomsnittet, vilket Snowflake enligt uppgift använde som argument för att uppmuntra Barbara Voors att fortsätta blogga. Själv har jag upptäckt mången god blogg, intressant artikel och nördig hemsida genom länkning. Länka mera!