Lilla O ställer frågorna. Här är mina svar:
Hoppa in i en bok och lev i den världen, med bokens personer. Vilken bok skulle du välja?
Jag skulle gärna leva ett tag med någon myllrande stor familj i något gammalt hus i utkanten av stan. Jag skulle ha ett av vindsrummen och bo där med en gammal skrivmaskin som saknade S, men när mitt hjärtas kär vill besöka mig om nätterna vaknar alla mina småsyskon i våningarna under när han kastar småsten mot mitt fönster. Ja, nån slags kombination av Sju syskon av Ethel Turner. Eller varför inte som Brittmari i Brittmari lättar sitt hjärta av Astrid Lindgren?
Vilken litterär person skulle du aldrig vilja byta plats med?
Juliet Capulet. Tänk att vakna upp och hitta sin älskade död intill sig! Man kan begå självmord för mindre.
Vilka är litteraturens ultimata kärlekspar?
Harriet Vane och Lord Peter är väl två goda kandidater. Passionerad kärlek och vänskap, respekt och kamratskap. Och gott om pengar. Dorothy Sayers skrev om dem.
Om du fick gifta dig med en litterär person, vem skulle det då vara?
George Emerson, från Room with a view (av E. M. Forster). Fast vi är nog egentligen alltför lika till sättet. Så det får väl bli Röda Nejlikan då. Jag ser fram emot alla de dyra klänningarna med generöst dekolletage, och alla pengarna som gör det möjligt för mig att ägna mig ohämmat åt alla mina hobbies. (Lägger alla märke till att jag inte svarar Fitzwilliam Darcy här, trots att han är minst lika rik, och att jag egentligen föredrar empirklänningar?)
Du behöver ett nytt jobb, vilken karaktär skulle du vilja arbeta med?
Robert Langdon, Dan Browns litterära skapelse till symbolexpert. Hahaha vad roligt jag skulle ha när jag visade honom var skåpet skulle stå (jag får väl vara hans chef?) och lärde honom lite vetenskaplig teori. Han skulle få lägga mystiska religiösa ordnar och aldrig så kyska kvinnoaffärer på hyllan, och jobba hårt i stället!
Gör en resa tillsammans med en litterär person. Vart skulle du resa och med vem?
William of Baskerville (munken som Sean Connery spelar) i Rosens namn (av Umberto Eco). Ack, vad han skulle kunna lära mig mycket om livet, filosofin, litteraturen och Gud. (Jag förutsätter att Adso, som är lite mindre kysk följer med på resan.) Om de händelsevis inte har tid att resa med mig kanske Surpöl i Lewis Silvertronen kan muntra upp mig. Hur som helst ska jag ha mina bästa vandringskängor på mig, och vi ska långsamt promenera fram genom världen.
Vem är litteraturens mest missförstådda person?
Holden Caulfield. Inte ens Salinger förstår honom. Läs Räddaren i nöden och se om du gör det!
Vem är en riktig hjälte?
Skorpan. Som gör sånt han inte riktigt vågar.
Vilken litterär person skulle du aldrig vilja möta i verkligheten?
Hannibal Lecter. Voldemort. J.R. Dracula. Katla. Mårran. Nellie Oleson.
Vem skulle du kunna tänka dig att äta en middag med?
Martina, från Gunbritt Sundströms Maken. Åh, vad vi skulle ha mycket att tala om!
8 kommentarer:
Modeller på klänningar är viktiga! ;-) Så du är lik Emerson i Ett rum med utsikt. Spännande! Kul att läsa dina svar. Har inte läst maken, men det kanske kan vara något?!
O: Ja, jag känner ett visst släktskap med honom. Den där oviljan att hålla inne med galna infall bara för att konventionen tycker att man ska det. Men det skulle nog bli för mycket med två såna i ett förhållande.
Maken tror jag du skulle gilla. Och oavsett är det en sån bok som man måste ha läst. Det finns inte så många såna, men det är en.
*asgarv* Katla, Dracula.. och Nellie Olsen!? Och jag förstår precis vad du menar... guuuud, vilken jobbig person.:-D
Vet du, Maken är faktiskt en milstolpe för mig. Läste den ett par år innan jag sökte till bibliotekarie och hade många andra stora drömmar men misstänkte i bakhuvudet att det kanske var där jag skulle hamna. Maken kändes som den knöt an till mitt liv.
Och Emerson, mm... tur du inte tog honom, nu kan jag norpa honom istället.:-D
Hehe, du skulle förmodligen göra ett superbra jobb som Robert Langdons chef!
Och en resa tillsammans med William av Baskerville låter inte helt dumt, även om det nog skulle vara ganska obekvämt att kuska runt med honom... Vägnätet var väl inte särskilt välbyggt på den tiden, för att inte ens tala om maten eller hygienen! ;)
Bokomaten: Ja, Nellie är en person som jag känner att jag liksom inte alls skulle kunna hantera. Om hon var en av mina studenter skulle hon få VG med en gång.
Jag kan absolut förstå att Maken kan vara en milstolpe. Jag hade egentligen en större upplevelse med Sundströms bok För Lydia. Utan den hade jag varit på en helt annan plats i livet idag (eller i döden, kanske, så där livsavgörande var den). Men båda böckerna är så fulla av understrykningar, marginalanteckningar och utropstecken att de är lika hemliga som mina dagböcker ungefär.
Men Emerson - jag menade inte precis att det var fritt fram för vem som helst att sno honom. Ni passar förresten inte alls ihop!
Bokstävlarna: Tack. Då ska jag föreslå Langdon nästa gång vi behöver rekrytera här på jobbet.
Vad gäller promenaden med William (och Adso, Adso också), så gillar jag verkligen att vandra. Det är halva grejen. Och klostrena kunde ha finfin mat under medeltiden, vettu (och tänk vilken massa karlar det fanns där?!) Förresten tycker jag inte om att tvätta mig. Så jag har verkligen tänkt igenom det där ressällskapet och resvalet.
Genomtänkt och intressant att läsa! (som vanligt) Jag har Nellie Oleson från tv-serien i huvudet, eftersom jag bara läst fösta boken, och det för länge sedan. Där (på tv) brukar jag tycka lite synd om henne. Det är liksom alltid ok att förnedra henne på slutet. Fast så vidare sympatisk är hon förstås inte.
L: Nellie är inte så mycket bättre när hon dyker upp i böckerna. Men hennes mor är inte som Harriet i tv-serien, tack och lov (jag tycker nästan hon är värst på tv). Och visst är det synd om Nellie. Som vuxen tycker man ju det.
Gyllene år tror jag du skulle gillar förresten (en av de sista böckerna i serien). Kan läsas fristående, men jag inbillar mig att den i så fall ger mersmak, så att man vill läsa de andra böckerna också. För dina barn i alla fall :-)
Skicka en kommentar